Kära vänner, igår blev ni tyvärr (eller kanske tack och lov?) utan blogginlägg. Det beror på att jag knappt var hemma på hela dagen. Jag körde hemifrån kvart före åtta på morgonen, kurvade via stan och lämnade av den äldsta på hans jobb innan jag fortsatte västerut till mitt jobb i grannstaden. Hemåt igen på eftermiddagen, plocka upp den äldsta från stan, sen iväg till mataffären för att veckohandla och så hem en sväng. En knapp timme hann jag vara hemma innan det var dags att köra iväg till stan igen på te och toscakaka. Tack för inbjudan! Till sist hemma igen efter klockan 20.30 och då var det nog inte ens tal om att öppna datorn och börja skriva blogginlägg. Jag orkade vet ni faktiskt inte ens sticka! Och då är det illa ska jag säga.
Dubbelmorfar var inte särskilt glad över min frånvaro igår kväll, för numera hinner vi knappt se varandra. Idag är han själv frånvarande, så vad kan man säga? Jo, att när gumman är inne är gubben ute och vice versa. Nå, jag har femtioeleva saker att göra på datorn och tre kurser att förbereda inför nästa vecka, så jag skulle inte ha varit mycket till sällskap ändå.
Vet ni, jag har lärt mej en ny sak: Jag är en PYC = Professional Yarn Collector! På svenska: Professionell Garn Samlare. Det ni! Det kunde stå på mitt visitkort, inte sant? Härefter då dubbelmorfar säger nånting om mitt garn, som hittas lite varstans i huset, så säger jag att jag är en PYC och då behöver man garnet. Få se vad han säger till det?
Igår tyckte dubbelmorfar att jag steg på tok för tidigt upp då jag kravlade mej ur sängen halvsju. Jag hade alldeles för mycket oljud enligt honom. Jag klampade omkring som en elefant, vattenkokaren lät för mycket, telefonen pep, jag skramlade med kärl osv. I morse då jag ville sova läääänge, så talade han högljutt med katterna, öppnade teven, spolade vatten och skramlade med bestick i lådan, allt för att få upp mej i ottan. Men jag vägrade styvnackat. Jag vill njuta av sovmorgnar då när jag kan. Och jag njuter också av lååååånga frukostar på helgen. Att dricka te är super, för det håller sig varmt länge och man kan fylla i många korsordsrutor medan man njuter av morgonteet.
Jag vaknade visserligen redan halvsex i morse, men jag vägrade prompt att stiga upp den tiden. Så jag låg istället och funderade på vad en man mina vänner sa åt mej häromdagen:
– I vår ålder ska man endast göra det man vill.
Det låter ju enkelt och bra, men... vad vill jag då? Och fungerar det om jag lämnar bort alla tråkiga måsten? Knappast, hushållsjobb måste ju nog tas hand om på ett eller annat sätt. För min del helst så att någon annan tar hand om hushållet. Och då blir det roliga, det jag vill göra kvar för mej: Undervisa, umgås med nära och kära, sticka och virka samt något litet äventyr då och då. Det är väl inte för mycket begärt?
Det som däremot verkar vara för mycket begärt i det här huset är att hinna få en jultårta innan dubbelmorfar har ätit upp dem alla!
– Jag trodde att dom var till mej, försvarade han sig med.
Pyttsan heller, men jag sade nu inte så mycket om det. Bäst så för husfridens skull.
Igår köpte jag igen påse med fyra jultårtor, i morse hade redan två av läckerheterna försvunnit. Dubbelmorfar vred på sig lite i stolen och sa:
– Men du tycker ju int om dom.
Höh, hur skulle jag kunna veta det innan jag smakat? Och jodå, dom är nog riktigt goda, trots att de inte är hembakta. Nu gäller det då att inte föräta sig på jultårtor före julen är här på riktigt! Och kanske att härefter gömma påsen med tårtorna.
I morgon får vi tillbaka den timme, som stals från oss i våras. Mycket sticktid då, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar