Inte så mycket att komma med

Snart är arbetsdagen slut för min del och det känns som om jag inte har så mycket att komma med just nu. Har både varit till stan och på distans idag. Igår kväll när jag kom hem från västra grannstaden var det igen snöglopp. Till all tur hade dubbelmorfar ärende till grannstaden, så jag hade chaufför. Rena rama lyxen.

Om ni mot förmodan undrar hur mina inköp såg ut förra veckan, så var det igen mest matvaror och det där röda ämbaret och så den här:

Den måste jag ju bara ha, för korsordens skull, inte för något annat. Nog för att här finns både recept och stickmönster, men...

Digiteknik är för övrigt en fantastisk uppfinning. Idag fick jag via WhatsApp hjälp av stickväninnan B. Hur skulle jag klara mej utan henne? Hon gav goda och kloka råd och peppade. Tack för det. Behövde verkligen det. Ibland går det inte så bra när man sitter ensam och stickar. Då behövs det sociala och möjlighet att diskutera olika tillvägagångssätt. Att fråga dubbelmorfar om råd med stickningen är helt uteslutet. Hans lakoniska svar är:
– Det blir nog bra.
Och då ska ni veta att han har inte ens sett på mitt alster. Håhåjaa...

Önskar er en riktigt skön onsdagskväll.

Här ska jag jobba lite till på datorn, sedan packa arbetsväskan inför morgondagen och därefter sticka, sticka. Eller nåja, kanske, kanske ta hand om disken.

Två dagar kvar innan sportlovet börjar. Tjohoo!