En trevlig, men dyr eftermiddag

Oj, oj, oj. Idag sjasade bisin på mej ordentligt. Jag hann knappt stänga av datorn på eftermiddagen efter höstterminens sista undervisning, distansföreläsning om att kolla källan och inte låta sig luras av falska nyheter, så skulle jag vara färdig att bege mej iväg med honom. Nå, jag är verkligt snabb när det riktigt gäller, så jag var ju färdig på nolltid och framför allt låååångt före honom, så jag fick vänta och vänta innan han uppenbarade sig i plåtlådan.

Vi styrde kylarn västerut och hamnade i grannstaden. Först på listan stod att luftkonditioneringsmojängen skulle fyllas. Ja, ni läste alldeles rätt. Den har liksom inte fungerat på hela sommaren, men det har inte stört oss nämnvärt förrän nu. Egentligen skulle det nog inte störa oss nu heller, men den här plåtlådan, som bisin min kör med gick inte igenom besiktningen på grund av en felkod. De där eländiga felkoderna, som ingen förstår sig på och som i det här fallet inte påverkar plåtlådans köregenskaper eller beteende på vägen på minsta lilla vis. Till råga på allt, så kan ifrågavarande felkod handla om tre olika saker. En av dem var just AC:n så iväg och få påfyllning. Och kan ni tänka er, nu hade bisin min faktiskt tur, för plåtlådan togs in direkt. det trodde nog vare sig han eller undertecknad att skulle ske.

Nu hade vi 45 minuter på oss att göra något kul. Men vad kan du göra på industriområdet? Ett och annat, men jag skippade direkt tanken på ett besök i teetee shop, för jag visste att bisin mins nerver inte skulle hålla en sådan pärs.
– Jag vet vart vi kan gå, sa jag och drog ivrigt iväg med honom till Lilla Chokladfabriken. När vi kommit en bit på vägen, så blev jag lite osäker.
– Men jag vet inte om man får sitta där...

Nå, det får man. Så bisin min valde kaffe och jag kakao för att skölja ner vår goda chokladkladdkaka. Det var mysigt att sitta där och samtala med damen i kassan. En bit från oss satt två damer och talade med varandra om sote, personalbristen inom både barndagvården, åldringsvården och sjukvården. Inga muntra samtalsämnen precis. Och de här damerna visste vad de talade om kunde precis säga vilket lagförslag vilket år och vilken minister, som var största orsaken till att det gått på tok.
I vår ända diskuterades vedeldning och trädfällning. Kändes som ett betydligt tryggare och trevligare samtalsämne så här inför jul.

När vi återvände till bilfirman hade jag förstås en liten kasse med chokladgodis i handen. I bilfirman fick vi vänta åtminstone 15 minuter innan plåtlådan var fix och färdig och jag kunde betala påfyllningen. Den som mr J har fnyst åt lite och tycker att är helt onödig och bortkastade pengar.
Medan vi väntade så började killen på besiktningskontoret där i samma utrymme som bilfirman, svära över sin krånglande dator. Och vet ni, jag spetsade öronen och så började det riktigt rycka i mej. Jag skulle ha kunnat lösa det där problemet! Bisin min såg på mej och hade roligt åt mej då jag redan var nästan halvvägs framme vid betjäningsdisken på besiktningskontorets sida. Till all tur hann jag besinna mej och dra mej lite diskret tillbaka. Tror ni att jag är yrkesskadad? Jag skulle liksom frivilligt ha åtagit mej att fixa ett datorproblem åt en person/firma, som jag inte har det minsta med att göra ens! Och hej, tänk nu lite efter, hur sjutton skulle jag ha presenterat mej? En knasig datanördtant från grannstaden? Jag kunde ju ha råddat hela deras system!

Från bilfirman iväg till Mikrokulma. Bisin min skulle ha traktordelar för att klara av snöröjningen också i fortsättningen. Jag handlade lite kattmat, kollade lite på julbelysning och oj, vad mycket fina grejer jag hittade. Bisin min kom sättandes efter mej, för nån skulle ju betala de dyra traktordelarna. Gissa vem? Innan jag lommade iväg efter honom för att betala, så hann jag med ett kostsamt impulsköp.

Jag köpte en räv! Och utan att ens fråga vad den kostade! Bisin min vågade inte säga ett jota. Bäst så om jag skulle öppna plånboken också för hans inköp.

Från Mikrokulma fortsatte vi vidare västerut.

Trafiken löpte förunderligt bra längs huvudgatan, trots trafikljusen.

Jag gillar de här fina ljusdekorationerna. Tyvärr hann jag inte fota dem som finns på brons lyktstolpar eller de fina renarna. Bisin min hade bråttom för nu skulle han till Puuilo efter svetselektroder.

Snabbt fyllde jag min kundvagn med nödvändigheter, ja ni ser, kattmat, ett ris papper, fågelmat, lite godis igen och så lite julpysselgrejer utifall att... 
I det här läget började det bli kritiskt, om bisin min inte hade dykt upp, så skulle jag ha stegat iväg till garnhyllan med stora kliv. Till all tur dök han upp i sista minuten.

Innan vi susade hemåt hann vi ännu med att träffa H. Så det var en riktigt trevlig eftermiddag, men som sagt dyr!

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Jobbet är inne på slutrakan, lite, lite fixande ännu i morgon och sedan ledighet.
  
  
• Fick tillbringa en trevlig eftermiddag i bisin mins sällskap.
  
  
• Och vi hade möjlighet att träffa H. Tack för det!

Önskar er en fin fredag!