Stalins kossor

Apropå litteratur och böcker ännu, så har jag faktiskt läst ut en bok natten mellan fredag och lördag. Boken heter Stalins kossor ock är Sofi Oksanens debutroman.

Jag började faktiskt på den här boken redan förra året, men då Ryssland invaderade Ukraina, så stannade liksom min läsning av den här boken av. Den kom liksom för nära Sovjetverkligheten. Boken berättar om Anna, som har estnisk mamma, Katariina och finsk pappa. Tidsmässigt hoppar berättarperspektivet från nutid till dåtid och tillbaks igen. Anna har ätstörningar och de beskrivs  ingående och verklighetstroget. Det märks att Oksanen har egen erfarenhet.

Men det som verkligen fick det att krypa av obehag i mej var beskrivningarna av Estland under Sovjettiden. Hur rädd och försiktig man måste vara hela tiden och hur ens närmaste kunde ange en när som helst. Och hur man kunde bli deporterad till Sibirien bara för att angivaren ville åt ens hus och ägodelar.

När Katariina hittat sin finska man eller kanske mera att det är han som hittar henne på 1970-talet, så går det inte att gifta sig så där bara. Det är ett arbetsdrygt papperskrig som bryter ut. Det ska var än det ena lovet och än det andra innan det till sist lyckas.

Väl i Finland måste Katarina anmäla sig till sovjetiska ambassaden och hon får inget arbetstillstånd i landet, trots att hon är utbildad diplomingenjör. KGB håller ögonen på henne också i Finland, ringer upp och kollar. De avlyssnar till och med familjens telefon, så Katariina kan aldrig tala fritt i telefon. En kvinna ringer och försöker stämma träffa med Katariina och en annan har flyttat till samma stad där familjen bor. Eller är det kanske samma kvinna? Kvinnans dotter går i samma klass, som Anna. Katariina är ytterst försiktig, för hon vill kunna åka tillbaka till Estland och hälsa på sin mor och sina vänner. Hon gillar inte att Irene och Anna umgås. Katariina förnekar sitt estniska ursprung och vill att Anna aldrig ska avslöja det, vilket leder till konflikt för Anna och stora problem med identiteten. Är hon estnisk eller finsk? Och varför kan hon inte vara bådadera?

Intressant bok, där allting som har med Estland att göra är synnerligen bra beskrivet. Jag är glad att jag tog mej i kragen och läste den. Nu är jag en upplevelse rikare och en hel del klokare. Lite arg också på finländarnas naivitet och blåögdhet. De lät Sovjet förfölja dem som flyttade från Estland hit. Utgår från att samma gällde för de övriga baltiska länderna.
Boken hittade jag i bokbytarhyllan i Söderkulla för ett år sedan. I morgon återlämnar jag den i bokbytarhyllan i Nickby. Det är väl snällt? Den har inte färdats långt från Söderkulla till Nickby, men så var den ju ett litet varv på äventyr här hos mej innan den återvänder till Sibbo!

Ajjo, ifall ni funderar, i Sibirien dit Stalin deporterade ester och andra så kallade samhällsfiender, fanns inga kor endast getter, de kallades för Stalins kossor.

Det här är andra boken jag läser av Oksanen, för tidigare har jag läst boken Utrensning. Den är också läsvärd.

Bisin min placerade dockan på min stol i morse.
– Hon vill ha nya kläder siir du väl?
Jooo, förstås ser jag det, men... tiden, när ska jag hinna med det när jag borde göra femtioelva andra saker?

Jag ser också att barnbarnet A har lämnat både blå och röd pennmarkering på den stackars dockan.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov till klockan åtta! Bra att vara uppe i tid, så jag hann med allt som borde göras.
  
  
• Lagade mat tillsammans med äldsta sonen. Och nu borde det räcka ända till tisdagen. Hoppas jag i alla fall.
  
  
• Fick två texter färdigskrivna. Skönt, så behöver jag inte sitta med det sent i morgon kväll då jag kommit hem från jobbet. Nu skulle det bara gälla att sända iväg dem och sedan småningom packa arbetsväskorna, ja, jag ska alltså ha två stycken med mej igen i morgon. Och sen äntligen, äntligen får jag sätta mej ner och sticka en liten stund.

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka.