Världens raraste, gulligaste och goaste

Alltså om ni nu tror att jag talar om dubbelmorfar, så glöm det! Jo, ibland kan jag nog rada upp de där adjektiven om honom också. Men lika ofta kan han reta gallfeber på mej. Och det är väl så det ska va?

Idag har jag suttit här och kämpat med diverse texter. Svårt då de ska vara både lockande och informativa och nej, jag borde ju inte jobba på lördagar, men... ja, det liksom blir så då veckan inte riktigt räcker till. Och igår kväll ville jag ju nu inte sitta och jobba.

Igår på eftermiddagen då jag var i stan och dubbelmorfar, för en gångs skulle hade låst dörren då han var nere i källaren i pannrummet, så dök det upp en innehållsrik kasse på vår yttertrappa.

Och kassen var minsann innehållsrik! Härifrån fattas Fazers blå och en ginflaska, som dubbelmorfar gömde direkt. Idag försökte han säga att han borde få påsen med det 8 meter långa hallonsnöret, för att han är utan godis. Haaaa! Han får nog ta All sorts lakritsen istället. Tur att han inte gillar hallonbåtar, så dem får jag i varje fall ha i fred!

Ett stort, stort TACK till världens raraste, gulligaste och goaste son, som tänkte på sina föräldrar och släpade de här godsakerna med sig från sin arbetsresa.

Önskar er en riktigt skön fortsättning på lördagen.