Håltimmar och datajobbet för tillfället undanstökat, så nu kan jag ha lite fritid före nästa undervisningspass. Få nu se om någon alls vågar ge sig ut i det här vädret och komma hit till datasalen. Halt och farligt.
I morse överraskade jag dubbelmorfar med ett rött ämbar...
– Nå, den här dan är nu sånt där amerikanskt konsumentjippo, så vi ska köpa mera.
Men så är det väl nu inte alls? Det är ju en dag då vi ska komma ihåg våra nära och kära och alla våra vänner. Och kanske det inte är så dumt att komma ihåg ovänner med? Vad tror ni? Visst är det så att allting löser sig med kärlek? Att kärleken liksom är störst av allt?
Ajjo, alla dagar borde förstås vara vändagar, så i det fallet måste vi väl nog ge dubbelmorfar rätt.
Önskar er alla en riktigt fin vändag eller alla hjärtans dag om ni hellre vill kalla den det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar