... mysigare än att tända ljus då vinden viner och regnet öser ner?
... skönare än att bada finsk bastu?
... härligare än att få klappa mjuka sköna fantastiska garn? Nej, minsann inte i dessa tider då man inte alls får krama om någon!
Apropå coronafnatt, så i lördags när vi körde iväg västerut, så hade nog jag också fått fnatt!
Vi hade inte hunnit långt hemifrån förrän dubbelmorfar frågade:
- Varför flaggar de vid monumentet idag?
- Va, var flaggar de? De kapar ju kvistar där vid det där lilla röda huset.
- Ser du int flaggan?
- Nää, svarade jag storligen förvånad och kände efter på näsryggen. Tomt! Va nu då? Jag var utan mina glasögon!
- Vi måste vända! Mina glasögon blev hemma!
Dubbelmorfar suckade djupt vände och körde hem tillbaka under muttranden.
- Nu tror dom att vi kikar på dom och kör här fram och tillbaka för att se vad dom håller på med.
- Strunt i det, försökte jag trösta!
Här hemma i karantän går jag oftast utan glasögonen, för jag ser det jag behöver se och kan blunda för dammtussarna! Men om jag ska se på långt håll, så måste jag fortfarande ha extra ögonen på näsan...
Önskar er alla en ny härlig vecka!
Själv ska jag försöka jobba i kapp lite innan det är matdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar