Bara måste

Underbart att vakna i morse helt i egen takt utan väckarklocka. Underbart att sitta med pennan i högsta hugg och lösa Allers-korsord under frukosten. Underbart när dubbelmorfar försvann till grannbyn. Underbart att få vistas ensam med katterna i vårt tysta hus. Och underbart att inte ha planer alls för dagen, bara ta livet som det kommer.

Värre var det i lördags då nästan en panikdunge hann i kapp mej. Jag hade tre olika sockmönster, som jag ville ge mej i kast med. MEN jag hade inget garn!!!! På riktigt alltså. Dubbelmorfar har beställt tunna sockor, som skulle vara smidiga i stövlarna. Förstås vill jag vara snäll och uppfylla hans önskan, men...

Det ena mönstret var gjort med Regiasockgarn. I mitt lager hittade jag ett nystan självrandande Stepgarn som innehöll jojoba. Mjuka och sköna sockor alltså, men hundra gram räcker inte! Dessutom skulle nog den där jojoban vara slöseri på dubbelmorfar.

Raskt över till nästa mönster. Jo, jag hittade några nystan Fabel i mitt lager, men när jag skulle kolla om de där några nystanen skulle räcka till det sockmönster jag valt, så var själva mönstret plötsligt försvunnet. Ack, nej, ack nej!
Nå, då får det bli helt vanliga herrsockor i Nallegarn tänkte jag glatt. Sådant garn finns säkert i lager. Men se nej. Jag hittade lite ljusgrönt i mitt ärvda lager, men inte tillräckligt för ett par herrsockor.

I det här läget steg min desperation och jag läste igenom ett fjärde sockmönster. Den här gången i barnstorlek. Men inte heller här lyckades det riktigt. Jag skulle ha behövt tre nystan från Lankava. De skulle ha kostat under 10 €. Men med fraktavgiften på 6,90, så tyckte jag att det skulle ha blivit på tok för mycket med tanke på att jag ju ändå har garn i lagret.

Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Strunta i sockstickning och hellre utgå från de garn som finns och hitta på någonting helt annat att sticka eller virka?
Då dök dubbelmorfar upp som en räddande ängel. Jag skulle få besöka stora varuhuset i väst med löfte om att jag skulle hjälpa honom med ett ärende på vägen. Den här gången tackade jag glatt för erbjudandet och åkte med.

Och se där hittade jag de här två nystanen och jag bara måste köpa dem, inte sant? 

Lite purken är jag allt på det där varuhuset, för där var jättestora ouppackade häckar med varor i gången vid garnhyllan! Och vad värre är, det gapade mycket tomt där. De där blåa nystanen var de sista i sin sektion. Så vad är det som har hänt med Novitas garner?

Den här tidningen måste jag ju bara ha med mej hem. Och det var vet ni riktigt bra att jag köpte den, för igår har jag redan virkat en grej enligt ett mönster härifrån. Det ni!

Och så hamnade också den här i min kundvagn. Och det av den idiotiska anledningen att jag ville att damen i kassan skulle förstå att jag är svensk, trots att jag köpt en finsk mönstertidning. Har ni hört något så idiotiskt? Som om hon i kassan skulle bry sig! Och mycket riktigt, så talade hon ju enbart finska. Så nu har jag ett påskmagasin till ingen större nytta. Men vänta nu, där är ju små fina babytofflor att sticka!

I onsdags när jag var i mataffären ett snabbt varv så köpte jag förutom det lilla ämbaret också den här:

Allers nummer 8. Måste ju ha korsord till sportlovet. Frågan nu just är om jag borde prenumerera på den där tidningen? Men den kommer ju på tisdag och här får vi ingen post på den dagen. Så hur ska det gå ihop? Ja, och vad ska jag sen göra med alla tidningar efter att korsorden är lösta och kakorna bakade? Föra till pappersinsamlingen? Hu ett sånt tidningsberg det blir...

Den här tidningen fick jag helt gratis då jag viftade med rätt kort. Den är på finska, men jag fick receptbilagan inne i tidningen på svenska. Alltid något.

Och på tal nu om att vara i mataffären, hur kan det finnas så fruktansvärt många olika sorters livsmedel till salu? Jag använder inte ens en bråkdel av utbudet. Använder ni?

Nu önskar jag er en riktigt fin vecka!

Själv ska jag sticka lite i väntan på den utlovade snön. Men jag kanske borde gå ut ett varv först?