Jagad av polisen

– Såg du, det där var en underlig gruppering, sa bisin min idag när vi i Forsbykorsningen såg en polisbil som nästan genade över refugen.
– Men det är ju polisen. Dom får väl köra hur dom vill?
– Men varför, här är ingen som kör fort.
– Ja, vad månne dom gör här överhuvudtaget. Kan det ha hänt nåt?

Bisin min fortsatte köra på regionalväg 170.
– Va ha du gjort? Dom e efter oss, ropade jag smått hysteriskt.
– Ingenting. Jag har följt hastighetsbegränsningen.
– Men sii nu dom kommer efter oss hit till bybutiken!
– Ta det lugnt nu och far iväg in till butiken efter mjölk och sylt.

På darrande ben steg jag ur bilen och grabbade tag i butiksväskorna. I ögonvrån såg jag hur en ung (snygg) polisman hoppade ur bilen och gick fram till...

... bilen, som hade parkerat bredvid oss.
– Ajokortti, sa polismannen till damen som steg ut ur grannbilen.
Ååååh, skönt. Det gällde inte oss! Hur kommer det sig att jag alltid tror att de är ute efter en? Och det fastän jag/vi inte har gjort nånting olagligt?

Inne i butiken hörde jag när damen berättade att hon kör sin mormors bil, för hennes mormor har inte körkort längre. Och det var därför polisen stoppade bilen. De kollade helt enkelt vem som körde den då innehavaren saknade körkort! Det är att vara effektiv!
– Det där var det roligaste idag, sa bisin min nu ikväll. En vardagshändelse utöver det vanliga!

Tidvis har det blåst rätt rejält här hos oss. Till och med så hårt att taket blåst av! Kanske det inte skulle vara så tokigt att ha ett litet vindkraftverk?

Bra saker idag:

• En grej jag oroat mej för fick en naturlig lösning idag helt utan min insats. Skönt! Ibland lönar det sig att skynda långsamt. Det gäller bara att veta när det är bäst så.
  
  
• Hann hjälpa bisin min och också fylla på lagret i kylskåpet mitt på dagen innan kvällsundervisningen.
  
  
• Startade en ny distanskurs i kväll. Härligt med undervisning hemifrån.
  
  
• Takdropp. Mars är vårmånad. Tjohoo!
  
  

Nu önskar jag er alla en fin torsdag!