Kokeriet fortsätter

I kväll har bisin min igen haft fullt sjå, eller nåja, det började nog redan på dan för hans del, men då var jag ju inte hemma så det vet jag inget om. Jag har mina aningar dock!

Nu har han tagit hand om de sista äpplena, påstår han i alla fall. Knappt att alla klyftor rymdes i 10 liters kastrullen. Knappast lönt att investera i en större kastrull, för vi brukar ju inte få äpplen från det där trädet, så...

Från västra grannstaden kom feedback att äppelsylten var det godaste de nånsin ätit. Sådant sporrar förstås. Bisin min har lagat sylten med kärlek. Det är nog därför den är så god.

Själv är jag alldeles matt av att bara se på bisin min och hans framfart i köket. Dessutom är jag smått stressad, för rektorn vill absolut ha en officiell pensioneringsfest för mej i december. Hjäääälp! Jag är inte särskilt pigg på idén. Det borde ju vara en fest med alla mina kursdeltagare då, inte sant?
Dessutom kommer jag ju att vara timlärare ännu under vårterminen, så...

Förresten, minns ni så glad och nöjd jag var med min pensionärsdator? Det är jag förstås ännu, men... det började inte särskilt bra ikväll när jag skulle kolla den. Jag fick INTE igång den. Ingenstans såg jag knappen för att få igång datorn.
– Du får ringa till yngsta sonen. Det var ju hans dator, så bisin min.
– Jo, jo, men int kan jag nu vara så handfallen, muttrade jag. Sedan vände och vred jag på datorn och se på sjutton där fanns en smal liten nästan osynlig knapp på ena sidan. Dags att kolla projektorn och... nää, finns inga uttag så det går att koppla min dator till den urgamla projektorn. Suck, mummel, mutter. Nu har jag då satt bisin mins dator igång och håller på att uppdatera, hoppas att det inte tar till halva natten. Teknik är sen underbar!

Bra saker idag:

• Skämde bort mina kolleger rejält med fin dukning till vårt veckomöte. Hoppas och räknar med att det var min sista "kaffetur".
  
  
• Mötet var kort och koncist.
  
  
• Kunde bjuda en kär kollega på både det ena och det andra innan jag dukade undan i köket på jobbet.
  
  
• Kunde delta i stickcaféet och det finns inget bättre än de trevliga stickerskorna. Jag fick som vanligt mycket bra och sakkunnig hjälp, så nu är jag igång igen med de pinka banansockorna! Tjoho!
  Man ska inte ge upp, fastän det ibland känns så.
  
  
• Fick sista trådändarna fästade i mina blåa Lovisadroppar-sockor. Så nu är de äntligen färdiga, de med.

Nu är det dags att se efter att allting är okej med maskinerna inför morgondagen, packa arbetsväskan och sen lägga sig. Eller borde jag gå igenom morgondagens kursmaterial ännu en gång?

Önskar er en riktigt fin torsdag.
Själv ska jag starta en ny kurs i den bästa av byar i morgon!