Countryfest och söndagsutflykter

Söndagskväll, mörkret har lagt sig utanför datarummets fönster. Bisin min sitter i vardagsrummet och rensar lingon.
– Ska du int skriva kvällsblogg nu, frågade han smått irriterat då jag artigt försökte konversera. Det störde tydligen hans koncentrationsförmåga. Nu är jag smått orolig för männens förmåga att göra två saker samtidigt. Vad tror ni?

– Ajjo, det måste jag nog göra genast, svarade jag och flydde hit till datarummet. Bäst att inte vara i vägen för irriterad lingonrensande karl. Man vet aldrig om han får för sig att en viss kvinna i hushållet borde ägna sig åt rensningen istället för strumpstickning!

I natt var vi hemma strax före midnatt, för vi var iväg på en riktigt trevlig Countryfest på Teiras.

För en gångs skull var bisin min i så pass god tid att vi tillsammans med E kunde välja de bästa sittplatserna.

Borden var vackert dekorerade och det var riktigt mysig stämning.

Att vi verkligen valde rätt bord bevisas av att vi fick BBQ-tallriken hämtad allra först till vårt bord. Här ser ni vilka delikatesser vi njöt av igår: Coleslaw, öppen hamburgare, rostas med BBQ-sås, grillad majs och en briochesemla med chiliköttfärs. Den där semlan (frallan) lämnade många kvar, för den där chiliköttfärsen var verkligt stark. Jag gillade den och åt faktiskt upp allihop. Det var Kim Malms, som hade gjort chiliköttfärsröran. Riktigt gott. Så glad att jag lyckades få matbiljetter åt oss alla tre!

Uppe på loftet spelade Nashville Forgetters härlig countrymusik. Tyvärr vägrade bisin min dansa med mej eller E, men för min del räckte det riktigt bra att lyssna på musiken. Nytt på repertoaren sen i somras var låten Peace of my heart, som jag oftast lyssnar på i Janis Joplins version, för den är så tuff! Ida Puurtinen sjöng den mera i Faith Hill-stil igår. En riktigt bra version av låten levererar också mitt favoritband Steve'n'Seagulls.

Till efterrätt fick vi en god chokladmuffins eller den kanske ska kallas för cupcake.

Bisin min var storsint och bjöd på sin bästa konjak åt kvällens födelsedagsbarn, hennes sambo och förstås E och undertecknad. Lent och gott i halsen. Och det gick bra att dricka från snapsglasen. Riktigt, riktigt härlig fest. Och eftersom vi förståndigt nog inte drack annat än öl till maten och var hem i lagom god tid, så orkade vi fortsätta med söndagstrevligheter idag.

Och utan omsvep kan jag erkänna att jag uppskattar män i cowboyhatt, rödrutig skjorta, med en liten snusnäsduk knuten runt halsen, spännande bälte, jeans och boots. Betydligt snyggare och trevligare än män i dyrbara kostymer och snofsiga frisyrer. På landet är det härligt att få vara som man är.

Bra saker idag:

• Har varit på Höutandag på Wårkulla tillsammans med bisin min och E.
  
  
• Träffat en massa trevliga människor och talat om allt möjligt mellan himmel och jord, en hel del om pensionering, som är aktuellt just nu för många i min åldersklass.
  
  
• En bloggläsare gav sig till känna och tackade för inläggen. Det värmer! Tack för feedback, alltid lika trevligt att få.
  
  
• Stekt potatisgröt med smöröga och lingonsylt, mumsfilibabba. Jag uppskattar det extra mycket numera, eftersom jag själv inte ids koka potatisgröt för en person och för att jag inte längre har min hulda moder som ser till att jag får potatisgröt på hösten!
  Och apropå min hulda moder, igår kväll blev jag identifierad och "placerad", som hennes dotter! Glad över att hon lever kvar i så mångas minne. 💓
  
  
• Höuta potäter, alltså potatis stekt/grillad över en grop där den öppna elden falnat till glöd. Sotigt, men ack så gott då man spräcker upp skalet, lägger smör i potatisen och sen skedar i sig innehållet. Höuta gjorde man förr i världen på åkern då potatis och rovor var upptagna och man kunde fira hasi.
  
  
• Från Wårkulla körde bisin min direkt ner till småskolan i Köpbacka. Där hölls höstmarknad med stekt strömming, som lockbete. Oj, oj, vad gott det var med mos, rödbetssallad, riven morot och hela 10 stycken nystekta strömmingar. På något sätt smakar maten, som andra gör mycket bättre.
  
  
  
• Jag understödde byaföreningen och köpte bland annat örfilar, alltså kanelbullar, havrechokladbitar, både havresemlor och vetesemlor, en morotskaka och kåldolmar med mej hem. De där havrechokladbitarna är supergoda. Dem kan jag ha imorgon istället för havregrynsgröt, inte sant? Det visade sig att ingen här i huset vill ha kåldolmarna, så E får dem. Tur att vi inte behöver kasta bort dem.
  
  
• Så tacksam för alla som orkar engagera sig, ställa upp och ordna fester och jippon. Och glad över att vi andra har möjlighet att delta för en liten slant och kunna stöda lokalt. Det här är nog ett bevis på gemenskapens kraft, inte sant? Och det är väl just den där gemenskapen, som gör att de som bor på landet mår bättre än stadsbor? Att jobba för det allmännas bästa ger mening i livet och det är aldrig brist på fritidssysselsättningar. Ja, och så mår man ju helt enkelt bättre av att ingå i sociala sammanhang.
  
  
• Har också hunnit veckohandla sent på eftermiddagen idag tillsammans med äldsta sonen. Nu har bisin min socker till nästa lingonsyltskokning och jag har mat att ta med till jobbet i grannstaden i måndag och tisdag.

Önskar er alla en riktigt fin måndag!