På tok

Det gick på tok i natt, alldeles på tok.

- Du tänker väl inte gå igenom hela affären, frågade minstingen i natt och spände ögonen i mej.
- Jag vill hem i säng ännu i natt och inte imorgon, fortsatte han.
- Ja, men jag kommer ju ändå inte att hinna hem inom det här dygnet, gnällde jag lite småynkligt där i Prisma i Gamlas i huvudstaden. År 2011 när den invigdes var den landets största. Och nu hade den  hunnit ha öppet dygnet runt i en knapp veckas tid innan en lantlolla från landet i Lovisa stultade omkring där mitt i natten. Och hur kom det sig? Ja, det är en lång historia.

Låt mej ta det från början: Förra veckan fick vi en kaffeinbjudning till grannstaden, som vi med glädje accepterade. Någonstans under veckans lopp bestämdes det att vi skulle sammanstråla med minstingen, som hade lite ärenden till landet och borde få sin bil tillbaka i körbart skick. Tyvärr har både far i huset och mr J inte riktigt hunnit med någonting alls. Vad det beror på vet jag inte, för jag har inte hunnit vara hemma och driva på. Jag har ju jobbat.

Efter vår trevliga samvaro med fina smörgåsar, croissanter och en supergod hallonpaj styrde vi kosan hemåt via mataffären. Vi skjutsade hem min mamma och så dök vi ner här. Far i huset och minstingen försvann till grannbyn medan jag fort som sjutton fixade risotto i en tio liters kastrull. Det kändes nästan som förr i världen när alla barn fortfarande bodde hemma. Det blev en rätt sen middag med god åtgång på maten.

Minstingen grejade på en låda tillsammans med far i huset alltmedan jag satt och stickade och njöt av lördagskvällen. Klockan närmade sig 21 och jag förberedde mej för grande finale på Melodifestivalen. Minstingen å sin sida kollade busstidtabellen på OnniBus, men lördagskväll den tiden, glöm allmänna kommunikationsmedel. Far i huset hade tydligen lite dåligt samvete och sade:
- Jag skjutsar nog hem dig.
Minstingen betonade att han måste via Prisma och handla. Enligt far i huset gick det för sig och hux flux bestämdes det att jag skulle följa med. Så adjö nu då Mello och stickningen.

Jag hade aldrig varit i det där Prisma förut, så jovisst skulle jag gärna ha gått runt där mitt i natten. Det var så lugnt och skönt. Jag skulle egentligen bara ha yoghurt och vanillinsocker, som jag glömde köpa tidigare på dagen. Men gissa vad? Nå, jo, jag hittade förstås flera hyllmeter med garn. Min radarblick slår aldrig fel i det fallet! Och så fanns det dessutom stora lådor med garn till erbjudandepris. Och så gick det ju på tok, alldeles på tok.

Den här nya varianten av 7 bröder, Aurora, måste ju bara prövas på, 200 g.

Och jag kom på att jag kan ju inte enbart ha rött garn, jag måste ha liten annan färg också, så det blev 200 g till. 
Och jag som var så glad då jag hade lyckats banta garnlagret med 150 g tidigare på dagen, då mamma fick ett sockgarnsnystan. Det är svårt att banta, ska jag säga.

Det var inte enbart garnhyllan, som var flera tiotals meter lång. Nej, den farliga tidningshyllan är det också.

Så jag kom hem med tre tidningar och hade gjort av med inkommande veckas hushållspengar. Det blir havregrynsgröt hela veckan nu. Tröstar mej med att jag inte köpte en endaste tidning från teetee i torsdags.

I tidningen Knitscene finns många inspirerande mönster, som jag föll pladask för:

En sådan här sjal skulle vara skön att ha.

Eller varför inte den här? Någon som känner för att sticka lite? Jag skulle verkligen behöva en sjal att svepa om mej...

Eller den här i all sin enkelhet?

En spetsstickad tröja kan vara bra att ha under svala sommarkvällar...

Eller varför inte en solgul sjal?

Jag stod länge och tummade på en tysk sticktidning också, men då hann förnuftet till all lycka ifatt mej och jag lämnade kvar den tidningen i hyllan. Nån ordning måste det ju ändå vara.

Och nu är det dags för mej att packa morgondagens jobbväska och sedan krypa ner mellan lakanen. Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

#blogg100_2017_12