Ett år går så fort

Igår hamnade vi att besöka lilla mataffären var sin gång med dubbelmorfar. Han var iväg mitt på dagen, men glömde äggen. Jag var iväg på kvällen och glömde förstås också äggen, för jag muttrade enbart, bröd, gurka, tomat...., bröd, gurka, tomat... alltså allt sånt som dubbelmorfar inte kom hem med. Han hade så mycket att komma ihåg, för han var iväg med sin storasyster till gravgården och plantera penséer även om  han envisades med att kalla dem för violer. Deras pappa skulle ha haft födelsedag igår, frid över hans minne, så de ville komma ihåg honom.

- Måste du fotografera precis allt, frågade dottern idag då jag tog fram min arbetstelefon och fotade i köket.
- Jo, för annars har jag inget att sätta ut i bloggen.
- Men vem tror du att läser din blogg då annan än din stickväninna B?
- Öh, joo, alltså du läser den väl? Så läser stickväninnan V och H läser och... 
- Måste du skriva varje dag? Det lönar sig inte.
- Öh, men om jag inte skriver varje dag så har stickväninnan B inget att förundra eller förfasa sig över till morgonkaffet. Eller gapskratta åt eller skaka på huvudet åt...
- Din mamma läste ju din blogg.
- Jo, det var så roligt. Hon tyckte om fotona, sa jag med vemod i rösten.
- Nå, du kan ju låtsas att hon läser din blogg ännu och har roligt åt dina tokerier.
Och det är väl så jag får göra, föra någon sorts samtal med henne via bloggen. Hoppas att det fungerar.

Ett år går så fort. Idag har lilla A fyllt ett år. Hipp, hipp hurra! Jag tycker att det inte alls var länge sedan, som vi besökte Kotka BB. 
Massor har hänt sedan dess. Allting som hänt i år har gått i expressfart, så jag knappt hunnit med. På gott och på ont. Stora förändringar. Men också nya spännande utmaningar runt hörnet. Både stora och små utmaningar att tampas med. Till de sistnämnda hör att min gamla ärvda mobiltelefon nu har kommit till vägs ände. Den klagar var och varannan dag på än det ena och än det andra. Och det finns mycket jag skulle vilja göra med den, som helt enkelt inte går. Suck! 
Idag fick jag dock en liten panikdunge då den började säga att WhatsApp inte längre fungerar. Ve och fasa!
- Du har fått virus, sa äldsta ättelägget.
- Va, nä det har jag inte! Telefon är färdig, suckade jag.
- Du får köpa en Oneplus.
- Nej, nej, nej. Jag vill ha en Samsung S10.
- Men den är så dyr och det har ju kommit ut en ny redan. Ska du köpa gammalt redan från början? Köp nu en Oneplus.
- Men jag litar int riktigt på kineserna.
- Men vad ska du med en sån Samsung telefon till?
- Jag vill ha en bra kamera i telefon.
- Men du har int råd med en så dyr telefon och dessutom ska du ju ringa med den.
- Nä, nå, svarade jag och suckade djupt.
Sen började jag lite smått fundera. Jag har ju endast en gång i hela mitt liv köpt en ny telefon åt mig själv. Alla andra gånger har jag alltid fått ärva eller köpa minstingens telefon. Hmmm....
Så hur jag än funderar så har jag inte precis slösat pengar på telefoner och inte har jag bytt dem stup i kvarten heller...

Igår när jag var i lilla mataffären, så kom jag hem med ett fransbröd eller vänta nu, heter det franskbröd? (formfranska), som hade gul lapp -30%. Så idag fixade jag lunch med det brödet! Det gäller ju att ta till vara på allt, så det inte blir matsvinn. Biffarna med gul lapp lämnade jag dock kvar i affären. Det finns gränser...

Lunchbrödet på väg in i ugnen!

Tadaa! 15 minuter senare serverade jag Gratinerad, fylld formfranska. Som tilltugg hade vi sallad med ananas, gurka och så riven morot. Mättande och gott om jag själv får säga det. Persiljan är faktiskt från vårt eget trädgårdsland!

Receptet kommer från den här fina boken utgiven på ICA bokförlag. Jag fick den i julklapp år 1985 av min äldre lillsyrra, så boken har hängt med ett tag redan. En helt fantastisk julklapp, som jag har haft mycket nytta och nöje av.

Nu ska jag stänga av datorn och fundera vidare över en stickning. Kanske jag kan ärva minstingens arbetstelefon igen!