Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nej, nej, jag har inte svar på de där stora livsfrågorna, men på natten för en vecka sedan läste jag ut boken Lyckan, kärleken och meningen med livet skriven av Elizabeth Gilbert.

Boken kom ut redan 2006 och är en självbiografi. Författaren reser iväg på en lång tripp efter en uppslitande skilsmässa och en skev kärleksrelation. I Italien handlar det om mat, i Indien om att hitta sig själv och sin inre styrka och till sist på Bali våga bejaka sig själv och kärleken.

Jag hade sett filmen, men visste inte så mycket om boken och hade inga höga förväntningar, för filmen var inte så där superbra att den skulle ha svept med mej. Jag kan inte heller säga att den där första avdelningen i boken, som mest handlade om mat, skulle ha gjort mej mer intresserad av att läsa boken. Jag har inget passionerat förhållande till mat. För det mesta gillar jag mat som nån annan har lagat och serverar. Det liksom räcker för mej. Förstås finns det maträtter, som jag helst tackar nej till, men jag hade liksom svårt att ta det där med att man skulle resa iväg till nån bestämd liten restaurang på nån bakgata för att just få den där himmelska buffelmozzarellan! Jag tragglade dock igenom matdelen rätt fort och kom sedan till yoga- och meditationsavdelningen. Hon befinner sig nu i ett ashram i Indien. Där blev det betydligt intressantare, för här blandar Gilbert kunnigt ihop religioner, filosofer, olika gurun och tänkare. Målet är att uppnå en inre frid, hitta sig själv och sin Gud, liksom leva ett fullvärdigt liv. Här märks tydligt att hon har läst mycket och sökt svar förbehållslöst.

I sista delen av boken reser Gilbert iväg till Bali och letar efter den vise mannen Ketut, som hon har träffat tidigare. Då spådde han i hennes hand och sade att hon skulle komma tillbaka och han skulle lära henne allting, som han visste. Därför återvänder hon till Bali. Nu gäller det för henne att hålla kvar vid lugnet och friden från Indien, men också att våga möta sitt nya jag. Hon träffar många spännande människor, bland annat Felipe från Brasilien. Hon beskriver också ingående den balinesiska kulturen. Kanske lite klämkäckt amerikanskt, men en läsvärd bok.
Jag hittade den i en bokbytarhylla och nu har jag cirkulerat den vidare till dottern. Fastän nån tycker att den kan fungera som omläsningsbok, så vill jag ändå inte ha den i min bokhylla, för jag läser nog inte om den. Och jag har redan på tok för många böcker!

______

Snart är helgen över för denna gång. Jag har försökt få massor stickat idag, men med klen framgång, för än ska det ena göras och än det andra. Sent på eftermiddagen fick äldsta sonen ett ryck och ville plötsligt sortera bort allting som fanns på vår kista.

Jovisst, har jag också sett på den där högen, som bara växer och växer. Men nu blev det rådd på matbordet igen!  Suck! I bakgrunden en proppfull låda, som ska iväg till pappersinsamlingen. Dit for nu alla kurspapper. Räknar med att de är föråldrade och inte behövs längre. Skönt att bli av med dem.

Cornflakes lådan behövs, som gåvopaket. Återanvändning, ni vet! 😊

Och sen är det lite blandat med stickning, temugg, pepparkakor osv.

Bisin min blev så inspirerad av vår annandagssortering att han gick lös i ett av skåpen här i datarummet. Det gick riktigt bra tills han kom till äldsta sonens födelsedagskort till 14-årsdagen. Vad ska vi göra med det? Och i vilken hög ska det sorteras? En hel del papper bränner vi upp. Tur att vi har vedpanna.

Bra saker idag:

• Sovmorgon. Oj, vad jag fortfarande njuter av såna morgnar. Var till all tur ändå uppe före halvnio.
  
  
• Var iväg till mataffären i stan tillsammans med äldsta och yngsta sonen.
  
  
• Det fanns till all tur ingen tårtdeg kvar i frysdisken, så jag har inte kunnat baka jultårtor idag! 😊
  
  
  
  
• Däremot har jag kunnat njuta av de goda pepparkakorna jag fick i julklapp tidigare i december. Gott med hembakade och så fint dekorerade. Kom osökt att tänka på Jill Johnson och sången Kärleken är, där hon sjunger: "En ängel flög förbi mot himmelen så fri, men hon lämnade sitt leende på vår jord".
  
  
• Har inte behövt laga mat idag heller. Tjohooo!
  
  
• Lyckades äntligen lösa A-korsordet i senaste numret av Allers. Jag har länge suttit och stirrat på en tom ruta utan att få en endaste liten idé i skallen. Men idag, då plötsligt förstod jag att det var fråga om en rätt vanlig förkortning. Nu kan jag lugnt fortsätta med Storkrysset!

Önskar er en skön tisdag och hoppas att det blir en lugn återgång till vardagslunken efter julståhejet.

Själv ska jag nu fördjupa mej i maskstygnens värld. Hoppas jag klarar av det sömmandet, för i natt kom jag på att den där efterfrågade flaggan inte går att sticka på sockskaftet. Det hade jag faktiskt tänkt göra allra först och till och med ritat upp ett diagram, men...

Och schhhh, jag ska låna bisin mins bärbara, trots att han påstår att den inte går att använda för stickning!