Rör inte våra fåglar

- Har du nu ficklampan med dej, frågade far i huset mycket omtänksamt nyss. Och javisst har jag lampan med mej. Alldeles nyss var vi utan el och nu ska jag försöka skynda mej med det här inlägget allt vad tygen håller, så jag hinner innan nästa strömavbrott. Jag borde faktiskt jobba lite på datorn också, men nu får jag allt skjuta upp det till imorgon och hoppas på att det är lugnare då. Nu stormar det så att det viner i knutarna och mina händer är iskalla.

Idag när jag kom hem från jobbet i stan efter ett ovanligt lyckat UV-samtal (ja, alltså det har inget med solstrålar att göra, utan handlar om utveckling, närmare bestämt hur jag vill utveckla i jobbet eller kanske hur jag vill utvecklas) fick jag ta ett allvarligt snack med Lurvinge. Det låg nämligen fågelfjädrar utanför ytterdörren.

Igår jamade hon alldeles hjärtskärande här utan dörren vid garaget.
- Kom och se, kom och se, jamade hon. Jag fattade misstankar direkt och lät henne inte komma in då jag insåg att hon hade ett byte med sig. Det var mörkt ute, så jag visste inte riktigt vad hon tänkte släpa in, men jag berömde henne i alla fall för att hon hade varit duktig.
Nå, Lurvinge är en klok katt, så hon tog sig uppför planket till vår balkong (den där som far i huset envisas med att kalla altan eller terrass) och stod sedan och jamade vi den dörren. Far i huset öppnade och innan han ens hunnit säga Häpp var katten och musen/råttan inomhus. Så far i huset begav sig ut på jakt, fick tag i bytet och hivade ut det tillbaka. Båda katterna Lurvinge och Tufsen, såg ytterst förnärmade ut. De ville ju bara leka lite först och sedan få sig ett skrovmål.

Men rör alltså inte våra fåglar. Vattensorkar, möss och råttor är okej. Mullvad är jag lite tveksam till, men om det är den som gör vår gräsmatta så ojämn med alla konstiga högar... tja låt gå då.




Men den här skönsjungande fågeln låter du allt bli. Basta!
 
#blogg100_2017_27