Många lärdomar

Igår kväll hade det gått två år sedan jag satt vid min hulda moders dödsbädd. Det här var precis innan coronan slog till med full kraft i mars 2020. Jag är tacksam att hon slapp ligga länge och lida och jag är tacksam för att hon inte behövde leva isolerad under coronan. Hon var en stark kvinna med hjärtat på rätta stället. Hon klarade av svårigheter utan att förlora sin positiva livssyn. Hon tog hand om både egna och andra. Hon skötte om fem barn, båda sina föräldrar, sin make då han insjuknade, båda sina mostrar och sin dotter då hon insjuknade. Helt otroligt fantastiskt om ni frågar mej. Ändå hade hon alltid dåligt samvete över att hon var så upptagen då mina barn var små. Mamma tyckte alltid att hon borde ha kunnat ställa upp mera än vad hon gjorde medan jag alltid tyckte att hon gjorde mer än nog.

Av mamma fick jag många fina lärdomar, en av dem är just det att kvinnor är starka och kan stå på egna ben och göra allt de vill. Hon lärde mej också att vara snäll, men inte så dumsnäll att man blir trampad på. Och hon lärde mej att alla människor har ett lika värde. Hon försökte också inpränta i mej att jag inte ska ha dåligt samvete för sådant jag inte kan rå på. Men det gick nu lite si och så med den lärdomen. Hon inpräntade också i mej att jag ska ta hand om mej själv, för det finns ingen annan som gör det. I det fallet var hon inte en särskilt bra förebild, för hon sparade aldrig på sig själv.

Mamma var intresserad av matlagning, ett intresse som tyvärr inte gick i arv till mej. Hon var inte en handarbetsmänniska, men brodera kunde hon. Mitt handarbetsintresse är nog ett arv från min mormor. Och när mamma äntligen blev pensionär vid 70 års ålder, så fick jag lära henne att sticka sockor. Då hade hon stickat tubsockor en tid. De hölls dock inte så bra på foten, så det var dags att ta itu med den fruktade hälen.

När vi i maj 2011 var iväg till Åland, så bad hon mej köpa en nybörjarbok i stickning. Jag hittade den här i bokhandeln i Mariehamn.

I den här finns minsann allt en stickare behöver. Och mamma lärde sig att sticka sockhälar med hjälp av den här boken, lite undervisning av mej med klara tydliga bilder och sedan satte hon igång på sitt eget sätt. Hon stickade också annat än sockor, bland annat  halsdukar, babyfiltar och handledsvärmare. Huvudsaken var att garnet var mjukt. Det fick inte var stickigt. Och så älskade hon färggranna garner.

Jag har ärvt boken och den är minsann bra att ha. Jag bläddrade i den då jag skulle fästa alla garnändar i rönnbärskaramellsockorna.

Men jag blev nu inte riktigt på det klara med fästandet ändå, så jag fick ju ta till Youtube istället.

Igår konstaterade jag felaktigt att sista snön hade glidit ner från taket. Men hej, vad jag bedrog mej! Igår kväll innan jag kom hem från jobbet i västra grannstaden, så hörde dubbelmorfar ett väldans brak och då kom den sista snön ner från taket. Fem minuter senare stiger jag in, så igen hade jag en stor portion tur! Jag kunde ha blivit under. Huuu!

Nu önskar jag er en skön fortsättning på tisdagen.

Själv ska jag inta en lätt lunch och sedan susa iväg till jobbet i västra grannstaden.