Som igår

– Nej, int nu igen, stönade dubbelmorfar i morse då jag glatt meddelade att nu var vår trappa än en gång full av snö. Den kom ner från taket och det var nästan som igår.

Jag hörde nog braket sent igår kväll, men ville inte göra dubbelmorfar upprörd inför natten.

Till all tur var det endast lite taksnö i gången i morse och inte proppfullt, som igår. 

Men till dubbelmorfars förtret, så hänger det ner mera snö, som kommer att landa framför trappan igen. Och bra så, tänk om vi skulle ha platt tak istället, då skulle nån vara tvungen att klättra upp och skotta ner snön. Och sånt är farligt!

– Va har du för storlek på dina blusar, frågade jag ivrigt av dubbelmorfar i morse.
– Hurså, frågade han och sände mej en ytterst misstänksam blick.

– Nå, ja tänkte nu bara om jag hittar någonting, sa jag mycket svävande.
– Ja ska int ha någo nya kläder, morrade han.
– Nä, nä int nya, jag tänkt bara att om jag börjar plocka undan lite, så...
– Ja känner nog dej, int städar du någo, flinade han. Och jag fick aldrig något svar på min fråga.

När äldsta sonen dök upp lite senare, så fick han samma fråga. Han var lika misstänksam, som fadern och jag fick aldrig något svar. Och jag som hade tänkt överraska dubbelmorfar med en oktröja! Jag skulle vilja sticka ett större plagg och vad skulle då vara bättre än en uggletröja? Men hur ska jag nu veta hur mycket garn som behövs? Tror ni att jag lyckas mäta dubbelmorfars omkrets medan han sover? Eller kanske om jag ger honom en kram samtidigt som jag mäter omkretsen i smyg?  Eller ska jag gissa hejvilt? Jösses, hur kan karlar vara så krångliga? Om jag stickar ett så där stort arbete vill jag ju att det passar sen också. Hmmm, måste fundera hur jag ska göra. Har ni några förslag?

Förresten, tror ni att man redan skulle kunna sitta ute på terrassen och sticka? Solen lyser så lockande. Om man riktigt sveper in sig i tjocka filtar och...
Kanske ändå bäst att låta bli, så man inte blir förkyld.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen.