Den lilla röda

Nä, alltså nu ska jag inte alls berätta om Maos lilla röda, ifall ni nu trodde det. Nej, Den lilla röda är nånting helt annat. Jag var nämligen iväg till min hulda moder igår på hemväg från dagskursen i Hindersby. Hon bjöd på plättkalas och skickade med mej hem ett stort lass. Vilken tur vi har, annars skulle vi ju fått försmäkta och leva på havregrynsgröt hela veckan.

Jag fick också med mej hem Den lilla röda:

- Ååååh, suckade vi i korus med mamma när hon tog fram det här mönstret från Hemmets Veckotidning nummer 45 2016.
- Men det är virkat, fortsatte hon sedan besviket. Virkning är inget för min mamma, men kanske för mej? Fast nu har vi ju det där lilla bekymret med att det inte finns garn till just precis en sådan här röd sjal. Är inte det konstigt med tanke på så mycket garn det ändå finns i mina gömmor. Men inte har jag då alpacka-silkes garn inte. Kanske jag skulle hitta någonting annat, som går lika bra.

Jag fick också mönster till den här vårfina ponchon. Det är från Hemmets Veckotidning nummer 11 2017. Här borde det gå att improvisera lite och blanda olika garner. Passformen behöver väl inte vara så precis i en poncho eller hur?

Vet ni, i morse när jag åkte iväg till grannstaden på jobb, så fick man köra 120 km/h. Det är väl ett vårtecken så gott som något? När jag återvände ikväll så var det igen vinterhastighet på motorvägen. Och så det blåste. Jag hade riktigt svårt att hålla bilen i rak körlinje. Än vinglade det hit och än vinglade det dit. Och då var jag spiknykter, som vanligt.
I morgon skall jag till all tur inte längre bort än till stan och på kvällen iväg till Hindersby.

#blogg100_2017_14