Lite vemodigt

– Sidu byyssflickan, sa den trevliga chauffören när jag klev in i den chartrade bussen utanför mitt jobb idag. 
Hmmm, han sa alltså att jag var en flicka från byn, men har vi busschaufförer här i byn? Njaa, nääe, inte som jag vet i varje fall.
Jag såg säkert ut som en fågelholk i ansiktet, för han sa:
– Du känner int igen mej va?
Jag tog mej en ordentlig titt på honom, skrattrynkor runt glada ögon, inget hår på huvudet, såg ut att vara i gott skick. Snyggt chaufförsklädd med slips och allt. Hur jag än ansträngde mina små grå fick jag inte upp en endaste en ledtråd. Till saken hör dessutom att jag inte brukar se så noggrant på karlar!

Han skrattade och sa sitt namn och det visade sig att han menade barndomsbyn, byn där vi bägge växte upp. Han en hel del äldre än undertecknad.
– Har du kört buss för Tidstrand länge, frågade jag försiktigt. 
– Sen jag blev pensionär.

Jag vågade mej inte på följdfrågan "och när var det". Han berättade i alla fall att han kör skolbarn på morgnarna och sedan såna här charterturer. Så gled vår diskussion in på det där med alla kort och kurser man måste ta för att få köra buss.
Och så frågade jag efter hans systers mående och han medgav att han inte hört av henne på länge. Efter det diskuterade vi barndomsbyn, hur förändrat allting är där och hur vi inte alls vet vem som bor kvar där längre och framförallt inte vem de nya är. Tänk att i vår barndom fanns det tre butiker där, ett mejeri, en bank och en post. Senare tillkom en frisersalong och en bar. Postbussen körde genom byn och det fanns ett filialbibliotek och en hälsorådgivning. Och nu, inte ens skolan finns kvar. Ibland kan jag sen tycka att utvecklingen har gått bakåt istället för framåt.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till åtta!
  
  
• Och det betydde att jag hann få undan alla kontorsgöromål innan jag åkte in till stan tillsammans med mina två yngsta söner.
  
  
  
• Vi hade en liten avskedslunch för vår rektor som har sin sista arbetsdag nästa fredag. Vi åt på Bistro Gustaf i västra grannstaden. Det här är nån sorts grekiskt broilerspett (kyckling) med goda pommes frites och tsatsikisås. Salladsbordet på den här restaurangen var enastående. Det fanns faktiskt så mycket där att välja på att man skulle ha kunnat äta sig mätt på allt det där plocket med grillad paprika, grillade morötter, blomkål, lök, kronärtskockor, svamp, osv, osv. Ja och så både grön och röd sallad, gurka, tomater, vindruvor och ananas.
  
  
  
• Efterrätten intog vi på Tee Helmi i gamla stan. Och det var ett bra val, för vår rektor hade aldrig besökt det här mysiga caféet. Jösses vad svårt det var att välja bland alla goda bakverk. Till sist valde jag en Chokladtjinuski kaka (tjinuski = kola) som var himmelskt god. Och vet ni, det här caféet har en temeny! Så lyxigt för en tedrickare. Jag valde romanovte och det var riktigt gott med smak av apelsin. Borde kanske ha köpt med mej hem av det.
  
  Det var en trevlig fredagseftermiddag i trevligt sällskap, men samtidigt lite vemodigt. För min egen del är det nu fjärde rektorn jag haft under mina arbetsår i stan. Två blev pensionerade och två bytte jobb.
  
  Halvfyra var vi tillbaka i stan och då plockade äldsta sonen upp mej.
  
  
  
• När jag kom hem så väntade en konfektask på matbordet och...
  
  
  
• ... en förpackning med fyra mignonägg. Mums!
  
  
• Jag hann sticka färdigt en socka ikväll. Tjohooo! Nu är det bara att ta itu med den andra, men inte mera i kväll. Väckarklockan ringer nämligen i morgon, för då är det spanska kurs på morgonen!
  
  

Önskar er en skön lördag.