En söndagsutflykt

Igår hade jag bestämt mej för att på söndagen skulle jag vara ledig och bara njuta. Det hela började bra, för jag fick njuta av min långsamma frukost i lugn och ro. Dubbelmorfar hade åkt iväg till grannbyn tidigt och det var riktigt skönt för mej. Ingen TV i köket, som skriker, ingen dubbelmorfar, som gormar och gruffar och beklagar sig över alla hemska nyheter i världen. Nej, igår morse hörde jag till och med vad jag själv tänkte. Inte för att det denna gång hjälpte så mycket när jag körde fast i Allers A-korsord. Få se nu om jag blir tvungen att krypa till korset och googla lite. Några stavningar måste jag åtminstone kolla.

Efter frukosten packade jag en liten kasse med min stickning, måttband och sax, vatten och två digestivekex, stickmönstret, papper och penna samt förstås min telefon. Sedan satte jag mej bekvämt till rätta på balkongen/terrassen i skuggan och njöt av vindens fläktar och fågelsången. Många varv hann jag inte sticka innan dubbelmorfar dök upp.
– Jag måste till Motonet.
– Mmm, vad har hänt?
– Dom där klåparna på bilverkstan hade int skruvat fast bromsskivan, så den är alldeles vind. Jag måste ha nya.
– Mmm, aha, fortsatte jag medan jag envist försökte fånga den där sköna känslan jag hade innan. Men nu var mina cirklar rubbade.
– Ska du med?
– Öh, jag vet int riktigt. Motonet e så tråkigt.
– Men vi kan kanske göra något kul.
– Nåja då, sa jag och masade mej långsamt in. Klädde om mej och mindes till och med att dra en kam genom håret.

Iväg västerut for vi medan dubbelmorfar osade diverse eder över klåparna. Tänk om det hade hänt svärdottern något på hennes arbetsresor. Att han var arg på bilverkstan, som dessutom hade tagit hutlösa priser.
Dubbelmorfar fick sina delar och själv satsade jag på myggmedel. När vi vände hemåt funderade vi på om vi skulle besöka glasskiosken på torget, men där var så mycket folk och ingen parkeringsplats i närheten. Så vi åkte iväg till lilla butiken, som låg nära till hands där i stan och jag köpte två glasstrutar, som vi satt och åt på parkeringsplatsen, så glassen inte skulle rinna överallt i bilen.

På hemvägen ville dubbelmorfar prompt att vi skulle köra genom kyrkobyn, så han fick vattna gravarna. Jag suckade lite otåligt, min stickning väntade ju hemmavid och vid det laget var det åskigt och varmt, alltså inte alls kul att sitta i bilen.

Nå dubbelmorfar är snäll, vilket ofta gör att han blir i blåsten, för man kan inte vara alla till lags hela tiden. Och bilen ville han ju ha färdig. så tiden var egentligen på kort, eftersom han också ville se på ishockeymatchen med den eländiga svenska domaren!

Den här gången stannade dubbelmorfar vid caféet Bric & Brac.

Jag vet inte hur många gånger vi har kört förbi här och sagt att sen så ska vi gå in och...
Nå, igår blev det äntligen av.

Och jag fick saft och en himmelskt god äppeltoscakaka. Dubbelmorfar drack förstås kaffe. Här satt vi en god stund i trädgården och bara njöt. Åskan mullrade och några regnstänk fick vi på oss. Men inte så många droppar att vi skulle ha behövt stiga upp och återvända till bilen.

Vi behövde inte alls gå in i caféet, utan serverades vid bordet. Vilken lyx. Loppiset vågade jag inte alls gå och se på. Vem vet vad onödigt jag skulle ha fyndat!
Det var en riktigt trevlig söndagsutflykt igår. Och härligt att uppleva nya saker i sin egen hemstad. Tänk så mycket här ändå finns!

Idag har jag varit ordentligheten själv och säkerhetskopierat telefonens innehåll till datorn. Känns skönt att äntligen ha fått det gjort. Lite annat smått och gott har jag också hunnit med. När åskan har mullrat närmare har jag stängt datorn och stickat några varv, innan jag återvänt till datorjobbet. Är verkligen försiktig, för jag behöver ju den här maskinen hela tiden.

Men nu är det småningom dags att stänga den och krypa ner mellan lakanen. Först ska jag bara leta efter ett gammalt foto och sedan ännu skicka en Teamsinbjudan. Verkar på riktigt som om datorjobbet aldrig tar slut.