Sedan blev det liksom fullt ös här i huset alltmedan jag försökte väcka upp den sovande maken. Han brydde sig inte om att stiga upp annat än för att ge mat åt katterna. Jag gav nästan upp, men endast nästan. Han skulle in till stan och sköta ärenden, men du milde så trögt det var att få iväg honom. Till sist så fick jag avbryta mitt arbete på datorn och följa med honom. Sedan hamnade vi i grannstaden. Där fick jag reda ut ett av de ärenden far och son försökte sköta igår. Håhåjaaa, sänd iväg karlar och du får gå efter själv.
Vi tog en tur i återvinningscentralen när vi nu ändå var igång. Den flyttande sonen behöver lite möbler, men det är nog bäst att han kollar på dem själv. Vi hittade dock två stadiga stolar åt min hulda mor. Dem baxade vi in i min Adam plåtlåda och styrde kosan mot min barndomshem via bybutiken. Där igen träffade jag på två glada datorkursister och på väg ut från affären, på en livslevande riksdagskvinna.
Hos min mamma dukade vi upp wienerschnitzel, som hon snällt stekte, röstipotatis, inläggningar, sallad och bröd. Sedan hade vi en överdådig fredagsmiddag tillsammans. Finns det nånting bättre än att umgås och äta tillsammans? Visst smakar det mycket godare då?
- Jag kan inte sticka med så där tunt garn, konstaterade hon. Mamma trodde att det var Nallegarn, som hon hade köpt, men det visade sig vara Venla, som är lite tunnare.
Nu ska jag gå och läsa senaste numret av Novitatidningen, som damp ner i postlådan idag. Den ska jag läsa nu och sedan sticka lite. Allt som blev ogjort på datorn idag får vänta till imorgon. Det är ju ändå fredagskväll, så nån ordning får det vara!
#blogg100_2017_31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar