Plättar och whisky

Idag när jag satt här framför datorn och jobbade, ja, ja, jag vet, jag borde vila och inte sitta framför datorn men...
... alltså, jag satt liksom i allsköns ro och jobbade hårt när jag hörde en bildörr smälla. Jag blev glad, för jag trodde att yngsta sonen kommit för att säga hej och hämta nånting gott och lenande som till exempel glass åt sin sjuka moder. Men nej, jag såg genom gardinglipan att det var åtminstone en dam på ingång. Vem den andra var hann jag inte ens fundera på, för nu blev jag verkligen orolig. Bisin min var i pannrummet och jag försökte kalkylera att hur snabbt kan han ta sig upp från källaren och rädda mej utifall att...

Jag steg upp från datastolen, rufsade om mitt kråkbo till hår och gick med bestämda steg mot dörren. Vagt såg jag en svart handskbeklädd hand sträcka sig ut för att knacka. Jag tog ett djupt andetag och ryckte upp dörren och försökte se skräckinjagande ut.

Hups, där stod två damer!
– Kom inte hit. Jag är sjuk, sa jag med min raspigaste röst.
– Men det är ju min lärarinna, sa den yngre av damerna när hon fick syn på mej i dörröppningen.
Öh, eh, jag kom totalt av mej.
– Jag trodde att här bodde nån annan, fortsatte damen.
Själv var jag fortfarande förstummad.
– Vi kom för att ge dig inbjudan till Jesu... 

Ja, nu vet jag i ärlighetens namn inte riktigt vad det var för inbjudan och vad som skulle firas, för nu blev det minsann fart på mej.
– Tack, men nej tack, svarade jag smått irriterat och drog fast dörren i ett huj. Såg nu inte de här damerna att min julröda näsa rann och hörde de inte att jag hostade när jag pratade?

Lite senare ringde min telefon och jag skuttade glatt efter den, fortfarande i den tron att yngsta sonen ville höra hur det är med mej och fråga om han ska hämta någonting gott åt mej från stan. Men se nej, potentiellt bedrägeri stod det i min telefon, men jag svarade ändå. En dam presenterade sig på finska och då flög en liten fuling i mej, så jag frågade av henne på klingande finska:
– Har du tid att tala om Jesus?
Nej, se det hade hon då rakt inte. Hon ville att jag skulle köpa hudvårdsprodukter och förstås skulle jag få det första paketet gratis och... ja, hon babblade på, som den värsta sportkommentator.
– Om inte du har tid med Jesus, så har jag inte tid med dig heller. Tack och hej, sa jag och avslutade samtalet.

Det gick väl en knapp timme innan jag fick följande telefonsamtal. Vid det här laget insåg jag att yngsta sonen nog inte skulle höra av sig. Han är liksom van att hans moder klarar sig i ur och skur.
– Hej på dej, svarade jag käckt på finlandssvenska när den finska talande mannen presenterat sig. Och hör på sjutton! Han började tala svenska! Han ville veta vad vi använder för värmesystem i vårt hus. Jag svarade snällt att ved. Till varmvattnet? Ved. Ska ni skaffa en luftvärmepump? Nej. Har ni funderat på solpaneler? Jo, men det lönar sig inte för oss. Jaha tack och hejdå. Hej, hej, sa jag och blockerade numret direkt. Så jag gjorde jag också med smörjdamen.

Så ringer då telefonen för tredje gången idag. Nu var det från iro, en sån där firma, som nyfiket vill veta allt möjligt om en. Den här gången gällde det förstås det kommande riksdagsvalet. Har jag rösträtt? Nå, självklart det. Tänker jag rösta? Förstås. Vilket parti tänker jag rösta på? Nu blev det betydligt knepigare. Ska jag svara: Vet ej eller Jag har inte bestämt mej ännu? Hmm...
Sen ville han veta vem jag röstat på i förra riksdagsvalet, i förra kommunalvalet och i regionvalet. Värst vad nyfiken han var! Sen ville han ännu ha reda på var jag bor, hur gammal jag är, är jag gift och bor med eller utan barn och vad hushållets bruttoinkomster är. Jösses! Hur frågvis får man vara? För att sneddriva undersökningen borde jag nog ha svarat med något parti som inte finns längre. Det skulle absolut ha varit bra för statistiken, inte sant?

Nu funderade jag faktiskt allvarligt på om jag borde stänga av telefonen, men, men... plötsligt ringer kanske någon, som vill prata med mej på riktigt. Inte för att det är så bra att prata med mej just nu. Jag borde nog spara på rösten, för att rädda stämbanden. Bättre alltså att chatta!

Bra saker idag:

• Ingen feber ännu!
  
  
• Vi fick låna ägg från grannbyn.
  
  
  
• Så bisin min kunde steka plättar. Oj, oj, så gott det var.
  
  
  
  
• Äldsta sonen bjöd på whisky före min kurs på distans skulle börja. Mmm, så varmt och lent i halsen. Inte konstigt att gaelerna kallar drycken för livets vatten!
  
  
• Jag klarade av att hålla min kurs på distans nu i kväll. Deltagarna fick öva mycket, så jag fick vila min röst.

För min del är det nu dags för lite kvällskakao och kanske en ostmacka.

Önskar er en fin torsdag.