En tub

Arbetsveckan tuffar på och det finns hela tiden någonting att göra. Idag började jag undervisa i norra grannkommunen halv tio och slutade där halv tre. Sen fort hem på en halvtimmes matrast och sleva i sig med väldig fart innan det var dags att bege sig iväg till stan och hålla kurs. Dubbelmorfar grälar och säger att jag gjort en alldeles för stram tidtabell. Och tyvärr har han ju rätt på ett sätt, men inte i det här fallet, för det är inte mitt fel att stadskursen i höstas var tvungen att flytta en halvtimme bakåt. Så det så!

Ukraina är det stora samtalsämnet just nu och varje morgon uppdaterar dubbelmorfar mej med de senaste nyheterna. Jag hummar lite irriterat. Jag försöker ju undvika nyheterna, så gott det går. Vi har liksom gått från coronanyheter till Ukrainanyheter. Viljan att hjälpa är stor och bra så. Många energiska och orädda personer har packat bilar och bussar fulla och åkt iväg söderut. Det tycker jag att är strongt gjort, mycket bättre än att bara prata och säga att jo, vi är med i anden och stöder.
Och sen finns det alla de som stöder med pengar och det är ju ett enkelt sätt att bidra med. I synnerhet som det verkar finnas tillräckligt med kläder o. dyl. just nu. 
Heja Novita, som skänker 10 000 € till Rädda Barnen för att stöda barnen i Ukraina. Det gillar jag!

Marthorna uppmanar oss att hålla fast i våra rutiner för att vi ska kunna känna oss trygga i vardagen. Dom ordnar också beredskapskurser ifall ni känner att ni vill göra någonting mera konkret för er trygghet. Sen är det förstås viktigt att umgås och att tala om det som skrämmer eller oroar. Samma gällde förstås under coronaisolationen. 

Marthorna utmanar oss också att äta 25 grönsaker per vecka! Jag har ätit tre olika idag. Hur många har du ätit?
Evangeliska lutherska kyrkan i Finland har en fastekalender. Det var ju askonsdag igår och nu ska det fastas i 40 dagar, fram till påsk alltså. Om jag skulle följa kalendern, så borde jag idag ha varit klädd i svart och fördömt våldet. Dessvärre var jag klädd mera åt rosa hållet, men hade svarta jeans. Och våldet fördömer jag.

I måndags fick jag en tub av min snälla kollega. Hon hade hört mej sucka över mitt onda knä och tyckte att jag skulle kunna pröva den här salvan. Snällt och omtänksamt. TACK! 

Önskar er en lugn torsdag kväll.

Själv ska jag kolla på materialet till lördagens kurs. Och sedan ska jag ta det lite lugnt och sticka. Men jag måste i tid i säng, för det är arbetsdag igen i morgon!