– Varför e du så aggressiv, frågade bisin min i morse då jag svor och divlade medan jag tog på vinterkängorna.
– Har du sett hur det ser ut därute, morrade jag.
– Jo, kör försiktigt!
– Jag vill int köra alls i det här vädret, fräste jag.
Bisin min såg faktiskt riktigt rädd ut, så jag tog en djup suck och räknade till tio innan jag tog på mej vinterrocken, sa hejdå och gick ut i snöovädret med mina arbetsväskor till min plåtlåda.
Det hjälpte ju inget annat än att bita ihop och köra iväg till Nickby för att hålla den månatliga digirådgivningen där på biblioteket. Knappast kommer det nån hit, funderade vi med kollegan. Vem sjutton skulle bege sig ut i sånt hundvädret? Men hej, vad jag bedrog mej, hela tre personer som ville ha digirådgivning på svenska!
Nu ikväll när jag körde hem från jobbet i västra grannstaden var vädret om möjligt ännu värre med blöt snö både från himlen och på marken. Varför, ack varför fick vi inte behålla barmarken?
Nå, inte mycket att göra åt, så nu är det slut med mitt gnällande.
Årets femtonde inköp gjorde jag i fredags då jag på hemvägen var på en snabbrunda i stora varuhuset i stan tillsammans med äldsta sonen.
- Veckans första arbetsdag är avklarad.
- Jag hann äta lunch på Ripakka, kycklingfärsbiffar, ris, currysås och svartvinbärsgelé och förstås ett rikligt salladsbord. Tredje gången gillt som jag nu äter i västra grannstaden inom loppet av fyra dagar, inte illa!
- Jag kom hem helskinnad, någonting jag verkligen är tacksam för i det här föret. I morgon gäller det att ta nya tag och åka till västra grannstaden igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar