I morse tänkte jag nästan få ett stort datajobb gjort, men jag blev utkommenderad av bisin min. Och det är inte lätt att ha honom som arbetsledare. När jag hade utfört den arbetsuppgift han ålade mej, så radade han upp två till. Dem lämnade jag dock ogjorda tills vidare och lika så bra det, för nu ikväll kom det order om ytterligare ute jobb. Få nu se sen. Det finns så mycket annat att ta itu med och jag har inte ännu lyckats med min utestickardag. Den står faktiskt högst på min lista nu just. Att få sitta en hel dag utomhus och sticka i lugn och ro. Det ni!
I fredags för en vecka sedan fick jag äntligen ett par pyttesmå babysockor färdiga. Jag började på dem i slutet av mars och tyckte att jag hade hur mycket tid på mej som helst. Men plötsligt var det redan maj och Lillan föddes och sockorna var inte alls färdiga. Å andra sidan, så har hon ju nog inte behövt sockor nu under sommaren.
Modell: Palmikkosukat pienelle, s. 61 i Käsityön ABC nr 17
Puna är ett supermjukt alpackagarn, men milda makter vad svårt det var att sticka den där resåren med vridna räta maskor. Garnet delade sig hela tiden och flätorna var inte heller lätta att få till. Och stickade jag fel eller tappade en maska, så var det nästan omöjligt att plocka upp eller rätta till felet.
Mönstret hittade jag i samma tidning, som de där blåa herrsockorna jag stickade i juli.
Trots att jag hade läst beskrivningen noga, så var jag ändå inte beredd på att det skulle bli sååååå många garnändar att fästa! Suck!Förstår inte hur jag kunde bli så förtjust i modellen på basen av fotot i mönstertidningen. Härefter måste jag nog läsa igenom beskrivningen ännu noggrannare.
Visserligen kom vi från andra hållet igår då vi gjorde en roadtrip, men alltså, tänk att vi gjorde helt rätt utan att ens ha kollat Iltalehti! Eller Lonely Planets reseguide.
Och nej, Pellinge har inte sponsrat den här bloggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar