Ensam hemma

Låt mej börja med att be om ursäkt, jag har kanske farit fram med osanning! Det var inte min mening att vilseleda er, men far i husets fågelskådartalanger är inte riktigt utvecklade ännu. Det jag kallade för Entita är troligtvis en Talltita, eller så inte? Jag vet verkligen inte och det där fotot är så suddigt för att titan satt där i granen som gungade våldsamt i blåsten. Jag borde höra dem sjunga så kanske jag skulle veta skillnaden. Jag hoppas att det skulle gå att få ett tydligare foto så artbestämningen skulle underlättas. Jag låter det där med Entita stå kvar om ingen protesterar å det vildaste. Så får vi se sedan.

Apropå Oxytocin ännu: Ifall nu er äkta hälft eller era nära och kära har någonting att anmärka om ert "lilla" garnlager (för det är ju litet, eller hur? Ni ryms ju ännu in i huset och rummet/rummen där garnen förvaras?) så ska ni säga med er allra dovaste röst:
- Fort ge mej ett garnnystan jag måste få lite Oxytocin genast.
Sedan försöker ni se alldeles bleka ut och darrar lite som i frossa, så de förstår att det är allvar och fara å färde. När ni får garnnystanet tar ni det och suckar djupt och belåtet och för det mot er kind och ler lite hemlighetsfullt. Ifall era anförvanter då försiktigt uttrycker sin oro över er mentala hälsa så förklarar ni frankt att klappa garn framkallar Oxytocin, som ger er välbefinnande och motverkar stress. Sedan ber ni dem att pröva själva och räcker ett garnnystan åt dem. Om allt går väl vågar de aldrig efter detta säga ett ord om ert garnlager! :)

Ikväll har jag varit ensam hemma medan far i huset och son varit både till grannstaden och sedan ännu till huvudstaden för att kontrollera en hyreslägenhet. Det har varit riktigt skönt att vara hemma. Helt ensam har jag inte varit, för Lurvinge har hållit mej sällskap och vi har haft det riktigt skönt.

Hon intog sin favoritställning medan jag satt och stickade. Och det ska jag fortsätta med nu.

#blogg100_2017_30