Sent igår kväll, då jag satt helt lugnt i fåtöljen och virkade på min filt, så hoppade Lurvingen plötsligt upp på stolskarmen och sträckte sina klor efter min filt. Jag blev så rädd att jag ropade till riktigt högt och hjärtat bultade som en stånghammare.
Dubbelmorfar tittade yrvaket upp från sitt vertikala soffläge:
– Va, skriker du för? Vem gjorde mål?
– Det handlar inte om mål. Lurvinge tänkte anfalla min filt.
– Men du behöver väl inte skrika för det?
– Nä, men jag blev så rädd, svarade jag med darr på stämman. Den skyldiga, det vill säga Lurvinge, blev själv så till sig att hon slank ut.
Ikväll blir det till att nysta.
Ha nu en riktigt skön onsdagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar