Snäll

För det mesta brukar jag inte skriva så mycket om mina anförvanter här, men nu måste ni alla få veta att far i huset är SNÄLL. I går fick jag 50 euro att handla för på marknaden. Visst är det snällt?
Hade massor av planer när jag susade hemåt från jobbet i grannstaden. Var på torget i stan klockan 15.20 och vad skådar mitt norra öga? Jo, försäljarna håller på att packa bort sina bord och stånd. Åh, kära nån. Hinner få de obligatoriska marknadskringlorna, men sedan var det liksom inget mera.

Nästan med gråten i rösten bad jag om att få se på gult i det intressanta ståndet där det mesta redan packats i den stora paketbilen. Nånting av min desperation nådde säkert torggummans öron för titta vad jag hade med mig hem igår:

Vet inte riktigt OM eller HUR färgerna går att kombinera. Vid behov får jag komplettera, förenkla eller tänka om. Det här är alltså poppana och tänkt att användas till en vävd löpare. Och det bästa av allt, det här ökar INTE på garnlagret! :)

Ja, SNYlleni: KIITOS ihanasta e-kortista. Nyt se alkaa...

Saknad

Jippii, hann titta in en timme i stickcaféet i stan idag på eftermiddagen. Har inte varit där sedan början av december. Ibland måste jag ju jobba lite också.
Blev igen så glad över värmen, som mötte mig caféet. Många oroliga frågor om hur jag mår och vad jag gör och... ja helt enkelt ett konstaterande att jag varit saknad. Rörd och glad har jag nu på kvällen suttit framför datorn och deltagit i stickcaféet på Facebook. Även det en varm gemenskap.

Började i eftermiddags med att sticka hälen på en socka

och fortsatte med de två svarta ärmarna.

 

Ett brunt nystan

Så glad jag är över alla snälla och vänliga människor det finns. Och så förvånad jag är över att det var hela två stycken på vävkursen som älskar att reda ut trassel.
- STOPP!, trasslet är mitt, ropade Tilda.

Och innan jag visste ordet av hade jag ett snyggt nystan istället för  trasselhärvan. Härligt. TACK!

Trassligt värre

Undrar om nån av er är pigg på lite nystning? Här är ett litet garntrassel, som borde nystas upp inför morgondagens vävning. Det borde inte ta lång stund, hoppas jag, för här är inte så mycket garn. Själv tänkte jag parkera mig i fåtöljen och sticka en stund innan dottern med sambo dyker upp.

Garnet är det fritidsgarn jag fyndade på Almornas loppis i höstas.

Skumpussel

Undrens tid är tydligen inte ännu förbi, kunde jag konstarea i fredags för en vecka sedan.
Far i huset och äldsta sonen hade den fredagen begivit sig så långt västerut som till Helsingfors i jakt på den ultimata födelsedagspresenten. Förstås hade de också annat ärende till huvudstaden. Tyvärr var deras jakt inte framgångsrik. De hittade inget i H:fors, inte heller i Borgå och förstås inte i Lovisa. I panik ringde vi ännu längre västerut och i Raseborg hittades ju sedan presenten. Heja Ekenäs. Låt vara att det blev ett litet tillägg på priset, men huvudsaken var ju att det ordnade sig med gåvan. Skulle ha varit genant att gå tomhänt på kalas förra lördagen.

Det stora undret är att far i huset stegade iväg till Biltema och kom hem med ett skumpussel till mig. Det var väl omtänksamt? 

Nu kan jag alltså hoppa hage inomhus om jag vill. Fast jag tänkte ju nog använda de här för att blocka.

Vackra stickmarkörer

Före jul hade jag ju sagolik tur och vann vackra stickmarkörer från Annikas Allehanda. I onsdags damp kuvertet ner i postlådan. TACK, Annika! Nu måste jag väl  nog få börja på ett nytt projekt där jag skulle behöva använda markörerna, inte sant? :)

Årets första loppisfynd

I lördags fick jag lite extra tid över i stan då jag väntade på dotterns buss. Tog mig ett halvt varv på ett av stans loppisar. Gick ståndaktigt förbi en massa saker även om jag jättegärna hade velat ha en gammal Fantomentidning, ett vackert smyckeskrin med fjärilar på samt en och annan bok. Till all tur skall man betala kontant och jag hade begränsat med euron med mig.

MEN så fick jag syn på de här två nystanen:

Precis min färg alltså och passar ju som effektgarn både till det ena och det andra.
I samma hylla fanns det här Novitagarnet. Det måste ju också hitta ett gott hem, så det hamnade här hos mig, var annars? :)

 Även det här kan ju bli en fin effekt i något projekt, hmmm....
Nu har jag alltså utökat garnlagret med 248 g. Men det gör inget, för i måndags försvann hela 820 g från lagret i ett kick, utan att jag behövde överanstränga mig. Det enda jag gjorde var att ta bort dubletterna i min exceltabell! :)

Årets andra FO

I tisdags för en vecka sedan fick jag min hallonröda sjal färdig. För det kan jag utan tvekan tacka Online stickcafe på Facebook. Det sporrar att vara med där och jag blir så inspirerad av vad de andra gör att jag genast vill ha färdigt mitt eget. Så förra veckan satt jag envist uppe tills sjalen var färdig. Och det var nog på tiden för jag började sticka på den 18.11.2010.

Det blev ingen rektangel utan en fyrkant, men det funkar jättebra att ha den utanpå kappan. Den både värmer och skyddar när jag viker den dubbel. Har inte blockat den och kommer nog inte att göra det heller, för nu töjer den lite åt alla håll och kanter. Just nu verkar det mest praktiskt för mig. För övrigt är jag stormförtjust i den hallonröda färgen.

Modell: Mönsteridén, modell nr 23,  hittade jag i Neuleklassikot-häftet utgivet av Moda
och tekstiiliteollisuus

Garn: Kitten mohair från Sandnes

Åtgång: 150 g

Stickor:  Rundsticka nr 12

Förberedelser

För ungefär två timmar sedan kom jag hem från vävsalen. Nu har jag alla maskiner igång, dvs diskmaskin, tvättmaskin och datamaskin och väntar på ärtsoppan, som far i huset kockar. Men obs., innan ni blir alltför avundsjuka, han öppnar alltså en konservburk, tillsätter lite vatten och värmer upp i en kastrull. :) Men vackert så. Jag slipper göra mos och steka fisk. Nu kan jag ägna mig åt viktigare saker, som den här bloggen.

Förra veckan var jag inspirerad till max. I tisdags på hemvägen från jobbpass i grannstaden såg jag för min inre blick hur jag plockade fram de där orangefärgade lite luddiga nystanen och bara satte igång med att sticka en pläd (eller filt, om ni hellre vill kalla den för det). MEN, MEN sådana garnnystan hade jag ju inte alls i mitt digra lager. Nog vita och likaså lilamelerade, men inte tillräckligt många nystan. Deprimerande när ens projekt grusas så där innan de ens hunnit få sin början.

I onsdags var jag ju iväg österut till lilla garnaffären för att få jute till den nya väven. Och då kunde jag ju inte låta bli att inhandla två härvor med öglemohairgarn. Härvor måste ju förberedas, så vid midnatt började jag nysta.

I torsdags hade jag tänkt hinna med några varv, men det gick ända till fredagen innan jag kom igång. Så här långt hade jag hunnit på morgonen.

Stickor nr 15 är häftigt. Och det borde ju gå fort att bli färdig, men, men, under hela veckoslutet har det varit en massa annat än stickning på programmet.

Underbara saker

Hos Yarn Madness kan du vinna helt underbara saker: Garner, tyg, knappar och en bok.
Pågår till den 28 januari.

Årets första FO

Igår kunde jag fira mitt 500:e inlägg här på bloggen och att årets första FO var ett faktum. Inga märkliga stordåd, utan ett par alldeles vanliga stoooora herrsockor. Kunde inte bli julklapp eftersom jag tappade bort dem i julstädningen. Men de kommer att bli födelsedagspresent i stället. OM jag nu hittar dem, för jag har igen gömt dem på en säker plats. :)

Modell: Herrsockor, utgick från modell 4 -6 ur Kauneimmat Käsityöt nr 5 1993, för att få måtten.

Garn: Mor Aase raggegarn från Sandnes (grå) och 7 bröder från Novita

Åtgång: Mor Aase raggegarn 18 g och 7 bröder 128 g

Stickor: 3½

Garnåtgång i december 2010

Kan inte säga annat än att det märks att jullovet tog slut och jobbet slukade mig förra veckan. Det var en del missförstånd, onödigt åkande och kvällar som plötsligt blev lediga trots att de var reserverade för arbete. Inte mycket att göra åt annat än rycka på axlarna och konstatera: Sånt händer.
På en hel vecka har jag alltså inte hunnit med att uppdatera här. I kväll skulle jag i och för sig kunna visa upp de borttappade julklappssockorna, som jag fick färdiga i dag. Men jag är för trött för att fota, överföra till datorn, öppna kortet i bildhanteringsprogrammet och ladda upp det från hårddisken. Dessutom kom jag på att jag inte heller hunnit med att rapportera garnåtgången i december. En sak i sänder alltså. Sockorna får vänta till i morgon.

I december hann jag endast få en halsduk färdig. Till den gick det åt 200 g. Rätt ynkligt, men förstås bättre än ingenting. Har inte ännu kommit underfund med om det är bättre att satsa på små projekt, utmanande projekt eller stora projekt? Det finns så mycket jag skulle vilja skapa och så lite jag vare sig orkar eller hinner med.

Inalles gjorde jag av med 5 400 g garn under år 2011 (om jag nu har räknat med allt?). Det är 502 g mera än år 2009. Verkar som om jag är på rätt väg i alla fall.
Vad vi skall tala riktigt tyst om är hur många gram jag inhandlade och hur mycket lagret växte. :)

Man tager vad man får

I över två års tid har jag tjatat på far i huset att han eller vi tillsammans skulle besöka Biltema så jag skulle få det där pusslet som flera tycks använda för att blocka på. Och inget har förstås hänt. En endaste gång hann jag med att tvinga honom in till Biltema. Och förstås var ju pusslet slut just då i den affären. Attans.

I förra veckan då jag var med anförvanterna på uppköp hittade jag de här pusslen med röd lapp. Tänkte testa dem och se vad de går för. Måste först bara få nåt färdigt. :)

Tyvärr fanns det bara två med Nalle Puh-motiv. :(

Lite nyfiket skulle jag nu vilja veta hur ni andra gör då ni blockar.

Nytt på gång

I går kunde jag bara inte hålla mig längre, utan var tvungen att sätta upp ett nytt projekt. Inte kan jag ju lämna de svarta 7 bröder nystanen och samla damm heller. 

Jag köpte ju dem redan i onsdags! :)

Här är nu resåren till två tröjärmar. Det fick bli metallstickor den här gången för konstigt nog hittade jag inte nummer 4:an i bambu. Verkar som om lagret av stickor aldrig är komplett.
Förstås hittade jag den borttappade julklapssockstickningen så fort jag hade börjat på tröjan. Vem skall nu sticka färdigt den halva sockan som återstår? Suck.

SNY-kevät 2011

Ja, taas mennän... :) Olen mukana kevään SNYvaihdossa.

Efter en hel dags funderande beslöt jag mig för att gå med i det finska hemliga stickväns bytet. Kan helt enkelt inte motstå glädjen i att få plocka ihop paket, skicka dem och försöka glädja en stickvän. Bytet pågår från februari till maj. Spännande...

Två härliga påsar

I dag när jag kom hem från jobbet efter att ha kört i mindre snöyra, låg ett spännande paket och väntade på mig. Innehållet var två härliga påsar. En med te och karameller och så en med garn förstås.

Och för mycket garn kan man ju aldrig få, eller hur? :) Här är ett nystan på 100 g med Mini Palett från Sandnes, 1 nystan på 70,9 g av Peaches & Creme (100% bomull) och så ett nystan på 25 g av Schachenmayr nomottas härligt mjuka och sköna Bambino.

MiniPalett-garnet vet jag precis vad jag skulle vilja göra med. Men det får för säkerhets skull mogna lite. Jag kanske kommer på andra tankar.

Ett stort TACK till min Hemlis7-vän StichOrDie. Det har varit en sann glädje att få så fina paket av dig.

Tvärtom

Dags för mig att börja göra tvärtom. Ja, alltså jag borde sluta upp med att köpa dessa inspirerande mönstertidningar och se på modeller jag vill sticka. Jag borde förstås utgå från garnet jag har i lager istället, inte sant?
Den här tidningen fastnade dessvärre i min nypor i tisdags då jag "bara skulle handla lite mat".

Och förstås finns även här massor av inspirerande modeller, som....

Stickmoster

I dag har jag varit på äventyr tillsammans med tre härliga systersöner. För säkerhets skull höll mor och mormor sina vakande ögon på oss. I  varuhuset mitt ute på vischan stortrivdes killarna. De gick snällt med mig och höll ordning på min kundvagn. Vi tog några extra svängar kring chipshyllan och gick igenom alla sorter de hade smakat på och vilka som var goda. Mest poäng fick Taffels chilihjul. Smått skamset fick jag tillstå att jag inte hunnit smaka på dem än.

Vid kattmaten blev det besvärligt för plötsligt tyckte killarna att våra katter skulle ha precis samma godbitar som deras brukar få. Det var inte lätt att hitta rätt burk, så vi fick ta några på måfå. Medan jag fortsatte fylla på med kattmat försvann killarna ur mitt synfält.
- MOSTER INGE, hör jag ivriga röster hojta och skyndar iväg mot ljudet. Gissa var gullisarna laborerar?
Jo, i garnhyllan. :) Snabbt fick jag ordna anletsdragen och ta deras önskan om att få lära sig sticka och virka på fullaste allvar. Nu saknades dessutom både mor och mormor, som eventuellt kunde ha avsträckt det hela. Men visst skall man ju uppmuntra barn som vill lära sig använda sina händer kreativt?

Den äldsta visste minsann att man behöver både måttband och sax för att det skall gå att handarbeta. Det hjälpte inte att jag försökte förklara att måttbandet inte behövs när man stickar halsduk. Han var mycket bestämd på den punkten. Han valde också ett luddigt garn fastän jag misstänker att det hade varit enklare att sticka i någon annan kvalitet.

Följande i ordning var lite tveksam till virkandet. Att använda en nål lät jättefarligt ända tills vi kollat på virknålar och han fick se att där inte fanns något vasst att sticka sig på.
Den yngsta gick omkring med sina två nystan och såg alldeles salig ut. Han ville inte alls ha dem i mormors kundvagn.

Dyrt och heligt fick jag lova att komma hem till mormor och lära ut stickningens och virkningens fröjder genast på eftermiddagen. Det blev ju lite i sista stund, för i morgon återvänder de västerut och hem till sitt.
Den äldsta började sticka en halsduk och gillade stickandet även om det tar sin lilla tid att hålla ordning på maskor och garntrådar, eller öglor som han säger.
Den nästäldsta skulle ju virka sin halsduk och jag lade upp luftmaskor, virkade två varv och visade lillsyrran hur det hela gick till. Jo, hon fattade galoppen mellan dukningen av middagsbord och servering. Allt gick bra ända tills sonen fick virkningen i sin ...
... vänstra hand. Huuu.
Nu gällde det att tänka om och visa på vänstersätt. En sån tur att han inte började sticka för då skulle vi allihopa ha varit i blåsten. :)
Alla tre killar hade idéer om att handarbetet kunde vara bra att ha på morgondagens båtresa, men deras mor var av annan åsikt. Undrar just varför? :)

Eftersom nu systersönerna fick två garnnystan per man kunde jag ju inte vara sämre och satsade således på hela sex stycken svarta nystan av 7-bröder garnet. Det behövs i morgon när jag skall lägga upp ett nytt projekt. Det är ju igen stickcafé på Facebook. Och den här gången skall jag minsann sticka lite, så det inte går som i tisdags då jag inte hann med något alls.

Och inte nog med det...

... i går droppade årets första Modatidning in i postlådan.

Som ni ser är det mormorsrutor som gäller. Och jag som redan i somras hade planer på att virka mig en tröja. Nu ligger jag då redan efter i modevärlden. Huu.

 Tidningen är full av många trevliga modeller. Mest kliar det i mina fingrar att få göra något i tunt tunt mohairgarn. Men jag är inte säker på att dottern skulle uppskatta en sådan gåva, så tunna mohairgarnsprojekt får bida sin tid. Kanske jag själv blir mogen för ett sådant plagg en vacker dag? Men då har ju nog den trenden redan hunnit förbi den också. :)
Men nu är det nog mer eller mindre kaos på startitisområdet eftersom det finns hela tre nya böcker och en tidning att ösa ur.

Och inte nog med det, idag var jag dessutom och såg bondmorans vackra, kreativa och inspirerande utställning. Den rekommenderas varmt.

Årets första

I lördags hade vi besök av nästäldsta sonen med sambo. Då fick jag också den här fina julklappen. Titeln, Galen i garn, hade på nåt sätt fått det rara paret att tänka på mig. Hur månne det kommer sig? :)

Boken är inspirerande och full av en massa fina beskrivningar. Mest för virkat. Häftigast tycker jag den invirkade cykeln är.

Förra årets två sista

Tror inte jag orkar köra med djuplodande återblickar över året 2010. Konstaterar att året kom och gick fort som sjutton och att jag vågade delta i en vävkurs. Sommaren var varm och skön och mina stickor glödde.

I fredags, på förra årets sista dag, utökades min samling av handarbetslitteratur med dessa två böcker:

Som ni ser handlar det om strumpstickning, ett kapitel som är eftersatt här hos mig. Sockorna stupar nästan alltid på nummer två och blir sedan liggande.

Men jag kunde ju inte låta bli att beställa lite böcker till glädje för de två yngsta sönerna. Och när nu en gång de fick böcker, visst måste jag ju då också få? :)
I synnerhet som det var "mamma betalar" som gällde. Att det alls blev av att beställa får vi nog tacka den nästyngsta för. Han uttryckte sin önskan om att få läsa klassikern Krig och fred av Leo Tolstoj och det på engelska. Självklart biföll mamma en sådan önskan.

Garnåtgång i oktober 2010

Uj, märker att jag ligger lite efter i rapporteringen så nu är det bäst att sätta fart innan året byter. :)

I oktober hann jag inte med något annat än att sticka en basker, som barnens kusin I ville ha. En likadan som den här, men lite större den här gången eftersom hon växt ur den förra.
Tyvärr har jag inget foto av årets basker, för hon tog den genast och jag har inte sett till den sedan dess.

Hur som helst, kalla fakta ser ut så här:

Modellen jag använde som underlag är nummer 2 från Moda 5/2008
Garn: Rose mohair av Novita, lila och rött
Åtgång: 40 g av vardera färgen
Strumpstickor nr 6
och
virknål nr 4

Före jul

Ja, alltså dan för dan före dan.... närmare bestämt den 21.12, i sista valetet, fick jag den här julklappshalsduken färdig. Vet inte i skrivande stund vad mottagaren av paketet tyckte om gåvan...

Modell: Tät halsduk i slätstickning

Garn: Big Ball Funny  från Schoeller+Stahl

Åtgång: 200g (1 nystan)

Stickor: 3½

Yess, ehdin saada tämän kaulaliinan valmiiksi ennen joulua.

Malli: Neuloin sileä

Lanka: Big Ball Funny, Schoeller+Stahl

Menekki: 200 g (1 kerä)

Puikot: No 3½

Håller på

På självaste juldagen lade jag upp maskor till ett nytt projekt. Visste inte riktigt vad jag skulle börja med, men visste att jag behövde nåt för händer medan min sjalstickning får vila lite. Så blev det då ett par sockor. Borde ju gå relativt fort med fyrans stickor och 7-bröders garn. Bara jag kommer över den andra sockan så... :)

Figuren utanpå sockan hittade jag från nätet, var annars? I övrigt följer jag mitt standard sockmönster, som har visat sig vara bra. 

 Funderar på om jag ändå borde ha broderat figuren på istället för att sticka den. Kanske socka nummer två får bli helt blå?
Den första sockan är förresten redan färdig och nu skall det läggas upp för nummer två om det nu inte kommer nåt i vägen före det! :)

Oj, Oj, Oj

Julfrid har det varit här på bloggen, vilket kanske märkts? Har helt enkelt inte haft tid för inlägg. Nu vill jag då för det första önska er alla en god fortsättning. Snart blir det ju helg igen. Jag hoppas innerligt att ni har haft en skön och fin jul. Veckoslutet var ju kort och intensivt.
För det andra vill jag tacka för alla trevliga kommentarer i mitt förra inlägg. Härligt med kommentarer för då orkar jag ju skriva lite till! :) 

Och nu raskt över till det som har varit. På självaste dopparedan (visst är det så dagen före julafton kallas i Sverige?) fick jag min vinst av 4U2. Härliga grejer, som jag inte alls är säker på att jag vet hur jag skall våga använda. Måste kanske gå kurs? :)

Dopparedagen var för övrigt bakdag här i huset. Ett måste eftersom det plötsligt fanns tre liter vassla att göra något med. Jag kokade alltså en bondost (äggost eller hemost, vad den nu heter i er landsända). Råddade sedan ihop en deg på två liter, som nästyngsta sonen till alla tur tog sig an, medan jag bakade tårtbotten. Själv hade jag nog aldrig orkat knåda det här...

Men han med armmuskler knådade ihop det hela och visst var det en vacker syn efter jäsningen.

Sedan blev det både semlor och bröd, här lite huller om buller. Gräddat och ogräddat.

Lägg märke till det härliga bakbordet. Utan det skulle vi nog stå oss slätt här i huset. Själv hade jag inlett torsdagen med att baka jultårtor av färdig bladdeg.

Minns ni mitt bord?

Så här snyggt blev det efter lite röjning. :)

Däremot fylldes skrivbordet ganska snabbt igen. Den här gången tröstar jag mig dock med att det mesta kommer att vara uppätet och borta senast tjugondag knut. :)

Julen är alltså förbi och det är rätt skönt. Redan på juldagen kliade det i fingrarna att få göra nåt annat än städa, baka och diska. Hör och häpna, jag satte upp en strumpstickning. :) Skall återkomma med bild i ett senare skede. Två julklappar har jag lyckats tappa bort totalt utan att hitta dem. Misstänker att de dyker upp till midsommar. Om jag ids städa då vill säga. :)

Svärsonen och dottern gillade sina hemstickade sockor, som de fick i julklapp, och det var ju bra. Borde kanske ha stickat flera par för att ge bort?

Kaos!

Åh, jag har vunnit superfina stickmarkörer hos Annikas Allehanda. Vilken turgumma jag blivit, för i går damp vinsten från 4U2 ner i brevlådan.

Tusen tack.

Mitt i kaoset passar jag nu på att önska er alla 

EN RIKTIGT SKÖN OCH FRIDFULL JUL!

Alder meir

Ja, nu drog jag till med lite dialekt här. Alder meir betyder förstås aldrig mera och det har varit mitt mantra de senaste dagarna. Dyrt och heligt har jag lovat mig själv att bli en bättre människa (läs ordningsam) för så här kan det ju inte få se ut?

Här är ändå mina mönstertidningar snyggt sorterade i rätt hög. Ni skulle sett högarna innan. Men nu borde de ännu försvinna som genom ett trollslag. Det vill säga, de borde hamna i pysselhyllan där de hör hemma. Här vill jag ha en julduk och en amaryllis. En skål med godis skulle ju inte vara helt fel heller...

Två på en gång

I måndags dök mina fina tröstepriser upp i postlådan.

Så glad jag blev. Tack än en gång.

Det fina korset fick jag av Rosor och Spetsar.

Och den här rara tjejen kommer från Maria med bloggen Distressed Desserts. Ska bli spännande att använda henne. Har lite idéer, men inte rätt utrustning.
Nästan som för tidig julafton hos mig, inte sant?

Efter

Hinner egentligen inte med nånting alls längre. I dag stod det på vår att-göra-lista, att jag skulle baka en sherrykaka och börja paketera julklapparna. Inget av det är gjort. Dottern kom på besök så det blev lite annat program.
Fick dock en halsduk färdigstickad nu i kväll.

Och så här snyggt såg faktiskt mitt skrivbord ut i dag:

Om ni tror att jag gillar Nalle Puh, så tror ni faktiskt rätt. :)
Mina anförvanter tycker därför att det är lätt att glädja mig.
Bry er inte om plastkassarna under skrivbordet. Så fort jag tar itu med att paketera julklapparna försvinner kassarna. Hoppas att det blir före julafton. :)

En sån tur

Åh, jag måste gnugga ögonen flera gånger, nypa mig i armen för att kolla att jag var riktigt vaken och sträcka mig långt över tangentbordet för att få näsan fast i skärmen. Allt detta för att inte ha tagit miste. Länken kollade jag minst sju gånger, för tänk om det var någon annan Inge.
Men gott folk, jag vann i 4U2:s lotteri. Och den här gången är det inget tröstepris. Tänk att jag hade en sån tur. TACK!

Och tur var det att jag har något att glädja mig åt, för pinsamt nog har jag lyckats förlägga min julklappsstickning. Nej, nej, det är inte avsiktligt, men jag har ju röjt upp på skrivbordet och satte den halvfärdiga stickningen på en säker plats. Sådant är alltid farligt. Ja, städning över huvudtaget är farligt skulle jag vilja påstå. Inte nog med att man får fullt av damm i näsan, sträcker sig längre än armarna räcker till, får sendrag eller trillar ner från kökspallen (stegen,. högstolen eller vad ni nu kallar den där tingesten som behövs när man klättrar längs med väggarna och försöker skura) så förlägger man alltså viktiga saker. Och värst av allt, man har inte tid att vare sig sticka eller blogga.

Snopet fick jag lägga upp en ny stickning, men att det harmar. ½ socka skulle varit mycket trevligare att sticka än ett helt nytt projekt. Halsduken jag lade upp får bli en nödlösning. Inge bra alltså. :)

Mardröm

I morse vaknade jag före halvsex alldeles skakig ur en dröm. Mitt garnlager hade svällt ut till 120 kilo! Hurra, fantastiskt skulle kanske vara den rätta reaktionen? I synnerhet som allt det ulliga gulliga var snyggt sorterat i härliga hyllor i ett stort ljust och rymligt rum. Vem skulle inte vilja ha sådana möjligheter, istället för de där plastlådorna som lite vilset seglar omkring lite varstans?

MEN, men... det fanns för mycket att välja på. Jag drabbades av stickkramp. Visste absolut inte vad jag skulle börja med eller vilket garn jag skulle välja. Kan det bli värre?

Jo, det kunde det ju förstås, eftersom förnuftets röst trängde sig fram mellan drömsjoken. Hur skulle jag hinna sticka upp 120 kilo? Jag fick sådan skrämselhicka att min sömn förstördes och jag var tvungen att gå upp ett varv och lugna ner mig innan jag återvände till min varma sköna säng. :)

Och hur lång tid skulle det då ta för mig att sticka 120 kilo? Om jag ser till de senaste två årens garnåtgång på runt fem kilo/år, så vänta nu.... 24 år.... Milda makter, ni förstår att kallsvetten rann. :)
Måste nog ge mor min helt rätt och hela tiden rabbla: "inte mera garn, inte mera garn, inte mera garn..."

Förra söndagen gick det dock på tok och de här två nystanen hoppade i kärran.

Visserligen är det här ju riktigt sådana där bra-att-ha-nystan, men de borde redan ha varit uppstickade (eller heter det slutstickade?) för att hinna med i julklappssäcken. Suck.

Väl bäst att jag helt och hållet struntar i kaoset i dag och sätter mig ner och bara stickar och stickar och stickar... :)

Och vad pågår här?

Ja, det kan man fråga sig och samtidigt konstatera att här är det kaos. Det är det här som kallas städning. :) 

När ett ställe är tomt, i det här fallet mitt skrivbord, passar det ju bra att ösa på med grejer igen. Vad tröstar det mig att databordet är snyggt och tomt?
 

Vem vill komma hit och ta itu med de här högarna, medan jag är i simhallen?

Ei voi olla totta

Oi, oi, oi, ei voi olla totta. Tänään sain viimeinen SNY-paketin ja paljastuskirjeen. Ajatella että paketti oli lähtenyt eilen klo 16.38 Varsinais-Suomesta ja oli jo tänään täällää. Kyllä posti kulkee...
Vaikka olo on vähän haikea olen tietysti ikionnelinen paketin sisällöstä. 

Lämpimät kiitokset Helmille. Olen aivan otettu. Olet osannut lähettää todella ihania lähetyksiä.

Marimekon kauniissa laatikossa oli 2 kerää Austermannin Kid Silkiä. Kaunis punainen väri ja niin pehmoinen. Kauniit servetit, Pentikin, ja yhtä kaunis tulitikkurasia. Kaunis joulukortti. Ja candypussissa minun suosikkinamusia, vadelmaveneitä. Nam, nam. Muutama on vielä jäljellä. :)
Ja sitten siellä oli minulle uusi tuttavuus, mihin sitä käytetään? En ole ennen nähnyt.

Idag fick jag ett underbart paket av min hemliga finska stickvän.
- Det kan inte vara sant, utropade jag då jag granskade poststämpeln. Skickat i går 14.12 kl. 16.38 från Egentliga Finland och redan framme idag. Visst har vi bra postservice?
Det var sista paketet i den här bytesomgången så det är lite vemodigt. Helmi, var min hemlis, och hon lyckades verkligen glädja mig med alla fina paket. Ett stort och varmt TACK till dig Helmi.

I Marimekkos röda postpaket hittade jag: 2 nystan av Austermanns Kid Silk. Så mjukt och i en vacker röd nyans, som jag haft svårt att fånga med kameran. Vackra servietter från Pentik och likaså en vacker tändsticksask. Nåt som verkligen behövs nu i ljuständartider. Ett vackert julkort och ett brev med avslöjande av hemligheten. En Candy-king påse full av mitt favoritgodis; hallonbåtar. Smaskens. Det finns faktiskt några kvar ännu, tro det eller ej. Nästa år skall jag igen bli en bättre människa och då ska jag gå i godisstrejk, tror jag. :)
Och sen en lite mystisk grej som jag inte har sett förut och som jag genant nog måste erkänna att jag inte vet vad är. Nån som kan hjälpa mig?

Extrapris

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats knipa ett vackert extrapris hos Rosor och spetsar. Tänk att jag kan ha en sån tur. Tusen tack för vinsten.

Tröstepris

Tjohooo, jag har vunnit ett tröstepris i utlottningen hos Distressed Desserts. TACK!
Kan Luciadagen bli bättre?

En viss sorts människor

Ja, alltså bliven icke förskräckta (nu lät jag nästan som ängeln i julevangeliet, inte sant?), jag är inte rasist, men...

Under höstens lopp har en livssanning blivit alltmer tydlig för mig:
Skapande människor är godhjärtade och givmilda.

I höst och vinter har jag haft förmånen att dels få vara med i två stickcaféer; det ena i den reella världen på Café Vaherkylä, det andra virtuellt på Facebook, och dels har jag haft glädjen att ingå i en vävkurs. I alla tre grupper är alla medlemmar vänliga, hjälpsamma, uppmuntrande, givmilda och godhjärtade.

Visst känner ni igen er?

För mig är den här samvaron viktig, dels som inspiration och kunskapskälla, men framförallt som ett MEGASTORT bevis på att det finns godhet i världen. Jag kunde ge er hur många exempel på det här som helst, men skall hålla mig till några.

I vävkursen fick jag som nybörjare väva först. Medan andra hjälptes åt med revning, bomning och vad allt det nu heter, fick jag sätta mig vid vävstolen och genast börja. Alla deltagare i kursen har varit hjälpsamma och villigt förklarat allt jag undrat över, även saker som är självklara för dem, som har hållit på länge. Och förstås har jag fått många uppmuntrande ord på vägen.

I stickcaféet råder samma anda. Alla delar med sig, visar nya garn, böcker, tidningar eller mönster vi har hittat. Ingen behöver vara rädd att köra fast för, förutom vår ledare finns det alltid nån på plats som uppmuntrande visar hur man kunde gå vidare. Trevligt nog går vårt stickande på tre språk: svenska, finska och engelska. Det sistnämnda för att vi har med en kvinna hemma från Spanien. Hennes uppläggning är sevärd.

Och så då ni/vi alla som stickar/virkar/mm. för andra och ger bort som gåvor eller till välgörande ändamål. I vårt stickcafé fanns det inom loppet av en vecka över 20 par sockor till en okänd soldat. Det är soldathemssystrarna i Finland, som firar sin 90-åriga verksamhet genom att skänka alla soldater hemstickade sockor. De som hemförlovas efter värnplikten får ta sockparet med sig hem.

Och i det virtuella stickcaféet råder samma vänlighet och uppmuntran. Även där delar människor med sig och det fungerar förvånansvärt bra fastän alla sitter hemma för sig och stickar.

Givmildheten hos kreativa människor kan ni ju kolla in här i högra sidkolumnen i min blogg. Så många som lottar ut gåvor av varierande slag. Tack, tack.

Så till något helt annat, det vill säga det som är på allas läppar. SNÖ. Inte mera av den varan nu, tack. Jag vill ha tillbaks far i huset i min säng och inte ute med traktor och snöslunga dag och natt.

Men vackert snöinbäddat står vårt gamla knotiga äppelträd.

En award

Har fått en award av Bettan. Tack. 

Och nu borde jag nämna tre egenskaper, nånting om mig själv alltså. Huu, så svårt. Får göra som andra damer gjort före mig, dvs fråga far i huset. Han påstår att jag är:

• intelligent
• godhjärtad
• envis

Vete sjutton om det stämmer, men måste väl lita på honom.

Jag låter awarden gå vidare till:

Bondmooran

Anelia

och

4U2

Garnåtgång i september

Suck! Bondmooran säger att hon är endast en dag efter i tidtabellen. Själv ligger jag hästlängder efter. Jobbet har tagit sin tribut med intensiv undervisning, kvällsarbete och extra uppdrag under ledigheten. Därför ligger jag både rejält efter och får inget ur händerna.

I september lyckades jag med den stora bedriften att sticka ett par sockor och fick hela 84 gram garn att gå åt. Inte mycket att hänga i julgran, men bättre än inget i varje fall.

Ännu en mässa

I lördags susade jag iväg till huvudstan för där pågick ELMA- och hantverksmässan. Uj, uj, jag skulle ju inte... Men jag hade ett uppdrag att utföra så det var ju bara att offra sig, eller hur?

Det mesta gick snabbt och behändigt, om man bortser från att min stackars plåtlåda fick parkeras på nästan två kilometers avstånd från ingången. Och vinden blåste kall genom märg och ben. Stressade föräldrar drog iväg med barn som protesterade i högan sky eller skallrade tänder så det lät som mopedknatter.

Mässor är mässor och mycket trevligt och intressant fanns det att se på. Tyvärr ringde min mammas ord i öronen: "Du behöver inte mera garn, du behöver inte mera garn, du behöver inte mera garn.... "
Idiotiskt nog fick det mig att helt strunta i Rose Mohair-nystanen för 1,50 euro/50 g på Novitas avdelning.
Och stönande tråna hos LankaMaailma, som hade åtminstone två stora korgar fulla med härliga garner för samma 1,50 euro/nystan. IIIK! Jag får ännu knip i magen bara jag tänker på det...

Men jag var ståndaktig som en tennsoldat. Hoppas mamma blir nöjd nu? :)
Fast ingalunda kunde jag nu komma tomhänt hem från Helsingfors. Hur skulle det ha sett ut? Jag hade fått skämmas ögonen ur mig.

En så här vacker påse med Ellus kontaktuppgifter måste jag ju bara ha. Och inte kunde jag ju tigga till mig en tom påse heller, så det var nog inte helt fel med lite engelskt tweedgarn. Det är ju bara 375 gram och kan användas till... hmm...ja till....
Eh, det får nog tiden utvisa.
Men en riktigt trevlig idé för julpåsar. Nu ska jag bege mig iväg på jakt efter bruna påsar och så tova lite trevliga grejer och förse påsarna med paketkort. Men vad sjutton skall jag lägga i dem när inget har blivit färdigt stickat?

Sedan gick det tyvärr så tokigt att jag föll för hans bruna varma ögon och vips hade jag blivit ägare till de här tre nystanen med alpackagarn från Peru. Det var rena rama trolleriet, ska jag säga.

Och förstås ångrar jag mig djupt... Nu vill jag ha mera fina knappar från Sinelli. Har kommit på en massa jag kunde använda dem till...