Regnigt och gråtrist ute i kväll, så då kan jag lugnt sitta inne och blogga. Igår var vi ute på vift. Ända bort till huvudstan körde bisin min. In i centrum bland vägarbeten och yra bilister, spårvagnar och blåa bussar. En riktig tuffing! Jag skulle aldrig ha vågat, så bra att det finns en så eminent chaufför. Passagerarna lämnade vi av på Mikaelsgatan och sen gällde det att navigera ut ur gatutrasslet.
Astrid, vår navigator blev lite yr, dels är hon inte uppdaterad och dels hade hon ingen koll alls på gatuarbetena. Bisin min som har tvinnat på rätt mycket i utkanterna av huvudstan visste inte heller själv riktigt hur det skulle köras.
Filer tog plötsligt bara slut mitt i allt, bilister upptäckte att hjäälp, nu ska jag i den vänstra filen, bussar och spårvagnar tror alltid att dom har förkörsrätt...En och annan intressant sylta, förlåt matplats, susade vi förbi. Som bilburen lanttis frågar jag mej lite smått förvirrat att var ska då min plåtlåda parkeras? Antagligen ute i förstaden vid nån metrostation, eller hur?Bisin min hamnade att ta Astrid till hjälp och vi fick sen åka tillbaka en liten bit.
– Det ger ju lite spänning i livet, konstaterade han.
Från Tattarmossen hittade bisin min galant ut till motorvägen, som bär österut. När vi kom till vår västra grannstad styrde vi kosan söderut och hamnade här:
På Vessö sommartorg!– Nå, här finns nog ingen som du känner, sa bisin min då vi stegade iväg mot torget.
Men hej, vad han bedrog sig. Den första jag fick syn på var Kristina Kettunen från Lyckoboda. Den andra var en av mina flitigaste kursdeltagare och vet ni vad? Jo, hon trodde att bisin min var min son!!!! Nu har han gått omkring stolt som en tupp och påstått att han är så ung, så ung...
Sen hittade jag min spanska lärarinna, en pensionerad kollega och ytterligare en kursdeltagare!
Bisin min blev minst sagt till sig.
– Du känner nog halva världen, konstaterade han verkligt förvånad.
Lite otur hade vi allt då paellan, som alla skröt med så, hade tagit slut. Vi stegade alltså till Kaffikiosken. Bisin min ville ha en hot dog, men nej, det fanns inte.
– Kan jag få en köttpastej då?
Nej, det fanns inte heller.
– Kan jag få en köttpastej då?
Nej, det fanns inte heller.
Den här gången blev det inte mycket handlat, ett jästbröd, som nästan är slut redan och en blåbärspaj, som det inte heller finns mycket kvar av.
Inom loppet av en vecka hann vi alltså med tre kvälls- sommartorg. Inte illa eller hur?
Bisin min ville ha mat, så han styrde ner till Skeppsbron här i stan. Det regnade så det var ont om torra sittplatser och det skulle ta en halvtimme innan maten blev färdig. Jag var redan beredd att ge upp och åka iväg nån annanstans, men bisin min vägrade. Förra ägaren skapade vänligt sittplatser åt oss under en markis, men sen kunde vi ta betäckning under ett större parasoll.
Fredagskväll är kanske inte optimalt för såna här "gamyler" som oss. De stojande överförfriskade flickorna med sina tjutande skratt, som satt i bordet bredvid oss var minst sagt störande. Och då ska ni veta klockan just hade slagit 19. Det var inte ens tal om att vi skulle ha stannat kvar och njutit av musiken.
Bra saker igår:
- Ut på äventyr igen och jag som tror att jag lever ett lugnt hemmaliv där inget liksom händer!
- Jag fyndade en bit linnetyg från Antikhallen. Och jag som inte syr visste för en gångs skull precis vad jag ska göra med den här tygbiten. Allra först få den mindre skrynklig och sen fram med symaskinen och så... ja, ni får se sen om det nu alls blir till nånting.
- – Gå nu dit och titta. Han har så fina rosenkoppar, sa min andra kursdeltagare där på Vessö sommartorg. Nå dit gick jag och fick ju genast syn på helt andra saker än kaffekoppar! Oj, så bisin min har vänt och vridit på de här två nystanen.
– Såg du nu att de har samma nummer, frågade han. Åhå, extra pluspoäng, han förstår att färgbadsnumret ska kollas!
– Va ska du göra med dom här? Dom är för tunna för sockstickning.
– Visste du att dom är gjorda i Turkiet?
– Nå jo, men...
– Har du sett att dom innehåller metall, frågade han efter att noggrant ha läst igenom innehållsförteckningen.
– Jo, det är det där som glittrar.
Märker ni, han vet redan en massa om garn. Nu återstår då att få honom och börja sticka!
Men det här var ett verkligt fint loppisfynd för 2 €. Och jag vet nog till vad jag kan använda de här nystanen. - Fick ett så fint tackkort! Och ni ser att här har Inge Lööks gummor riktigt Puuilo, träglädje!
Tack för det roliga och underfundiga tackkortet. - Bisin min tömde och fyllde diskmaskinen innan vi körde iväg västerut. Sen var det enbart att sätta igång den då vi kom hem på kvällen. Skönt!
- Jag tog äntligen itu med fästandet på banansockorna och hann få dem färdiga före avfärden. Puuuh!
Bra saker idag:
- Var uppe redan klockan åtta!
- Fick en tidningstext färdig.
- Kunde bjuda på blåbärspaj då mr J kom hit på kaffe!
- Tog ett beslut angående nästa vecka. Skönt att äntligen komma till skott och få ett slut på velandet hit och dit.
- Bisin min fixade middag på det lilla som fanns i kylskåpet.
- Har tvättat en maskin och äldsta sonen har sett till så kläderna kommit upp på tork.
- Och nu är jag färdig här på datorn och kan lägga upp för socka nummer två av skruttasockorna. Tjohoo!
Önskar er en riktigt fin söndag!
4 kommentarer:
Nå nu har ni ju riktigt haft äventyr. Och ännu direkt in i vilda Hfors; hur kommer det sig? Ni två oohar ju passagerare av alla de slag.
Ni fick se dubbelregnbåge, måste ju vara tecken på att allting var riktigt gjort. Era passagerare var säkert mycket tacksamma. 🌈🌈
Joo, vi hade världens bästa passagerare!
Med tanke på att jag tror att jag lever ett stillsamt liv här i min lilla vrå av världen måste jag nog medge att det händer nånting hela tiden. Och det är ju riktigt roligt. Väldans långt hemifrån behöver man ju inte heller åka när det händer så mycket här i knutarna.
Där i knutarna som du/ni bor, där händer verkligen mycket.
Isynnerhet under sommaren !!
Fint att få uppleva så mycket igen.
Joo, det är riktigt svårt att hinna med överallt. Och jag som bara ska sitta hemma i gungstolen och sticka! 😊
Skicka en kommentar