Tappat kontrollen

I morse skulle jag ha kunnat njuta av en skön sovmorgon, för jag ska inte vara på jobbet i västra grannstaden förrän på eftermiddagen. Sen blir det jobba av ända till halvsju på kvällen.
Men, dubbelmorfar har så svårt att smyga på morgnarna. Han smäller i dörrarna, står och pratar högt utanför sovrumsdörren osv., osv. Eftersom jag redan känner honom och är van, så lade jag mej redan klockan 23 igår kväll. Jag blev alltså inte så där jätteirriterad när jag vaknade till hans slamrande. Jag hade ändå fått sova mina sju timmar, tack för det.

I lördags för en vecka sedan kände jag mej rätt upphängd och nedsläppt. Lite låg, som svenskarna skulle säga. Sportlovet sjöng på sista versen och de blåa herrsockorna var lite tråkiga att sticka. Så jag slösurfade omkring lite. Jag borde inhandla en ny vårrock, för den jag har är utsliten och över 20 år gammal. Och då får man ju nog lov att köpa en ny, inte sant?

Men det var svårt, ack så svårt  att hitta den modell jag ville ha i rätt storlek och färg. Dessutom så har jag inte köpt rock på nätet förut, så jag var jätteosäker på vad jag borde titta efter. Hur det nu var, så vinglade jag iväg till Lankamaailma istället. Och så såg jag trånande på den där uggletröjan. Och mitt i allt hade jag tappat kontrollen totalt! Garnet till tröjan var ju nedsatt och så efter en halvsekunds funderande lämnade jag in en beställning. Hjäälp! Det är farligt att sitta ensam framför datorn med hela världen öppen framför sig.

Redan i tisdags väntade de här nystanen på mej i postens paketautomat i stan. Mycket snabb leverans om ni frågar mej.

Först i onsdags hann jag efter min garnpåse. Och det bästa av allt, jag lyckades smuggla in den i huset utan att dubbelmorfar fick syn på den! Tror att han skulle ha blivit galen om han vetat att jag ökat på garnlagret ytterligare och framförallt att jag tänker sticka en oktröja åt honom. Stackars karl. Har ni medlidande med honom?

Eftersom det var erbjudande på just sockgarn, så tänkte jag att jag kan passa på och prova på Majagarnet också. Här ser ni alltså nu två par sockor.

Jag beställde också rundstickor eftersom mina tycks försvinna spårlöst nånstans. Visst ska man ju alltid sätta tillbaka stickorna därifrån man tagit dem och inte lämna dem i bottnen på nån projektväska. förresten, hur förvarar ni era rundstickor? Har ni något bra tips?
Jag gillar att de är färgkodade så att man direkt ser att de blåa stickorna är nummer 4 och de övre stickorna nummer 3½.

Och se på sjutton, KnitPro stickorna har ett års garanti. Det visste jag inte. Nu gäller det att ha dem i hård användning!

Förstås hittade jag rundstickor häromdagen då jag letade efter annat. MEN de var i grovlek 4½ och uppåt, så jag behövde faktiskt de här nya stickorna.

Och så det där lilla extra som gör mej så glad. Människan, som har packat min beställning har tagit sig tid att skriva Tack (Kiitos) för hand på forsedeln. Sånt värmer.
Och nej, det här inlägget är INTE sponsrat av Lankamaailma. Dom känner nog inte ens till min blogg, så...

Jag placerade alla tröjgarnen i den här kassen, så att jag hittar dem alla på en gång då jag behöver dem. Kassen köpte jag egentligen för att ha till böcker eftersom Muminpappan ligger i hängmattan och läser en deckare.

Tyvärr har jag inte kommit över mitt beroende av Allers A-korsord ännu, så det blir till att köpa en tidning varje vecka. Är det ett beroende jag borde jobba bort?

I tidningshyllan hittade jag en nyutkommen Stick&virktidning och den fick också följa med hem från mataffären i onsdags.

Igår var jag också iväg till stan. Var tvungen att bunkra upp lite inför den här veckan.

Tyvärr kom jag hem med ytterligare tre nystan garn. Det lila ska bli spetsstickade sockor. Måste liksom få prova på om jag klarar av sådan stickning. Pink är alltid bra att ha, ifall M skulle få för sig att beställa nånting. De här nystanen fick man till specialpris från stora varuhuset förra veckan. Nu har de tre nystan Nallegarn för ett förmånligare enhetspris. MEN nu ska jag verkligen INTE ha mera garn. Eller hej, vänta nu, jag skulle ju behöva bomullsgarn...

Önskar er en fin ny vecka! 

Ett par alldeles vanliga herrsockor

Ute färgar solnedgången himlen i fantastiska färger. De ändrar för varje sekund och är ett mycket bättre skådespel än tv. Här inne har diskmaskinen surrat färdigt, men tvättmaskinen går ännu. Jag anser att mitt hushållsjobb är över för idag. Och till all tur har jag mat över från dagens middag, så det finns att värma åtminstone i morgon. Hoppeligen också på tisdag.

I morse fick jag färdigt ett par alldeles vanliga herrsockor:

Modell: Herrsockor basmodell, nr 11 i tidningen Sukat & Neuleet från 2019

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 88 g

Strumpstickor: Nr 3

Det blev lite spännande på slutet, skulle garnet räcka?

Jodå, garnet räckte! Men jag var minst sagt förbryllad, för i mönstret stod det att det behövs 150 g garn! Så jag hade ju köpt två nystan. Ville ju inte riskera att bli utan garn i ett kritiskt skede. Men vad ska jag göra nu med det där nystanet, som blev över?

Bläddra i den här socktidningen och se om jag hittar ännu ett  mönster att sticka? Hmmm, fast jag kanske skulle göra någonting annat i stället? Virka lite? Nånting, som snabbt blir färdigt? Egentligen borde jag ta itu med det där lila börjandet, men...

Kolla, det var färgfel i garnet. Men i det här läget, så börjar man nog inte sända in nån reklamation, eller hur? Sockan är ju redan långtgången.

Lite småtråkig stickning, men ack så skönt i morse att endast ha fyra garnändar att fästa! Jag lovade ju mej själv att inte börja på sådan där mönsterstickning igen...

Dubbelmorfar tittade knappt på sockorna då jag gav dem åt honom. Och det värsta av allt, han sa att han inte behöver sockor längre. Snyft. Min besvikelse är stor. Han provade inte ens om sockorna passar! Och vet ni varför? Jo, han sa:
– Int kan jag sätta de där nya sockorna på mina smutsiga fötter.
Nåväl, det kan man ju förstå, men tycker ni inte att han ändå borde ha visat lite glädje och tackat för sockorna? Han kunde väl ens ha låtsas bli glad? Jag tappar ju både stickglädje och inspiration med mindre.

Önskar er en skön fortsättning på söndagskvällen!

Dagens höjdpunkt

Idag har jag varit på jobb i norra grannkommunen. Och jag är priviligierad, som har ett så härligt jobb där jag får möta ivriga och alltigenom trevliga människor. Så det gör inget att det är lördag och solen lyste vårligt och glatt. Alla andra njöt av uteliv på skaren kändes det som då jag åkte hem och såg både skidåkare och sparkstöttingar ute på vift på de solbelysta åkrarna. Men det hinner jag med ännu idag, alltså njuta av vårsolen, för dubbelmorfar har tagit hand om disken och snart ska han börja laga mat. Härligt att jag slipper kökskommenderingen. Jag tar hand om tvätten istället. Riktigt bra arbetsfördelning, eller hur?

Det bästa med kurser är ju pausen, inte sant?

En av kursdeltagarna bjöd på hembakade fastlagsbullar. Mums!
– Det här är nog dagens höjdpunkt, sa en kursdeltagare då vi satt och njöt av godsakerna. Tack för den fina förplägnaden!

Önskar er en skön fortsättning på lördagen.

Årets fjärde bok

Redan före sportlovet hade jag läst ut årets fjärde bok, en deckare igen. Boken heter Det som aldrig sker och är skriven av Anne Holt. Det är länge sedan jag har läst någonting av henne. På bokens baksida står det så här:
”När TV-stjärnan Fiona Helle hittas mördad börjar man genast söka efter mördaren i kretsen av hennes närmaste. Sättet hon bragts om livet på, brutalt och starkt symboliskt, tyder på att gärningsmannen kände henne väl.

Men så inträffar flera mord på kända människor och alla följer samma mönster; våldsamma, välplanerade och tydliga budskap till eftervärlden.

I jakten på mördaren tvingas kriminalkommissarie Yngve Stubø ta hjälp av sin hustru Inger Johanne Vik, psykolog och jurist med ett förflutet inom amerikanska FBI. Inger Johanne har just fött deras gemensamma barn och tvekar inför uppgiften. Men då upptäcker hon något som får henne att inse att hon inte kan släppa fallen:

Morden följer ett djävulskt mönster. De är ett eko från en tid hon gjort allt för att glömma.

Och plötsligt förstår hon vad mördaren vill säga.” 

Här träffar jag alltså  en ny kriminalkommissarie, Yngve, men jag har nog läst en Holtbok innan där han också figurerar. I hennes tidiga böcker var Hanne Wilhelmsen huvudperson.

Det som aldrig sker har en spännande intrig och man får följa med både mördaren och polisens arbete. Mördaren är skicklig och undgår länge upptäckt. På något sätt tog dock inte den här boken riktigt tag i mej. Det blev liksom aldrig så där gastkramande att jag skulle ha sträckläst. Och så gillade jag inte riktigt det abrupta slutet.
Kanske jag har min deckarkvot full och borde övergå till klassiker istället?

Boken hittade jag i bokbytarhyllan i Nickby bibliotek. Så fort jag kommer ihåg att ta den med mej, så ska jag lägga den i bokbytarhyllan på jobbet. Det är bra med återvinning och vem vet var den hamnar? Till semestern behövs väl kravlösa deckare?

Ha en riktigt skön fortsättning på vår soliga fredag.
Själv ska jag skynda ut medan solen ännu lyser. Behöver säkert tanka lite D-vitamin i form av solstrålar.

En tub

Arbetsveckan tuffar på och det finns hela tiden någonting att göra. Idag började jag undervisa i norra grannkommunen halv tio och slutade där halv tre. Sen fort hem på en halvtimmes matrast och sleva i sig med väldig fart innan det var dags att bege sig iväg till stan och hålla kurs. Dubbelmorfar grälar och säger att jag gjort en alldeles för stram tidtabell. Och tyvärr har han ju rätt på ett sätt, men inte i det här fallet, för det är inte mitt fel att stadskursen i höstas var tvungen att flytta en halvtimme bakåt. Så det så!

Ukraina är det stora samtalsämnet just nu och varje morgon uppdaterar dubbelmorfar mej med de senaste nyheterna. Jag hummar lite irriterat. Jag försöker ju undvika nyheterna, så gott det går. Vi har liksom gått från coronanyheter till Ukrainanyheter. Viljan att hjälpa är stor och bra så. Många energiska och orädda personer har packat bilar och bussar fulla och åkt iväg söderut. Det tycker jag att är strongt gjort, mycket bättre än att bara prata och säga att jo, vi är med i anden och stöder.
Och sen finns det alla de som stöder med pengar och det är ju ett enkelt sätt att bidra med. I synnerhet som det verkar finnas tillräckligt med kläder o. dyl. just nu. 
Heja Novita, som skänker 10 000 € till Rädda Barnen för att stöda barnen i Ukraina. Det gillar jag!

Marthorna uppmanar oss att hålla fast i våra rutiner för att vi ska kunna känna oss trygga i vardagen. Dom ordnar också beredskapskurser ifall ni känner att ni vill göra någonting mera konkret för er trygghet. Sen är det förstås viktigt att umgås och att tala om det som skrämmer eller oroar. Samma gällde förstås under coronaisolationen. 

Marthorna utmanar oss också att äta 25 grönsaker per vecka! Jag har ätit tre olika idag. Hur många har du ätit?
Evangeliska lutherska kyrkan i Finland har en fastekalender. Det var ju askonsdag igår och nu ska det fastas i 40 dagar, fram till påsk alltså. Om jag skulle följa kalendern, så borde jag idag ha varit klädd i svart och fördömt våldet. Dessvärre var jag klädd mera åt rosa hållet, men hade svarta jeans. Och våldet fördömer jag.

I måndags fick jag en tub av min snälla kollega. Hon hade hört mej sucka över mitt onda knä och tyckte att jag skulle kunna pröva den här salvan. Snällt och omtänksamt. TACK! 

Önskar er en lugn torsdag kväll.

Själv ska jag kolla på materialet till lördagens kurs. Och sedan ska jag ta det lite lugnt och sticka. Men jag måste i tid i säng, för det är arbetsdag igen i morgon!

En stor brun låda

Det blev ju inga stora äventyr på sportlovet förra veckan. Det blev härligt umgänge istället och bra så.
Men ni kanske är lite nyfikna på mina inköp under vecka 8?

Förutom de vanliga matvarorna inhandlade jag en stor brun låda:

Här fanns 90 påsar med kakaodryck. 10 gav jag åt H och så har jag druckit en hel del.

Det är riktigt gott med varm kakao på kvällen. Har ännu inte hunnit ta med i termos och bege mej till skogs, men kanske en vacker dag... Varm kakao från termos och apelsinklyftor är starkt förknippade med min barndom. Det gick minsann bra att skida på det bränslet.

Och förstås köpte jag en Allers! Jag frågade dubbelmorfar om jag inte borde prenumerera ändå. Vet ni vad han svarade?
Jo, att i den här åldern är det riskabelt att prenumerera, för man vet aldrig vad som händer med en. Höh! Det där är snudd på åldersdiskriminering, eller hur?

Gissa varför jag också köpte den här tidningen?

Nä, nä, inte för stickmönstrens skull. Ser ni vad där står?
"Glömsk? Så behåller du ditt goda minne". Förstås måste jag ju ha den här tidningen då.

Och eftersom jag är snäll delar jag med mej av tidningens visdomar här. Varsågoda! Jag gillar det där med att ta en tupplur på dagen och att vänskap håller hjärnan frisk! Så, vad ni än gör, håll fast i era vänner.

Hjärnsmarta vanor att lägga sig till med. Praktiskt och bra eller hur? Jag blir dock lite stressad med det där att jag skulle göra en lista och skriva ned allt vad jag ska göra under dagen. Det var ju så skönt på sportlovet att just ta dagen som den kommer. Men i sanningens namn, så när det är verkligt bråda tider på jobbet, så skriver jag faktiskt en punktlista för att kunna pricka av alla smågrejer som måste kollas och göras.

Och till sist allt det ni ska undvika! Akta er för släkten, skallskador osv. osv.
En verkligt nyttig tidning, inte sant? Fast ni kanske redan visste allt det här?

Ni får ha en skön fortsättning på onsdagskvällen.

Här börjar det dra ihop sig till kvällskakao!

  

Många lärdomar

Igår kväll hade det gått två år sedan jag satt vid min hulda moders dödsbädd. Det här var precis innan coronan slog till med full kraft i mars 2020. Jag är tacksam att hon slapp ligga länge och lida och jag är tacksam för att hon inte behövde leva isolerad under coronan. Hon var en stark kvinna med hjärtat på rätta stället. Hon klarade av svårigheter utan att förlora sin positiva livssyn. Hon tog hand om både egna och andra. Hon skötte om fem barn, båda sina föräldrar, sin make då han insjuknade, båda sina mostrar och sin dotter då hon insjuknade. Helt otroligt fantastiskt om ni frågar mej. Ändå hade hon alltid dåligt samvete över att hon var så upptagen då mina barn var små. Mamma tyckte alltid att hon borde ha kunnat ställa upp mera än vad hon gjorde medan jag alltid tyckte att hon gjorde mer än nog.

Av mamma fick jag många fina lärdomar, en av dem är just det att kvinnor är starka och kan stå på egna ben och göra allt de vill. Hon lärde mej också att vara snäll, men inte så dumsnäll att man blir trampad på. Och hon lärde mej att alla människor har ett lika värde. Hon försökte också inpränta i mej att jag inte ska ha dåligt samvete för sådant jag inte kan rå på. Men det gick nu lite si och så med den lärdomen. Hon inpräntade också i mej att jag ska ta hand om mej själv, för det finns ingen annan som gör det. I det fallet var hon inte en särskilt bra förebild, för hon sparade aldrig på sig själv.

Mamma var intresserad av matlagning, ett intresse som tyvärr inte gick i arv till mej. Hon var inte en handarbetsmänniska, men brodera kunde hon. Mitt handarbetsintresse är nog ett arv från min mormor. Och när mamma äntligen blev pensionär vid 70 års ålder, så fick jag lära henne att sticka sockor. Då hade hon stickat tubsockor en tid. De hölls dock inte så bra på foten, så det var dags att ta itu med den fruktade hälen.

När vi i maj 2011 var iväg till Åland, så bad hon mej köpa en nybörjarbok i stickning. Jag hittade den här i bokhandeln i Mariehamn.

I den här finns minsann allt en stickare behöver. Och mamma lärde sig att sticka sockhälar med hjälp av den här boken, lite undervisning av mej med klara tydliga bilder och sedan satte hon igång på sitt eget sätt. Hon stickade också annat än sockor, bland annat  halsdukar, babyfiltar och handledsvärmare. Huvudsaken var att garnet var mjukt. Det fick inte var stickigt. Och så älskade hon färggranna garner.

Jag har ärvt boken och den är minsann bra att ha. Jag bläddrade i den då jag skulle fästa alla garnändar i rönnbärskaramellsockorna.

Men jag blev nu inte riktigt på det klara med fästandet ändå, så jag fick ju ta till Youtube istället.

Igår konstaterade jag felaktigt att sista snön hade glidit ner från taket. Men hej, vad jag bedrog mej! Igår kväll innan jag kom hem från jobbet i västra grannstaden, så hörde dubbelmorfar ett väldans brak och då kom den sista snön ner från taket. Fem minuter senare stiger jag in, så igen hade jag en stor portion tur! Jag kunde ha blivit under. Huuu!

Nu önskar jag er en skön fortsättning på tisdagen.

Själv ska jag inta en lätt lunch och sedan susa iväg till jobbet i västra grannstaden. 

Nu kom det sista

Idag är jag tillbaks vid köttgrytorna. Har klarat av veckans första kurs och det trots främmande reservdatorer, som nu inte riktigt ville som vi ville. Nu hemma på håltimmar innan jag ska susa iväg till västra grannstaden och fortsätta undervisa. Har klarat av lite administrationsjobb, så jag inte behöver öppna datorn mera i kväll efter hemkomsten. Verkar alltid finnas någonting som ska fyllas i kollas osv. lite som lösa trådar i garnarbetet.

Idag hade både jag och dubbelmorfar tur, för nu kom det sista ner från taket!

Snö ända fram till min bil. Det här kom ner med en verklig skräll. Tur, som sagt att vi båda var inomhus.

Nu ska jag äta lite och så iväg.

Önskar er en riktigt fin ny vecka!

Virkad hängkorg

I morse vaknade jag redan kvart över sex. Det var stjärnklart på himlen och resten av huset sov. Jag tassade runt ett varv och kröp sedan ner igen under täcket. Jag hade drömt så konstigt, att min före detta chef i mitt tidigare yrkesliv i den bästa av kommuner, hade blivit president, att han drog iväg med mig nånstans i små trånga gränder och att en säkerhetsvakt klädd i vit uniform följde efter oss vart vi än gick eller åkte. Till sist hamnade vi i ett konstigt rätt nedslitet och mörkt rum bland en massa kyffen. Där skulle presidenten jobba. Jag fick aldrig klart för mej vad min uppgift var eller vad jag förväntades göra. Konstiga drömmar, i synnerhet med tanke på att jag inte ens tittade på någon film igår kväll innan jag lade mej. Nej, jag tittade på snooker. Ett spännande spel. Helt otroligt hur spelarna kan räkna ut var den vita bollen ska placeras inför nästa slag eller hur de kan använda kanterna på bordet som hjälp. Igår vann Ronnie O'Sullivan och ikväll är det final. Men den tror jag att jag hoppar över, för i morgon är det arbetsdag och väckarklocka, som gäller.

I söndags för en vecka sedan när jag äntligen hade fäst den sista tråden i rönnbärskaramellsockorna, så fick jag lust att göra ett mindre arbete, som genast skulle bli färdigt.
I mitt desperata letande efter sockgarn till dubbelmorfars tunna sockor stötte jag i mitt förråd på ett påbörjat nystan med Eco Tube från Novita. Vad jag hade använt det till minns jag inte. Mönster hittade jag i Kauneimmat Käsityöt nr 2 2022, som jag inhandlat tidigare. Jag vägde nystanet, joo det skulle räcka till. Sen grävde jag fram en virknål och satte igång.

Modell: Leksaksförvaring (Lelusäiliö), modell nr 27 i Kauneimmat käsityöt nr 2 2022

Garn: Eco Tube från Novita

Åtgång: 226 g

Virknål: Nr 8

Designer: Therese Hagstedt

Det gick snabbt och behändigt att virka, även om den där återvunna trikån är ganska hård. Så mycket mera än den här korgen skulle jag inte ha mäktat med på en dag. Tyvärr återstår det ännu över 200 g av det där garnet, så nånting måste jag ännu hitta på, men vad?

– Det här är en ägg-gömma, sa jag åt dubbelmorfar då han muttrade något om handarbetsgalning.
– Men där är ju inga ägg, protesterade han.
Haa! Jag är nu inte galen heller. Om jag skulle placera chokoägg där redan nu inför påsken, så skulle de försvinna varje gång dubbelmorfar går förbi! Så han får nog lov att snällt vänta till långfredagen.
Det här alstret ingår tyvärr inte i min handarbetsbingo. Om det riktigt kniper kan det kanske gå som påskdekoration, eller hur?

Ursprungsmönstret finns hos Svarta Fåret och där heter det Salvador - virkad hängkorg.

Önskar er en skön fortsättning på söndagen!

Själv ska jag ta itu med lite kursförberedelser inför nästa vecka, som blir en sex dagars vecka för min del. Har kurs också på lördag! Välkommen med!

Som igår

– Nej, int nu igen, stönade dubbelmorfar i morse då jag glatt meddelade att nu var vår trappa än en gång full av snö. Den kom ner från taket och det var nästan som igår.

Jag hörde nog braket sent igår kväll, men ville inte göra dubbelmorfar upprörd inför natten.

Till all tur var det endast lite taksnö i gången i morse och inte proppfullt, som igår. 

Men till dubbelmorfars förtret, så hänger det ner mera snö, som kommer att landa framför trappan igen. Och bra så, tänk om vi skulle ha platt tak istället, då skulle nån vara tvungen att klättra upp och skotta ner snön. Och sånt är farligt!

– Va har du för storlek på dina blusar, frågade jag ivrigt av dubbelmorfar i morse.
– Hurså, frågade han och sände mej en ytterst misstänksam blick.

– Nå, ja tänkte nu bara om jag hittar någonting, sa jag mycket svävande.
– Ja ska int ha någo nya kläder, morrade han.
– Nä, nä int nya, jag tänkt bara att om jag börjar plocka undan lite, så...
– Ja känner nog dej, int städar du någo, flinade han. Och jag fick aldrig något svar på min fråga.

När äldsta sonen dök upp lite senare, så fick han samma fråga. Han var lika misstänksam, som fadern och jag fick aldrig något svar. Och jag som hade tänkt överraska dubbelmorfar med en oktröja! Jag skulle vilja sticka ett större plagg och vad skulle då vara bättre än en uggletröja? Men hur ska jag nu veta hur mycket garn som behövs? Tror ni att jag lyckas mäta dubbelmorfars omkrets medan han sover? Eller kanske om jag ger honom en kram samtidigt som jag mäter omkretsen i smyg?  Eller ska jag gissa hejvilt? Jösses, hur kan karlar vara så krångliga? Om jag stickar ett så där stort arbete vill jag ju att det passar sen också. Hmmm, måste fundera hur jag ska göra. Har ni några förslag?

Förresten, tror ni att man redan skulle kunna sitta ute på terrassen och sticka? Solen lyser så lockande. Om man riktigt sveper in sig i tjocka filtar och...
Kanske ändå bäst att låta bli, så man inte blir förkyld.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen. 

 

Kaffe med lite tilltugg

Låt mej börja med ett tillrättaläggande. Igår skrev jag ju att jag kommer att vara en nyhetsundvikare av stora mått. Det betyder inte att jag inte bryr mej, för det gör jag. Men för att inte få en massa hemska bilder på näthinnan och för att inte låta mej dras med i galenskapen, så vill jag helt enkelt inte titta på nyhetsbilder och sedan gå omkring och vara rädd för sådant, som jag nu just inte kan göra något åt. Att undvika nyheter är helt enkelt en skyddsmekanism och en rätt sund sådan om ni frågar mej. Till råga på allt är det ju svårt att veta vad som händer på riktigt i Ukraina. Krigets första offer är sanningen. 

Igår kväll hade vi äntligen våra vänner på besök. Så härligt att träffas. 

Jag lovade bjuda på kaffe med lite tilltugg och så här såg det uppdukade bordet ut! Lite tilltugg alltså! Dessvärre var gästerna inte riktigt förberedda på det här, så de hade ätit ordentligt hemma innan de anlände. Nu har jag alltså mycket kvar att bjuda på. Nån som är intresserad av att komma och äta upp?

Från matbordet tog vi oss fyra trappsteg ner till vardagsrummet, för att sitta lite bekvämare. Kvar på matbordet blev ett levande ljus. Plötsligt kände vi röklukt och...

... ljusstumpen hade tänt eld på manschetten, som i sin tur fallit ner på bordet och smält bordduken och svett bordsytan. Det höll på att gå riktigt illa. Tur att katten Tufsen gjorde oss uppmärksamma på saken och dubbelmorfar hann släcka lågan.

En så här fin tulpanbukett förgyller nu vårt matbord. Tack för den!

Så här såg det ut på vår trappa i morse. Jag meddelade glatt dubbelmorfar att nu kommer jag inte ut, så nu kan jag sitta inne hela dagen och sticka.

Jag lade nämligen upp ett sockbörjan med Nallegarn i söndags och jag har liksom inte riktigt hunnit med min sockstickning nu.

– Försök int. Du kan gå ut andra vägen, sa dubbelmorfar och var inte alls förtjust i min sockstickningsidé. Synd.

Dubbelmorfar hade, fiffigt nog, placerat snöspaden färdigt på trappan igår kväll.

Hela gången fram till bilen var fylld med snö, som fallit ner från taket. Det mesta kom ner igår kväll/natt med ett väldigt brak strax efter klockan 23. I morse kom det ner ännu mera från taket.

Det tog dubbelmorfar en timme och mycket svett att få gången fri från snö igen. Medan han skottade kom det ner ytterligare snö med ett brak. Till all tur befann han sig på tryggt avstånd. Annars hade det kunnat gå riktigt illa. Snön var tung och kompakt, mycket isig, så det var ett tungt jobb.

Tufsen var med och hjälpte till på det sättet att han satt och tittade storögt på husse.
Dubbelmorfar själv var inte riktigt nöjd med arbetsfördelningen här i vårt hushåll. Han tyckte att det att jag tog hand om disken inte liksom motsvarade hans arbetsinsats. Haaa, klart det gjorde, för det är ansträngande att tömma och fylla diskmaskinen då man bara vill sticka, sticka, sticka...

Ha en riktigt skön fortsättning på fredagen.

 

Det blev en tårta

Låt mej nu först konstatera: Världen är galen! I synnerhet envåldshärskaren i vårt östra grannland. Dubbelmorfar har följt med nyheter och analyser av läget hela dagen idag. Själv försöker jag tyvärr stänga öronen och framförallt ögonen. Det är för hemskt helt enkelt. Den här gången gäller det Ukraina, tidigare har det gällt andra länder. Tyvärr verkar det som om ingen bryr sig om den lilla människan. Det är enbart pengar och naturrikedomar som räknas. För om det finns olja i landet, så finns det också krigshjälp att få. Nu finns det mest tomma ord som "Ukraina har vårt fulla stöd". Men vad är såna fraser värda så där på riktigt?

Nog om det nu. Jag kommer nu att utvecklas till en nyhetsundvikare av stora mått. Kan lika gärna titta på Youtube! På något sätt högaktuellt, en sketch, som inte föråldras!

Ifall ni, mot förmodan undrar, vad det blev för efterrätt till gårdagens lunch, så kan jag här avslöja att det blev en tårta.

Chokladtårta Surprise, konstfullt dekorerad av H, som är en mästare på kakdekorationer.

Nu får ni ha det så bra det går i denna galna värld.
Själv ska jag börja förbereda inför kvällens gäster, duka bordet, leta efter servetter osv. Ska bli så kul att ses.

Rönnbärskaramellsockorna

Blå timmen är här och det börjar mörkna utomhus. Har ni förresten märkt att vi går mot ljusare tider? Det är ljust på morgonen då man vaknar och ljust på kvällen nästan till klockan 18. Det ni!

Idag har vi haft glädjen att ha besök av H. Hon dekorerade tårtan, fixade lunchsallad och var allmänt behjälplig i köket. Härligt med sådant samspel. Jag känner mej för övrigt som en riktig matmamma då jag bjöd de distansarbetande sönerna på lunch. Tänk att jag inte har gjort det förut då jag varit ledig. Kanske för att köksarbete inte är lika lockande som stickning? Men idag har jag alltså varit riktigt mammig! Ja, och liksom visat min kärlek genom gärning och inte enbart ord. Ni vet, vägen till mannens hjärta går genom magen...

H var lite besviken. Hon ville se rönnbärskaramellsockorna från rätsidan, inte enbart avigsidan. Sockmottagaren var också högeligen förvånad:
– Va, har du int satt dom på bloggen ännu?

Så här kommer de nu och så här ser de alltså ut:

Modell: Rönnbärskaramellsockor, mönster från Novitaknits

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 160 g

Stickor: Nr 3½

Som ni ser, så ändrade jag lite på modellen och det för att jag inte hade tillräckligt med det där röda garnet.

Så här lite garn blev det kvar, 10 g. Spänningen var nästan olidlig när jag kom till den andra sockans tå. Skulle garnet räcka?
Till all lycka, så räckte det. Vad jag nu sen ska göra med de där 10 grammen vet jag inte. Har ni nåt förslag?

Många små stumpar blev det kvar efter allt fästande. Hoppas att ni får festa med e! Det är mycket roligare.

Ajjo, ifall ni vill protestera mot att jag använt Fazers logo för rönnbärskaramellerna, så får ni vända er till Novita. Mönstret är därifrån. Dessutom har jag ju inte sålt sockorna utan gett bort dem, så jag har inte gjort mej skyldig till något upphovsrättsbrott. Så det så!
Förresten så har Novita just nu en designtävling på gång. Det gäller att skapa ett sockmönster, som innehåller något godis från Fazer. Så nu får ni gnugga geniknölarna! Lycka till. 

Ha det bäst!

Ännu mera tidningar

Sch! Dubbelmorfar sover. Han var ute i snösvängen i natt och nu försöker jag vara så tyst som möjligt för att unna honom lite vila. Jag skulle ha minst femtioelva saker, som jag borde göra, men alla de sakerna för oväsen, så jag får snällt ge mej till tåls. Jag har vet ni i ett svagt ögonblick lovat bjuda de två yngsta distansarbetande sönerna på lunch i morgon! Och det innebär förberedelser och jo, ett varv till stan för att bunkra upp. För tillfället är jag mycket osäker på vad jag ska bjuda till efterrätt. Kaka, tårta, pannacotta eller kaffe och bulle? Har ni något förslag?

Ute dalar det ännu sakta ner snöflingor, men det är inte alls samma snöyra som igår kväll och i natt. Talgmesarna pickar på köksfönstret och undrar var deras morgonmål dröjer. Domherrarrna gömmer sig i stora snöiga granen, endast deras visslande läte hörs. Ute är allting igen inbäddat i vita snöskristaller.

Igår vittjade dubbelmorfar vår postlåda och där hittade han ännu mera tidningar:

Äntligen, äntligen kom den här på svenska. Har inte hunnit lusläsa den ännu.

Sen fick jag också den här, Marthabladet. Av någon orsak får jag alltid dåligt samvete när jag läser i den. Alla marthor verkar vara så präktiga. De använder inte plastfolie, nej de använder vaxat smörpapper i stället. De gör sina hudkrämer och schampon själva. De odlar och tar till vara. De slänger ingen mat och de städar med naturliga medel, som ättika, citron osv. Och fastän jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, så kan jag inte låta bli att fundera på att jag nog borde bli en bättre människa, liksom mera marthalik. Jag kan ju börja med att ta vara på alla ostkanter, som finns i kylskåpet, riva dem och så göra en ostpaj. Det är väl en marthagärning?

Önskar er en skön fortsättning på tisdagen.

Bara måste

Underbart att vakna i morse helt i egen takt utan väckarklocka. Underbart att sitta med pennan i högsta hugg och lösa Allers-korsord under frukosten. Underbart när dubbelmorfar försvann till grannbyn. Underbart att få vistas ensam med katterna i vårt tysta hus. Och underbart att inte ha planer alls för dagen, bara ta livet som det kommer.

Värre var det i lördags då nästan en panikdunge hann i kapp mej. Jag hade tre olika sockmönster, som jag ville ge mej i kast med. MEN jag hade inget garn!!!! På riktigt alltså. Dubbelmorfar har beställt tunna sockor, som skulle vara smidiga i stövlarna. Förstås vill jag vara snäll och uppfylla hans önskan, men...

Det ena mönstret var gjort med Regiasockgarn. I mitt lager hittade jag ett nystan självrandande Stepgarn som innehöll jojoba. Mjuka och sköna sockor alltså, men hundra gram räcker inte! Dessutom skulle nog den där jojoban vara slöseri på dubbelmorfar.

Raskt över till nästa mönster. Jo, jag hittade några nystan Fabel i mitt lager, men när jag skulle kolla om de där några nystanen skulle räcka till det sockmönster jag valt, så var själva mönstret plötsligt försvunnet. Ack, nej, ack nej!
Nå, då får det bli helt vanliga herrsockor i Nallegarn tänkte jag glatt. Sådant garn finns säkert i lager. Men se nej. Jag hittade lite ljusgrönt i mitt ärvda lager, men inte tillräckligt för ett par herrsockor.

I det här läget steg min desperation och jag läste igenom ett fjärde sockmönster. Den här gången i barnstorlek. Men inte heller här lyckades det riktigt. Jag skulle ha behövt tre nystan från Lankava. De skulle ha kostat under 10 €. Men med fraktavgiften på 6,90, så tyckte jag att det skulle ha blivit på tok för mycket med tanke på att jag ju ändå har garn i lagret.

Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Strunta i sockstickning och hellre utgå från de garn som finns och hitta på någonting helt annat att sticka eller virka?
Då dök dubbelmorfar upp som en räddande ängel. Jag skulle få besöka stora varuhuset i väst med löfte om att jag skulle hjälpa honom med ett ärende på vägen. Den här gången tackade jag glatt för erbjudandet och åkte med.

Och se där hittade jag de här två nystanen och jag bara måste köpa dem, inte sant? 

Lite purken är jag allt på det där varuhuset, för där var jättestora ouppackade häckar med varor i gången vid garnhyllan! Och vad värre är, det gapade mycket tomt där. De där blåa nystanen var de sista i sin sektion. Så vad är det som har hänt med Novitas garner?

Den här tidningen måste jag ju bara ha med mej hem. Och det var vet ni riktigt bra att jag köpte den, för igår har jag redan virkat en grej enligt ett mönster härifrån. Det ni!

Och så hamnade också den här i min kundvagn. Och det av den idiotiska anledningen att jag ville att damen i kassan skulle förstå att jag är svensk, trots att jag köpt en finsk mönstertidning. Har ni hört något så idiotiskt? Som om hon i kassan skulle bry sig! Och mycket riktigt, så talade hon ju enbart finska. Så nu har jag ett påskmagasin till ingen större nytta. Men vänta nu, där är ju små fina babytofflor att sticka!

I onsdags när jag var i mataffären ett snabbt varv så köpte jag förutom det lilla ämbaret också den här:

Allers nummer 8. Måste ju ha korsord till sportlovet. Frågan nu just är om jag borde prenumerera på den där tidningen? Men den kommer ju på tisdag och här får vi ingen post på den dagen. Så hur ska det gå ihop? Ja, och vad ska jag sen göra med alla tidningar efter att korsorden är lösta och kakorna bakade? Föra till pappersinsamlingen? Hu ett sånt tidningsberg det blir...

Den här tidningen fick jag helt gratis då jag viftade med rätt kort. Den är på finska, men jag fick receptbilagan inne i tidningen på svenska. Alltid något.

Och på tal nu om att vara i mataffären, hur kan det finnas så fruktansvärt många olika sorters livsmedel till salu? Jag använder inte ens en bråkdel av utbudet. Använder ni?

Nu önskar jag er en riktigt fin vecka!

Själv ska jag sticka lite i väntan på den utlovade snön. Men jag kanske borde gå ut ett varv först?