Papperskris

Visste ni att det är papperskris ute i Europa? 

Nä, jag visste inte att strejken i ett finskt pappersbruk drabbat hela Europa. Kan det verkligen vara så? Jag trodde liksom att det endast gällde vårt eget land.

Men så här står det i veckans Allers! 

Inte konstigt då att handarbetstidningen, som dök upp i postlådan i måndags var tunnare än vanligt.

Tur att jag inte är typen, som tar kontakt och klagar. Hur skulle det ha sett ut? Nu vet jag inte om det står nånting om papperskrisen också i den här tidningen, för jag lånade ut den genast i tisdags. Det är ju bra om så många som möjligt får nytta av en tidning. Det hjälper ju till att få ner papperskonsumtionen. Förstås borde ju tidningen för att överleva ha flera prenumeranter eller tidningsköpare, men... ja, det är svårt att vara ekologisk och samtidigt stöda konsumtion. Verkar vara en olöslig ekvation.

I fredags när jag var i mataffären, så måste jag förstås köpa senaste numret av Allers. Ni ser ju överst på rosa botten: "Extra många korsord!" Sånt är svårt att ignorera. Inne i  tidningen står det dessutom på hälsosidorna att man ska hålla igång och utmana hjärnan. Vad är då bättre än 62 korsord?
Och jo, förstås finns här lite extra stickmönster, men jag är helt fast i mitt gråa tröjprojekt nu, så jag vågar inte bläddra alltför flitigt bland andra mönster.

Och apropå papperskrisen ännu, så jag vill nog ha mina mönster på papper. Det är mycket enklare att skriva in vilka ändringar jag gjort i mönstret då. Jag är nog så gammal att jag knappast kommer att nånsin bli helt digital. Forskningsresultat visar dessutom att det är bra att skriva för hand, att liksom låta tanken flyta ut i de skrivande fingrarna. Nu just flyter mina tankar ut på tangentbordet. Dubbelmorfar påstår att jag hackar på tangenterna. Och jo, när jag blir riktigt ivrig så smattrar det nog ljudligt. Det beror säkert på att jag lärt mig maskinskrivning på en helt vanlig skrivmaskin med aningen trögare tangenter än de här moderna rackerierna. Ja, ja, jag sade ju att jag är gammal. Nu just är dubbelmorfar dock iväg till grannbyn, så nu får jag hamra på här bäst jag vill.

På tal om dubbelmorfar ännu, han är fortfarande smått chockad av det han fick höra i torsdags. Jag tackade nämligen nej, till att få en dams mammas garnlager! Tänk att jag kunde göra det utan att ens darra på manschetten. MEN jag tänkte helt förnuftigt och rationellt att jag bara inte kan ta emot mera garn. Jag frågade inte ens vad det handlade om för garn, vilken färg, hur mycket osv. En del vet jag var fårull och annat lingarn. Till all tur kände den där kvinnan någon annan, som eventuellt kunde vara intresserad. Hoppas att hon hittar nån mottagare, för det är ju inte kul att slänga användbart material. Det är ju inte det minsta ekologiskt.

Jag tackade också nej till den där mammans mönsterbeskrivningssamling. Tycker att jag redan har alldeles tillräckligt av den varan själv. Det enda jag tackade ja till var beskrivningar på dockkläder. Damen skulle kolla om det fanns, så få se nästa vecka om det blir några stick- eller virkbeskrivningar. Visst var jag duktig nu? Och visst är ni lika imponerade av mitt tilltag, som dubbelmorfar? Kanske det ändå ligger lite sanning i det som en helt underbar dam sa åt mej i veckan: "Jag har hört att du är fiffig". Där blev jag nog tagen lite på säng, för det var ett helt nytt omdöme. För en gångs skull nöjde jag mej med att säga tack och inte börja slå ifrån mej, så där som jag vanligtvis brukar. Men jag skulle nog bra gärna vilja veta varifrån hon hade fått höra något sådant om mej.

Nu ska den här fiffikusen fylla diskmaskinen och sedan gå ut och njuta av det fina vädret denna vårdagsjämningsdag. Hoppas att ni också får njuta!