En dag i köket

Mörkret har tätnat utanför fönstret, vinden viner och bilar susar förbi härutanför på landsvägen. Texmexmiddagen aväten för två timmar sedan, men ingen bisin min. Hans mat har kallnat på spisen. Han försvann till västra grannstaden tillsammans med mr J. Och om ni tror att det handlar om bildelar, så tror ni helt rätt.
Diskmaskinen igång och det är ju min dator nu också!

Årets sista dag har jag alltså tillbringat i köket. Middagen var utsatt till klockan 15, just för att alla skulle hinna med. Men bisin min har liksom ingen tidsuppfattning alls! Tyvärr! Däremot är han snål på jultårtor.

Igår hade jag alltså bakat 10 jultårtor med rönnbärsmarmelad och på kvällen innan jag lade mej var det endast fyra kvar! I morse fanns det endast två kvar av den här sorten. Bisin min påstod att det är Lurvinge, vår katt, som har ätit de där två som försvunnit. Må det!

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Och jag sov ända till nio. Så skönt, så skönt.
  
  
  
• Och jag gjorde den! Bondosten. Och se så fint mönster jag lyckades med. Inte en skrynkla, bortsett från en liiiiten liiiten smakbit där nere i vänstra hörnet. Få se vad bisin min har att säga om den här. Hoppas att han inte tycker att den är för kompakt eller för saltlös!
  
  
• Mr J gillade vår skinka och tog med sig hem flera skivor. Tack för det. Nu kanske jag inte alls behöver göra skinkpajen, som bisin min och äldsta sonen har tjatat om hela veckan.
  
  
• Hade yngsta och äldsta sonen vid matbordet och traditionsenligt serverades här texmex.
  
  
• Jag har kommit på det perfekta sparprogrammet för år 2023: Varje gång jag har stickat upp ett nystan, så lägger jag 10 € i en burk! Nu gäller det att då gå på jakt efter den perfekta glasburken och ställa den mitt på bordet. Kanske jag skulle satsa på en sån där glasburk från Riihimäki? Eller har ni något annat förslag?
  Och lugn, bara lugn, för säkerhets skull lägger jag skuldsedlar i burken, inte riktiga pengar. Jag misstänker skarpt att bisin min skulle tömma burken med jämna mellanrum om jag sparade pengar där.
  Men nu kommer vi till den viktiga frågan: Ska smårestgarnsnystan också räknas? Eller endast hela nystan?

Nu önskar jag er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Oemotståndliga

Vad kan man göra en regntrist och grådisig dag i december när året närmar sig sitt slut? Jo, man kan åka till östra grannstaden tillsammans med sin yngsta son. Det gjorde jag idag då han överraskande kom och hämtade mej. Förstås skulle jag ha haft en hel del annat att göra, men en liten utflykt tillsammans med den yngsta piggar upp och det är ju lördag i morgon, så...

 Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag steg upp redan halvsju! Och det trots att jag faktiskt satt och stickade framför TV:n igår natt, för äntligen kom det ett program jag kunde se på, nämligen en dokumentär om Tina Turner! Konserten från Barcelona, som började 23.30 orkade jag sen inte med, men den finns också på Arenan, så kanske jag ser eller snarare lyssnar på den ännu nån dag.
  
  
• Bjöd yngsta sonen på pizza i stan i den prisbelönta pizzerian innan vi fortsatte österut. Åt också själv pizza och det har jag inte gjort på länge, så det var riktigt, riktigt gott.
  
  
• Från muminhyllan skyndade jag mej via tidningshyllan till... ja, förstås till garnhyllan. Men ve och fasa de nya garnerna fanns inte där! Hyllorna gapade tomma och det fanns stora lådor med ouppackade garnbalar. 
  Upptäckarglansen slocknade i mina ögon och med långsamma steg gick jag dröjande därifrån. Det här var inte alls roligt, för jag kommer ju liksom inte till Prisma precis varje vecka!
  
  Så fick jag syn på en anställd och gick fram och sa:
  – Ursäkta, men har ni fått in de där nya karamellfärgade Novitagarnerna?
  – Jaa, jag vet inte riktigt. Det ska finnas en stor häck med nya garner nånstans. Dom som sköter om garnerna har inte hunnit rada allt i hyllorna ännu.
  Jag sträckte på halsen och for runt med falkblick och där, se där skymtade jag något.
  – Där, ja ser där finns dom, sa jag med darr på stämbanden.
  – Aj, jo se där är ju en häck med garn, svarade hon och försökte hänga med i min språngmarsch.
  – Oj, se, se där är Geishanystanen, stönade jag begärligt med feberglans i ögonen.
  – Är du säker, frågade hon lite försiktigt.
  – Jooo, se nu, där står ju Geisha!
  – Aj, jo, du har rätt.
  – Åååh, får jag köpa, frågade jag med svag röst som en törstande i öknen.
  Nu log hon brett och förstående och svarade:
  – Javisst! 
  
  
  
  Och så blev det fyra Geishanystan, ett Omar i den där underbara gula färgen och högst uppe till höger London dragéer.
  
  "Man kan inte köpa lycka för pengar, men man kan köpa garn och det är nästan samma sak"!
  Det här är ren och skär lycka. Och nu har jag febrilt funderat på att jag borde skaffa mej en stor genomskinlig glasburk från Riihimäki, ni vet den där stora med lon på locket, och så skulle mina fina nystan få stå framme och jag skulle få titta på dem varje dag och klappa på dem lite då och då. Låter inte det bra? Men vad tror ni att bisin min skulle säga om ett sånt arrangemang?
  Helt, helt oemotståndliga garner, framförallt färgerna.
  
  Tur att yngsta sonen inte behövde beskåda moderns garndarra! Han var och undersökte helt andra hyllor och vi sammanstrålade först vid fruktdisken.
  
  
• När jag i kväll satt på toan hördes ett förskräckligt brak och hela huset skakade, kristallvaserna klirrade och mitt hjärta flög upp i halsgropen. Vad var det? Ett visste jag säkert och det var att jag hade inte åstadkommit det där ljudet!
  Med tanke på närheten till östgränsen, så ligger det tyvärr nära till hands att tänka det värsta.
  
  Men lugn, bara lugn, det var snön som brakade ner från taket och täppte till hela vår gång. Tur att ingen var under; vare sig människor eller bilar. Äldsta sonen skyndade sig ut och började skyffla den tunga snön. På något sätt känns det här mera som vårväder än vinterväder. Bra också att snön damp ner och inte tynger på taket längre. Och bra att sonen skyfflade bort snön innan det fryser på.
  
  
• Äntligen i kväll har jag bakat julstjärnorna, 10 stycken med den traditionella plommonmarmeladen och tio stycken med den oemotståndliga rönnbärsmarmeladen, som finns i Fazers äldsta karameller.
  

Nu önskar jag er en riktigt fin lördag. Tänk i morgon är det redan nyårsafton. Vart har det här året tagit vägen? Det gick alldeles, alldeles för fort!

Utslagen

– Hii siter du i mörkne, sa yngsta sonen idag på eftermiddagen då han efter en rejäl knackning steg in i huset. Och jo, jag hade just hunnit slå mej ner i stickfåtöljen och fått ordning på strumpstickor, garn och varvräknare då han dök upp. 

Den snälla sonen visste att jag är billös, så han kurvade här om och frågade om jag ville följa med till stan. Det ville jag förstås, så snabbt på med stadskläder och kliva ur mina sköna tofflor och så iväg. I mataffären såg jag en äldre herreman falla pladask rakt på näsan. Innan jag hann ingripa hade redan en yngre man gått fram till den äldre. Sen kom ytterligare en anställd och en som kunde första hjälpen och sade hur mannen på golvet skulle skötas. Hon insisterade också på att ambulans skulle tillkallas, så att yrkesmänniskor skulle bedöma hälsotillståndet hos den fallna. När jag gick vidare, så satt han upp och ville inte ha ha nån ambulans. Något han förklarade på dålig engelska.

Jag fick hjärtat i halsgropen och klarade resten av butiksrundan på nolltid. Yngsta sonen var mycket förvånad:
– Har du aldrig sett nån krokna i butiken förut?
– Nej, faktiskt inte.
– När jag jobbade här, så hände det åtminstone tre gånger, och då jobbade jag inte många månader, konstaterade han.
Hmmm, jo, nå han var ju liksom oftare i butiken än jag så...

Igår slog den ut, min julklappsamaryllis. Visst är den fin? Sen vet jag ju inte vad eller hur man ska göra med den där röda sockriga bollen, som omger roten. Kan den här blomma på nytt? Eller ska den slängas i komposten när blomsterfröjden är över? Och vad gör man med den där röda bollen runt löken?

Idag har jag alltså sett två utslagna, den äldre herremannen i affären och min amaryllis!

Bra saker idag:

• Åååh, jag njuter så av min sovmorgon. I morse sov jag nästan till nio! Så skönt. Faktiskt så är det redan på kvällen en njutning att inte behöva ställa in väckarklockan.
  
  
• Överraskade bisin min med lunch då han helt oväntat dök upp här mitt på dagen. Han hade varit iväg med snöslungan och på begäran tagit upp lite skogsvägar. Så han förtjänade självklart sin lunch! Och nej, inget märkvärdigt utan köttfärsbiffar, som förvandlades till hamburgare, för bisin min hade bråttom till grannbyn och inte alls tid att äta.
  
  
• Har varit rätt huslig hela förmiddagen, båda torkställningarna ner i källaren är fulla med tvätt, diskmaskinen har surrat på och diskbordet hann faktiskt vara tomt ett varv.
  
  
• Köpte dagens nummer av Allers när jag var i mataffären, så nu har jag ett nytt A-korsord att grubbla över. Tjohooo!
  
  
• Fick inbjudan till födelsedagsfest i söndag. Året börjar alltså med trevligheter.
  

Önskar er en skön fortsättning på torsdagskvällen!

Nästan gråtfärdig

I morse smög jag mej tidigt upp ur sängen, för idag, idag skulle det äntligen ske, jag skulle brodera maskstygn på sockskaften!

Men det började inte så bra, för jag upptäckte ett hål i sockskaftet! Ve och fasa, vi har mal i huset! I vild panik var jag på väg att skrikande väcka bisin min. Men hallåå, vänta nu. Jag stickade ju det här sockskaftet igår, så inte kan malen ha hunnit glufsa i sig så där mycket på en kort natt.

Nå, nej, det var ingen mal, utan det var riktigt jag själv, som hade lyckats plocka upp en extra maska då jag var så trött igår. Jag borde ha lämnat stickningen åt sitt öde då jag märkte att jag började nicka till och slöt ögonen. Så för dumt huvud fick jag lida och har nu stickat bakåt idag.

Brodera på stickat, huuu, det är inget för mej.
– Va svär du för, frågade bisin min på förmiddagen.
– Det här blir int till nånting, svarade jag nästan gråtfärdig.
– Nå, men låt bil då.
– Näää, det kan jag int. Jag lovade ju.
– Nå, då får du fixa det.
– Men sii nu, det blir så fult och ojämnt.
– Int gör det nånting. Det ska ju sii heimlaga ut.
– Näää, det går int, dom här sockorna ska ju på export!
Bisin min skakade medlidsamt på huvudet och konstaterade att jag får skylla mej själv. Jooo, jo, men jag visste ju inte att mönstret var så här. Jag trodde ju att jag skulle ha kunnat sticka det där flaggmotivet.

Och nej, i det här läget kan jag konstatera att stickningen inte precis har haft någon lugnande och meditativ inverkan på mej! Snarare tvärtom! Och förresten, borde inte bisin min uppmuntra och trösta?

Och hur jag än glott på diverse instruktionsfilmer på Youtube, så blir jag inte riktigt klok. För det första, så måste det räknas, så motivet kommer på rätt ställe. IIIIK! För det andra går det ju nog relativt bra att sy lodrätt, men sen då? Sidledes, hmmm, byta färg, massa trådtrassel på baksidan och många garnändar att fästa. ÅÅÅH, kära nån, jag vill ju sticka och nu är det bråttom. Jag har inte hur mycket tid som helst! Jag borde nog ha stickat de här jubileumssockorna istället!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan halvsju. Man kan ju inte sova bort hela dagen heller!
  
  
• Ingen matlagning idag heller! Tjohooo!
  
  
  
• Det ser ut som om det kanske kan bli en Finlands flagga på sockskaftet i alla fall. Tur att jag är envis och inte ger mej i första taget. Resten av flaggan broderar jag sen då sockan är färdig stickad. Jag vet ju nu var den ska placeras! Och skyll inte på mej om färgerna inte är de rätta. Jag har bara följt beskrivningen och inte avvikit. Det här sockparet är mitt första alster i JyJy2023 och jag började sticka på dem 25.12.

Önskar dig en trevlig fortsättning på onsdagskvällen. Själv ska jag småningom söka mej till stickfåtöljen. Inget mer sömmande idag. I morgon gäller det att ta nya tag.

Som gjort för mej

– Är vattnet varmt, frågade jag i morse strax efter halvåtta då bisin min äntligen kom till köket.
– Hur så?
– Jag tänkte duscha.
– Varför det?
– För att bli ren förstås.
– Men vart ska du?
– Ingenstans.
– Men varför ska du då duscha?
– Jag vill vara ren, inte gå omkring och lukta surt. Så är vattnet varmt?
– Jo, jo, om två minuter.

Alltså, ibland förstår jag mej inte på manlig logik. Förstår ni? Jag menar, bisin min eldar och jag vill liksom bara veta om vattnet är tillräckligt varmt för en snabbdusch och så utsätts jag för ett regelrätt förhör. Och nej, jag slösar inte med vatten och jag duschar inte varje dag nu på vintern, så jag har nog ett rätt förnuftigt intervall mellan duschandet. Att jag är ledig ska väl inte betyda att jag ska sjava omkring här hemma i flottigt hår och lukta illa?

Idag har vi fått mera snö och så har det blåst rejält här på förmiddagen.

Så vare sig Tufsen eller jag ville bege oss ut i det där hundvädret. Jag funderade febrilt hur jag skulle blidka min nya klocka. I princip kan man ju ta språngmarsch på stället inomhus för att få alla sina steg, men det är nog lite småtråkigt. Tänkte att jag kan ju gå fram och tillbaka här i korridoren. Men så kom jag på att då får bisin min spader och undrar varför jag är nervös. Han tycker att man kan vara ute i väder, som väder bara man klär sig rätt. Mitt vandrande skulle också ha fått alla dammråttor att virvla omkring och en del av dem skulle garanterat ha fastnat i min näsa och jag skulle ha fått nysanfall av sällan skådat slag. Det som avgjorde saken var när jag tänkte på mina stackars nya tofflor. Inte vill jag ju slita ut dem på nolltid. Så nu får klockan vara hur sur den vill.

Jag satte mej därför lugnt i stickfåtöljen och höll sällskap åt Tufsen. 

Men sen tog lugnet slut och blodtrycket sköt i höjden. Jag skulle ju bara ha en vit rand på sockskaftet. Är det för mycket begärt? Varför trasslar alltid nystanen så här när man vill börja inifrån? Med den här takten kommer jag ju aldrig nånsin att få några sockor färdiga!

Kolla, som gjort för mej! Ett kryss med Jane Austen i senaste numret av Allers. Här kunde jag ganska direkt fylla i de gula rutorna. Men lugn, bara lugn, här finns nog tomma rutor kvar att grubbla över. Lite lessen över att Stolthet och fördom i BBC:s fina tappning inte sändes som maraton i år. Synd, verkligen synd, för jag skulle gärna se den på nytt. Lite fräckt att den kommer upp på Arenan när man googlar och sen finns den inte där ändå! Och nej, glöm filmen. Det är TV-serien med de där fina engelska skådespelarna, som är det enda rätta.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe före halvåtta!
  
  
• Fick iväg årets sista reseräkning i morse. Skönt!
  
  
• Har inte behövt laga mat idag heller. Tjohooo!
  
  
• Började på sockskaft nummer två idag, då jag inte orkade med maskstygnen igår kväll. För mycket räknande för en kvällstrött hjärna. Inte blir det några maskstygn ikväll heller.
  
  
• Var iväg ett snabbt varv till stan nu på kvällen tillsammans med bisin min. Kunde låta bli att köpa tomtar, som var nedsatta 60 %. Och till all tur var det mesta av julgodiset redan uppköpt, så jag frestades inte alls att köpa.
  
  
• Hittade en liten födelsedagspresent till veckans födelsedagsbarn.

Min fina räv fick komma in nu på kvällen. Vill inte ha den ute i regnet. Dessutom ska min plåtlåda iväg till stan i morgon bitti.

Hoppas att ni får en fin onsdag!

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nej, nej, jag har inte svar på de där stora livsfrågorna, men på natten för en vecka sedan läste jag ut boken Lyckan, kärleken och meningen med livet skriven av Elizabeth Gilbert.

Boken kom ut redan 2006 och är en självbiografi. Författaren reser iväg på en lång tripp efter en uppslitande skilsmässa och en skev kärleksrelation. I Italien handlar det om mat, i Indien om att hitta sig själv och sin inre styrka och till sist på Bali våga bejaka sig själv och kärleken.

Jag hade sett filmen, men visste inte så mycket om boken och hade inga höga förväntningar, för filmen var inte så där superbra att den skulle ha svept med mej. Jag kan inte heller säga att den där första avdelningen i boken, som mest handlade om mat, skulle ha gjort mej mer intresserad av att läsa boken. Jag har inget passionerat förhållande till mat. För det mesta gillar jag mat som nån annan har lagat och serverar. Det liksom räcker för mej. Förstås finns det maträtter, som jag helst tackar nej till, men jag hade liksom svårt att ta det där med att man skulle resa iväg till nån bestämd liten restaurang på nån bakgata för att just få den där himmelska buffelmozzarellan! Jag tragglade dock igenom matdelen rätt fort och kom sedan till yoga- och meditationsavdelningen. Hon befinner sig nu i ett ashram i Indien. Där blev det betydligt intressantare, för här blandar Gilbert kunnigt ihop religioner, filosofer, olika gurun och tänkare. Målet är att uppnå en inre frid, hitta sig själv och sin Gud, liksom leva ett fullvärdigt liv. Här märks tydligt att hon har läst mycket och sökt svar förbehållslöst.

I sista delen av boken reser Gilbert iväg till Bali och letar efter den vise mannen Ketut, som hon har träffat tidigare. Då spådde han i hennes hand och sade att hon skulle komma tillbaka och han skulle lära henne allting, som han visste. Därför återvänder hon till Bali. Nu gäller det för henne att hålla kvar vid lugnet och friden från Indien, men också att våga möta sitt nya jag. Hon träffar många spännande människor, bland annat Felipe från Brasilien. Hon beskriver också ingående den balinesiska kulturen. Kanske lite klämkäckt amerikanskt, men en läsvärd bok.
Jag hittade den i en bokbytarhylla och nu har jag cirkulerat den vidare till dottern. Fastän nån tycker att den kan fungera som omläsningsbok, så vill jag ändå inte ha den i min bokhylla, för jag läser nog inte om den. Och jag har redan på tok för många böcker!

______

Snart är helgen över för denna gång. Jag har försökt få massor stickat idag, men med klen framgång, för än ska det ena göras och än det andra. Sent på eftermiddagen fick äldsta sonen ett ryck och ville plötsligt sortera bort allting som fanns på vår kista.

Jovisst, har jag också sett på den där högen, som bara växer och växer. Men nu blev det rådd på matbordet igen!  Suck! I bakgrunden en proppfull låda, som ska iväg till pappersinsamlingen. Dit for nu alla kurspapper. Räknar med att de är föråldrade och inte behövs längre. Skönt att bli av med dem.

Cornflakes lådan behövs, som gåvopaket. Återanvändning, ni vet! 😊

Och sen är det lite blandat med stickning, temugg, pepparkakor osv.

Bisin min blev så inspirerad av vår annandagssortering att han gick lös i ett av skåpen här i datarummet. Det gick riktigt bra tills han kom till äldsta sonens födelsedagskort till 14-årsdagen. Vad ska vi göra med det? Och i vilken hög ska det sorteras? En hel del papper bränner vi upp. Tur att vi har vedpanna.

Bra saker idag:

• Sovmorgon. Oj, vad jag fortfarande njuter av såna morgnar. Var till all tur ändå uppe före halvnio.
  
  
• Var iväg till mataffären i stan tillsammans med äldsta och yngsta sonen.
  
  
• Det fanns till all tur ingen tårtdeg kvar i frysdisken, så jag har inte kunnat baka jultårtor idag! 😊
  
  
  
  
• Däremot har jag kunnat njuta av de goda pepparkakorna jag fick i julklapp tidigare i december. Gott med hembakade och så fint dekorerade. Kom osökt att tänka på Jill Johnson och sången Kärleken är, där hon sjunger: "En ängel flög förbi mot himmelen så fri, men hon lämnade sitt leende på vår jord".
  
  
• Har inte behövt laga mat idag heller. Tjohooo!
  
  
• Lyckades äntligen lösa A-korsordet i senaste numret av Allers. Jag har länge suttit och stirrat på en tom ruta utan att få en endaste liten idé i skallen. Men idag, då plötsligt förstod jag att det var fråga om en rätt vanlig förkortning. Nu kan jag lugnt fortsätta med Storkrysset!

Önskar er en skön tisdag och hoppas att det blir en lugn återgång till vardagslunken efter julståhejet.

Själv ska jag nu fördjupa mej i maskstygnens värld. Hoppas jag klarar av det sömmandet, för i natt kom jag på att den där efterfrågade flaggan inte går att sticka på sockskaftet. Det hade jag faktiskt tänkt göra allra först och till och med ritat upp ett diagram, men...

Och schhhh, jag ska låna bisin mins bärbara, trots att han påstår att den inte går att använda för stickning!

Räven raskar över...

 

... ja, snart traskar den över isen i Forsby...

Den här räven däremot sitter på min plåtlådas tak och håller utkik mot stan. Vem vet om det kommer besök?

Julafton kom och gick

och inget blogginlägg igår ni fick!

Beklagar, men jag hade inte riktigt tid att öppna datorn igår.

Sordin på stämningen igår lade dels bisin min, som lyckades försena oss så till den milda grad från julbjudningen att vi mötte julgubben på väg ut. Suck! Den karlen tar knäcken på mej! Bisin min alltså, inte julgubben. Bisin min har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget, ingen framförhållning och oftast ska han bara lite... Och alltid har han en massa viktiga uppgifter, så pensionär han är. Och jo, en hel massa saker skulle inte fungera utan honom, det är sant. Men åtminstone en gång i året kunde han väl passa tiden. Är det för mycket begärt?

Det andra som lade sordin på feststämningen var att den nästyngsta sonen hade stegring och magont och därför fick försmäkta alldeles ensam hemmavid. Men sånt är livet i dessa förkylningstider där man inte riktigt vet om det är coronan, influensan eller något annat otyg, som är i farten.

– Julen är barnens, konstaterade M:s och A:s farfar igår. Och mycket riktigt, utan dem skulle det inte vara det där julstimmet och stojet och framförallt inte den där rena omedelbara julglädjen. Inte så mycket julpapper och tomma kartonger heller! 😊

När vi vuxna gläder oss åt bordets håvor, så koncentrerar sig de små på julgåvor. Här har dottern dukat upp julstubbe, julostkaka med lingon och hemgjorda chokladbollar. Delikat efterrätt till laxpajen, skinkan och salladerna. Mums! Och tack!

Milton tyckte att det var mycket stoj för ingenting, så han la sig mitt på golvet och tog det lugnt!

Med tanke på att det inte skulle vara några julklappar åt de vuxna i år heller, så fick vi nog alldeles för många och så fina sen! Tack för dem!

Så här snygga och framförallt sköna tofflor fick jag av M. Och vet ni vad? Jo, hon hade gjort hela två julpaket av dem! Tackar! De här tofflorna och den varma sköna pläden jag fick av yngsta sonen har värmt mej i stickfåtöljen idag. Myyys!

– Jag förstår mej inte på de sociala koderna, sa yngsta sonen igår då vi satt vid julmiddagen här hos oss.
– Alltså hur menar du nu, frågade jag.
– Nå, när syrran säger att det inte ska vara några julklappar och sen är det ändå julklappar till alla, också till de vuxna. Men i år var jag förberedd, svarade han nöjt!

Nöjd var också jag då vi kom hem från dotterns och fann bordet dukat och lådorna i ugnen samt diskmaskinen tömd. Äldsta sonen hade varit i farten i köket. Så vi kunde samlas och njuta av den goda maten, som vi hade i precis lagom mängd. Potatislådan tog slut igår och makaronilådan idag, så det blir liksom inget svinn precis. Hurraaa!

Vi har inte så mycket juligt här hemma. Inga julgardiner, inte mycket pynt vare sig ute eller inne och ingen gran. Bisin min är inte särskilt förtjust i det där som han kallar julploj.

Och precis just därför, så måste jag ju köpa en sån här handtvål, som sjunger "We wish you a Merry Christmas, we wish you a Merry Christmas and a Happy New Year". Bisin min är inte precis glad över det här. Han frågade redan efter "vanlig tvål". Men jag sa förstås att den är slut. Schhhh, säg inget, det finns faktiskt annan tvål i det där skåpet under tvättstället! 😄
Själv tycker jag att den sjungande tvålen låter förvånansvärt bra.

Idag har jag gjort just precis det man ska göra på juldagen, ta det lugnt och njuta. Och kan ni tänka er, jag har inte ens snaskat på julgodiset. Men min nya klocka är mäkta sur på mej ändå. Den vill att jag ska gå 6 000 steg/dag och inte sitta stilla och sticka! 

Bra saker idag:

• Sovmorgon och ingen som helst stress nånstans. Så skönt!
  
  
• Har inte behövt stå i köket och laga mat! Jihaaa!
  
  
• Har lagt upp en ny sockstickning och borde nu inte göra annat än sticka!

Så nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på julhelgen!

Klappat och klart

Uppesittarkväll dan före...
alla andra tycks följa med Bingolotto nu ikväll, men jag sitter stadigt här. Hamnar ändå att sitta uppe, för  det finns ännu en massa garnändar på julklappssockorna. Så ni vet vad jag gör i natt. Synd att det blev så i sista minuten, men fästandet är så tråååkigt. Huvudsaken är ju att sockorna är färdiga. I värsta fall kan jag sitta vid kaffebordet i morgon och fästa garnändar, alternativt göra det i bilen på väg till västra grannstaden!

Och nu måste jag erkänna en sak, som ni kanske nog redan vet, men: Jag är dum i huvudet!!! Först idag förstod jag att de där konstiga rosa korvarna på min nya klocka faktiskt försöker föreställa siffror! Igår var jag bara förvirrad över att de där tjocka rosa maskarna/korvarna ändrade skepnad utan min påverkan. Tycker ju nog att siffrorna skulle få vara lite tydligare. Kanske allra helst i digital form. Det kanske går att göra, för det kan vara en inställningsfråga. Men jag har inte haft tid att undersöka saken. Idag "sa" klockan uppmuntrande "nu sätter vi igång". Alltså den sa ju nu inte men visade att nu var det dags för mej att lyfta på aktern och börja röra på mej istället. Men det hade jag inte riktigt tid till just då, så jag svepte galant bort uppmaningen.

I det här huset kommer vi förresten att i morgon vara utan både jultårtor och bondost. Jag litade på bisin min och trodde att vi hade tårtdeg i frysen, men se nej, det fanns inte. Och bondosten orkar jag inte härja med i natt. Det är sånt klåttande och såttande. Kanske till julannandag eller till nyåret eller...
Vi kommer att ha ett ytterst spartanskt julbord i år, för bisin min räknar hela tiden, "vi är så några, vi orkar ändå inte äta upp allt". Och jo, det måste jag nog ge honom rätt i. Själv har jag ju redan ätit julmat tre gånger nu i december, så jag njuter mera av sällskapet än av maten.

Bra saker idag:

• Steg upp redan klockan halvsju efter att ha sovit riktigt gott. Tjohooo!
  
  
  
• Och julklapparna är klappade, alltså packade och färdiga för leverans. I år har jag faktiskt använt nytt julpapper istället för begagnat, så som jag gjort under tidigare år. Det gick mycket, mycket snabbare så här.
  
  
• Äldsta sonen inhandlade en större bit skinka än den pyttelilla vi har i kylen. Och den är färdigt rökt, så ingen skinkstekning hos oss i år heller. Och bra så med tanke på energikrisen. Nu bidrar åtminstone inte vi till alltför hög förbrukning.
  
  
• Men det doftar makaronilåda i hela huset. Yngsta sonen beställde sådan till julbordet, så vanorna från barndomen sitter i. Då var makaronilåda nästan det enda våra gullegryn åt, förutom lite skinka och köttbullar. Och förstås har mamma lagat en makaronilåda, fattas bara annat. 

Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul!
Ta det lugnt, njut och vila under helgen. Det är vi alla värda.

Julduken är på!

Puuh, här har hänt en hel del, faktiskt så mycket att jag inte hinner med. Jag har försökt torka damm. Men usch, ett sånt jobb. Vi har alldeles för många saker, som tar plats och samlar damm. Brrr! Det värsta med dammtorkandet är nog att det liksom virvlar upp i ett moln och lägger sig sedan lugnt någon annanstans. Det i sin tur gör att när man håller på och torkar lite där på den hyllan, så ser man att oj, sjutton vad mycket damm det är på det där skåpet och så skuttar man dit och hyllan blir liksom torkad bara till hälften. Håhåjaa.

Men hör ni, nu är julduken i varje fall på! Så nu kan ni andas ut. Flera juldukar än det här blir det nog inte. Och det mesta av städningen blir till efter julen, för mina hjälpkarlar försvinner utanför dörren så fort jag säger städning. Plötsligt verkar det som om bisin min inte alls bor i det här huset, för han råddar minsann inte.

De två rutiga korgarna där på bordet med hemligt innehåll, försvann just söderut. Vilken tur att jag hann fylla dem färdigt innan B o B dök upp oanmälda här i kväll.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe strax efter klockan halvåtta. Bisin min trodde inte sina ögon!
  
  
  
• Jag klarade av att ta i bruk min nya klocka. Nu när bisin min börjar bete sig, så kan jag blixtsnabbt kolla hur högt mitt blodtryck är. När jag påpekar det blir han ställd och tycker att jag använder ojusta metoder. Haaa, säger jag bara, för jag är helt oskyldig. Inte mitt fel om han blir stressad då jag vänligt ber honom att ta ner nånting eller flytta nånting.
  Här har jag satt på vattenlåset, därav de blå dropparna.
  
  
• Yngsta sonen skjutsade mej snällt till stan, så jag kunde söka mina nya glasögon. Nu vet ni, nu ser jag till och med vad som står i min telefon med glasögonen på. Tidigare fick jag alltid ta av dem! Sonen bjöd dessutom på lunch och så hann jag iväg och handla över tio liter mjölk och lite annat smått och gott. Tack för det!
  Och kan ni tänka er, jag kom ihåg rödkålen, potatisen, köttet, ja och så då mjölken, men jag glömde tårtdegen!!!! Nå, affärerna har ju öppet ännu i morgon och i övermorgon...
  
  
  
  
• Jag hann också packa den här julpåsen! Och det var allt tur, för den avhämtades också idag! Så roligt att få ge.
  Och tänk så råddig julgubben är, som lämnade ett paket här som skulle vidare norrut och som hade lämnat paket i norr, som skulle hit. Hur månne det ska sluta på själva julafton när han redan nu råddar så här?
  
  
• Jag kunde avhålla mej från att svara på en arbets e-post, som hade ämnet "Hjälp". Min snälla kollega inpräntade i mej att jag är ju ledig, så då behöver jag inte syssla med e-posten, i synnerhet inte som jag har autosvar på. Kollegan rådde mej att med det snaraste stänga av arbetstelefonen och det ska jag nog göra genast!

Nu måste jag bestämma om jag ska rimma på paketen i år eller strunta i det. Fick redan så fint julklappsrim. Tack för det.

Önskar er alla en skön fredag, dan före...

Upplevt Fazer

Oj, vet ni, här sitter jag nu och smaskar på en Fazers chokostång. Jag har alltså varit iväg till Vanda tillsammans med min svärdotter.

Och den här gången gick vi rundturen. Den som blev ogjord förra gången! Svärdotterns mamma mötte oss vid Fazers och så deltog vi i den guidade turen.

Vi började i "djungeln". Där fanns alla möjliga växter, kardemumma, banan, osv. Det här är ett kakaoträd. Den där vita "knölen" är själva frukten och det är härifrån allting börjar.

Vår guide var riktigt trevlig och skojfrisk. Här berättar han om mignonäggen. De har tillverkats i 126 års tid. Och nej, den där påskharen är ingalunda gjord av mignongägg, utan av tomma äggskal. Nu för tiden används laser för att picka hål på skalet. Det urblåsta innehållet, alltså ägget används sedan i kextillverkningen. Inget går till spillo. Mignonäggen görs för hand och produktionen startades redan förra månaden för att det ska hinna bli färdiga ägg till påsk.

Allting tas tillvara, så vi fick reda på att da capo görs på spill från likörkaramellerna och pätkis görs på spill från de sagolikt goda mintkaramellerna. Både likörkaramellerna och mintkaramellerna går lätt sönder, så då är det ju bra att chokospillet tas till vara och blir en ny produkt.

Annat som tas till vara är havreskalet. Det används bland annat till xylitolprodukter. Oljan från havreskalen används bland annat i Lumeneskönhetsprodukter. Idén är förstås att det ska bli så lite spill, som möjligt. Råvarorna ska användas till max.

För att få smaka på godiset lite längre fram, så måste man först plocka ihop en hälsosam lunch i den där trälådan. Jag tror att varenda en fick fulla poäng när de gick till roboten, som visade om lunchen var hälsosam eller ej.

De här statyerna är gjorda av, ja gissa vad? Nå, förstås choklad, vad annat?

Bakom den här färggranna grönsaksstapeln fanns det konstiga fågelbon. I dem fick man sniffa och sen gissa i vilka karameller just den ingrediensen används. Om man gissade fyra rätt av fem fick man lov att gå vidare. Fast här skojade nog guiden rejält.

Vi fick se en fem minuters film med historien om det anrika företaget och sen kunde vi glutta in i de olika produktionslinjerna och besöka den uppbyggda djungeln. Kakaon kommer ju från djungeln och endast den bästa bönan duger i Fazers blå.

Här visar guiden upp en historisk manick. Med den här fyllde man två munkar på en gång med sylt eller kräm. Super modernt och effektivt en gång i tiden.

Förr i världen var godislådorna vackert handmålade. Det var därför de sparades. Idag slängs de efter användning, förutom då om de hamnar här hos mej. Då tas de tillvara och återanvänds.

Kiss-Kiss karamellerna är mångas storfavorit. Förpackningen och karamellpapperet har varierat under årens lopp. Tyvärr görs det inte påsar med enbart de här karamellerna. Det beror på att maskinen, som gör de här långa karamellerna är gammal och det gör att karamellerna lätt går sönder. Knepigt. Men kanske det blir bättre då den nya godisfabriken kommer igång.

Rundturen avslutades med smakprov av alla de slag och en kasse med Fazers produkter innan vi shoppade loss i godisbutiken. Och lugn, bara lugn, jag förköpte mej inte alls, tvärtom. Godiset jag inhandlade kanske inte alls räcker till alla julklappar! Men allting är inte förmånligare i den där "fabriksbutiken", så det gäller att hålla lite koll på priserna.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan halvnio! Hur redan det nu sen är, men med tanke på alla mina sena morgnar tidigare den här veckan, så var det här ju nog relativt tidigt.
  
  
• Gjorde en fem liters kastrull med risotto! Så nu har vi mat för två dagar framåt. Skönt!
  
  
• Så härlig eftermiddag/kväll i trevligt sällskap och så mycket nytt jag lärt mej. Tack till svärdottern för detta!

Önskar er en fin torsdag.

 

Give You My Heart

– Jag är en skicklig montör, sa bisin min stolt igår mitt på dagen då han kom hem från grannbyn. Och visst måste jag medge att han är skicklig, för lampan som gav felkod i bilen och som gjorde att vi åkte västerut i förra veckan, den lampan fixade han igår.
– Sidu jag bytte bara givaren till censorn och så..., bubblade han ivrigt på. Men han tappade mej när han började räkna upp olika bildelar på finska. Jag har svårt nog att förstå vad de betyder på svenska, så glöm det. Nu talade han ju inte precis med mr J.

Att vi har en skicklig montör i huset märktes tydligt på avbrytaren till toan. Det syntes inte mycket vitt på den inte. Nej, där hade svarta handen minsann huserat. För att nu inte tala om den före detta gula handhandduken vid tvättstället! Men jag höll snällt tyst. Bilen var ju i alla fall fixad och jag hoppas innerligt att det svarta försvinner i tvätten.

För en vecka sedan tog jag fram julrött bomullsgarn och guldfärgat tunt effektgarn och så satte jag igång och virkade.

Modell: Give You My Heart från Garnstudio

Garn: Tennessee från Novita och 10 Shiny Shades Concept by Katia

Åtgång: 42 g

Virknål: Nr 3½

Och vad gör jag då med sju röda virkade julhjärtan?

Jo, jag fixar små julpåsar åt mina kolleger! Så roligt att kunna ge och göra dem glada. Och riktigt, riktigt roligt att virka. Jag hade nästan glömt bort den glädjen efter sommarens dopklänning! Jag hade också glömt bort hur mycket jag tycker om det där Tennesseegarnet. Synd att det inte tillverkas längre.
Bisin min tyckte förstås att jag inte var riktigt klok, för det tog ju sin lilla tid att först virka, sen fästa garnändarna även om det till all tur endast blev liksom två/hjärta och sen fixa påsarna, så mitt i allt var det redan midnatt. I varje påse fanns det exakt lika många karameller. Sånt sitter i ryggraden sen barnen var små och allting skulle delas rättvist. Det skulle ha varit kul att ännu kunna slänga med en mandarin, men sådana hade jag tyvärr inte hemma just då. Och nu är dom förresten också uppätna!

Och på tal om tillfälligheter, julpåsarna fick alltså mina kolleger på höstterminens sista veckomöte 14.12. Gissa vilket mönster, som uppenbarade sig i Drops julkalender 2022 följande dag, alltså 15.12? Nå, förstås just det, som jag redan hade virkat! Kusligt?

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Och jag sov igen ända till klockan nio och det fastän jag var före klockan 23 i säng!
  
  
• Frukosten blev lååång. Det är så skönt att dricka sitt te långsamt, njuta av korsordslösande och inte ha bråttom nånstans alls!
  
  
• Fick e-post med tack för höstterminen och fin feedback. Kunde andas ut av lättnad. Jag hade inte glömt att sända föreläsningsmaterialet till den deltagaren heller, fastän jag trodde det först. Det kan gå på tok när man kastar loss och bara ägnar sig åt stickning och roligheter. 😊
  
  
• Ensam hemma idag och kunde njuta av tystnaden och stickning. Ja, jag struntade i att baka, som det var tänkt. Jag kom på att ingen ändå vill ha de där bullarna. Det räcker bra med julstjärnorna/jultårtorna. Och så finns det ju bagerier i stan!
  
  
• Har nu ett sockskaft och en påbörjad häl och det är andra sockan, så den hinner bli färdig till julklappssäcken. Tjohooo! Det trodde ni inte!
  
  
• Min optiker ringde. Jag får hämta brillorna i torsdag. Ska bli spännande att se hur det slutar.

– Du ser ut som Darth Vaders chef, sa bisin min idag då han kom hem från grannbyn och fick se mej sitta i stickfåtöljen i motljus med huvan uppdragen. Det är småkyligt att sitta stilla och sticka då termometern visar på 16 grader. Jo, nu sparas det liksom på ved i det här huset. En solidaritetsgärning med dem som värmer med el. Detta om man får tro bisin min.
Nu är ju bisin min inte så bevandrad i StarWars, som undertecknad, så jag avgav en mild protest:
– Men jag har ju inte röda ögon, så som Darth Sidious har!

Önskar er en riktigt skön onsdag. I morgon är det vintersolstånd, så nu går vi mot ljusare tider. Vi har klarat av vintermörkret. Tjohooo!

Flygskinka

 – Vad lägger du på smörgåsen, frågade äldsta sonen förvånat i lördags.
– Julskinka ser du väl?
Då brast han ut i ett klingande gapskratt:
– Mamma, det där är kalkon.
– Oj, och jag som sa åt din pappa att det är julskinka!
Tänk, nu har vi varit hälsosamma och ätit kalkon istället för skinka. Det är väl bra? Jag tyckte ju nog att den där skinkan verkade lite smaklös, men...ja, vi åt med god aptit ändå!

Flygskinka, sa vi att pålägget hette för något år sedan då min kusin var här med sina döttrar. Ingen visste hur de skulle ha reagerat om de fått veta att de åt kalkon. Bisin min tog det till all tur riktigt bra då jag igår natt vid hans hemkomst från grannbyn berättade för honom om vår "Julskinka"!

Idag har jag varit österut tillsammans med bisin min.

Ända till Fredrikshamn for vi iväg. Här är vi på hemväg redan. Och jo, nej, inte mycket kul vare sig på vägen dit eller därifrån. Hann dock in en vända till Jysk, så bisin min har nu fått både ett nytt täcke och en ny dyna i julklapp. Men milda makter hur dyra täcken det finns. Inte klokt! Sen ska man dessutom hålla reda på en massa saker. Täcke med fyllning av ankdun kostade långt över 300 €, ett lovande täcke för 40 € hade en  nedkylningsegenskap! Jaa, ni läste rätt, nedkylning mitt i vintern! Sen fanns det en hel drös med olika tyngdtäcken. Men sånt täcke vill inte bisin min ha, så jag fick kompromissa lite och hoppas nu att detta täcke är varmt och skönt.

På hemvägen kurvade vi via Puuilo i Kotka. Bisin min skulle ha mera verktyg, bland annat en liten skruvdragare. Det hade han glömt att köpa i torsdags, då vi var till Puuilo i västerled. Jag vimsade på en stund där i affären medan jag väntade på honom. Har inte så stort behov av att handla nånting, men en burk med skivade rödbetor hittade till min kundvagn och det var ungefär allt. Jag ska ju inte ha mera garn, så...

Följande affär, McKone i Kotka gick jag inte ens in i! Kanske jag borde ha blivit misstänksam då bisin min sa:
– Där är ändå bara maskiner.
Vem vet vad där annat kunde ha funnits, men jag hade liksom tillräckligt med verktyg och maskiner för en eftermiddag!

Tyvärr blev det inget stopp på något matställe på hemvägen. Bisin min lovade värma en ärtsoppsburk åt oss då vi kom hem. Men det kunde han ju inte göra, för förrådet med matkonserver är tomt. Finns endast ananas, fuktcoctail och kondenserad mjölk på burk just nu i det här huset. Antagligen borde jag lägga upp ett litet lager igen...

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till klockan nio. Tycks ha blivit min nya uppstigningstid.
  
  
• Fick vara ensam hemma på förmiddagen, hann sticka några varv och njuta av tystnaden.
  
  
• Fick följa med bisin min på utfärd österut. Vi hann tala om mycket i bilen.
  
  
• Mr J kom med glädjenyheter. Tack för dem!
  
  
• Och det bästa av allt: Bisin min har faktiskt riktigt själv köpt en julklapp åt vårt yngsta barnbarn! Det ni, undrens tid är inte ännu förbi.

Önskar er en riktigt skön tisdag.

Själv ska jag försöka vara extra flitig i morgon, hur nu det ska gå till? Jag har nämligen redan lyckats tappa mina julpåsar och två hemstickade julklappar! 🙈 Jag har gömt dem så bra att jag inte ens själv hittar dem!

Fynd från mataffären

– Nä, Inge e ingen boomer, hörde jag bisin min säga igår åt sin lillasyster i telefon.
– Hon e så modern.
Haaa, det tror jag inte att yngsta sonen skulle ha hållit med om igår. Det plingade nämligen till i min telefon då vi satt i stan och väntade på vår mat.
– Vad e nu de här, utbrast jag förtrytsamt.
– Varför får jag en varning att jag har använt 2 Giga data? Jag har ju månadsavgift!
Yngsta sonen såg medlidsamt på mej:
– Det där är en inställning i alla telefoner.
– Aha, men...
Ja, alltså på något sätt skulle jag ju gärna se att min telefon inte skulle skrämmas så där. Det räcker bra med den skrämselhicka elräkningen redan ger.

Bisin min är en stolt boomer och han bryr sig inte, för han har liksom alltid rätt. "Det var bättre förr när det var sämre" är hans devis. Så tillbaks med trådtelefonen även om han måste medge att det är behändigt med mobiltelefon. Men då ska det förstås helst vara en Nokia knapptelefon och inget annat.

Själv blev jag glatt överraskad i mataffären igår, då jag hittade Laine tidningen för vintern 2023 där. Åhå, det var nytt. Ett fynd i mataffären, helt enkelt.

Den här hittade jag i stora varuhuset i stan, där vi igår var på en snabbrunda med yngsta sonen. Och om ni tror att jag var på jakt efter garn, ja, så då tror ni alldeles rätt! Men inte hittade jag det blåa Nallegarn jag behöver till ett beställningsjobb.

Och fastän jag aldrig någonsin skulle sticka de här kattvantarna...

...eller de här rävvantarna, så blir jag glad bara av att se på dem.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till klockan nio! Tacksam över att inte behöva hasta iväg nånstans alls.
  
  
• Tänkte nästan ringa till stickväninnan B och fråga om hon skulle haft lust att följa med till Novitas fabriksbutik i Koria. MEN jag kunde hålla mej, tack och lov!
  
  
• Fick följa med Lillan och hennes mamma till stora varuhuset i väst mittemellan stan och västra grannstaden. Så nu har jag Nallegarnen hemma. Inte direkt kanske den blåa färg jag skulle ha valt, men beställaren har fått säga sitt och det är huvudsaken!
  Tyvärr hann vi aldrig till leksaksavdelningen med Lillan. Hon borde ju ha passat på nu när farmor var med, inte sant?
  Lillans mamma sa dock att dottern inte bryr sig om leksakerna hon har. Hon leker helst med hushållsgrejer!
  
  
• Har fortsatt med garnröjandet idag och kommit en bra bit på väg. Om ni har sett diverse tomma väskor dingla här utanför vårt hus, så är det inte så att jag väntar mig julklappar i dem. Nej, jag har bara luftat dem. Det har jag gjort med vissa garnpåsar också, men säger inte på vilket ställe de har varit. Och nu, nu är allt garn inne igen, så det lönar sig inte att komma susandes förbi här! Eller nåja, det kan löna sig för jag kan nog ge med er både garn, böcker och... ja, en hel del annat.

Önskar er en skön fjärde adventskväll.
Tänk, om en vecka är det redan juldagen och då får man sjava omkring i nattlinne och ta det lugnt hela dagen. Så skönt!