– Här kan du int bli å sita, sa bisin min lätt flåsande då han stormade in i huset mitt på dan.
– Jo, det kan jag visst, för jag satte mej just precis i stickfåtöljen.
– Så där säger du alltid. Klä om dej nu så far vi.
– Nää, jag vill int och jag hinner int, smågnällde jag tills jag mindes att jag lovat mej själv att sluta med det oberoende hur irriterad jag är. Så jag frågade istället:
– Nå, vart ska vi?
– Till järnaffären förstås och sen kan vi fara på kaffe nånstans och....
– Men där är inget kul i järnaffären, där finns ju inget garn!
– Men lillsyrran fyndade ju så bra grejer därifrån i somras.
– Okej då, suckade jag och var färdig för avfärd på sju röda minuter.
Bisin min rattade till norra grannkommunen där besökte vi den legendariska järnaffären Österholms. Första gången, som vi var där sedan de flyttade in i nya utrymmen för många herrans år sen!
Och jodå, där fanns massor med grejer, men... ja, där fanns ju inte garn!!!! Däremot fanns där en farbror, som pratade och pratade och pratade och pratade och pratade, så jag hann verkligen gå runt innan det blev bisin mins tur. Han köpte förstås dyra saker till traktorn medan jag köpte de här:
Och nej, det blev förstås inget eftermiddagskaffe på något spännande ställe, för bisin min hade bråttom hem och sen iväg igen till grannbyn. Han är ju pensionär och de verkar alltid ha skyndsamt.
- Sovmorgon och jag var uppe redan före halvsju. Man kan ju inte sova bort hela halva dagen heller!
- Fick iväg kolumnen! Skönt, för den frågades redan efter. Vet inte varför jag inte skickade iväg den tidigare utan väntade på deadlinen.
- Den här fiskade bisin min från vår postlåda idag. Och tänk han sa inget om att det här är ju bara skräp!
- I järnhandeln fick vi en så här fin kalender med vackra naturbilder. Det är nu den här som hänger på skåpväggen i köket. Tack för den!
- Blev igen en erfarenhet rikare genom att besöka järnaffären. Härligt när saker finns i närmiljön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar