I början av den här veckan läste jag ut en intressant bok, Kvinnor jag tänker på om natten. Den är skriven av Mia Kankimäki och kom ut på svenska förra året. Jag riktigt saknade den 445 sidor tjocka boken när den tog slut.
Boken tar avstamp i Afrika och Karen Blixens liv där. Hon var en stark och modig kvinna, som råkade illa ut då hennes make Bror smittade henne med syfilis. Det fick minst sagt katastrofala följder. Det är intressant att få ta del av Karens brev hem till Danmark. Hon gnäller inte trots sjukdomar och en otrogen make. 1931 återvände hon hem till Danmark och flyttade in hos sin mor. Vid 46 års ålder blev Karin författare.
Efter varje del eller kapitel drar Kankimäki slutsatser, som hon kallar Nattkvinnans råd. Det här är alltså det som Kankimäki har lärt sig av just den nattkvinnan. Efter delen med Karin står det så här:
Var modig. Det gör inget att du är rädd.
Spela med de kort du får.
Även om du är sjuk kan du leva fullt ut.
Och förlorar du allt: börja skriva.
Bra råd för vem som helst. Bokens andra del handlar om kvinnor, som begav sig ut på upptäcktsresor under en tid då kvinnor skulle hållas hemma vid spisen. Andra nattkvinnor Kankimäki skriver om är konstnärinnor, som lyckats slå sig fram, trots att konstnärsyrket var förbehållet männen. Kvinnorna skulle giftas bort, inte måla. De skulle inte konkurrera med männen oberoende av hur skickliga kvinnorna var med penseln.
Den sista kvinnan Kankimäki skriver om i sin bok är japanskan Yayoi Kusama, en nutidskonstnär, som åtminstone jag aldrig har hört talas om tidigare. Boken får mej att vilja veta mera om dessa nattkvinnor. Så glad att jag fick låna den här boken. Det här blev årets femte bok.
Förresten, kom ni nu ihåg att flytta om klockorna. Ur led är tiden då den måste vridas framåt och sen i höst igen bakåt!
Hoppas att ni har haft en riktigt fin söndag.
Det har i varje fall jag. Det behövs så lite för att göra mej glad. Och rejält glad blev jag över yngsta sonens överraskningsvisit. Han kom samtidigt som äldsta sonen och dubbelmorfar for iväg på ett datoruppdrag. Så den yngsta och jag fick ett fint samtal i lugn och ro. När den äldsta och dubbelmorfar återvände tog jag med båda sönerna och så körde jag iväg med dem till stan på pizza. Det var riktigt gott, för jag har inte varit ute på pizza sen januari. På hemvägen tog vi ett snabbt varv via mataffären. Jag skulle gärna ha velat ha glass, men det avstyrde äldsta sonen. Det fick bli lite frukt i stället och bra så.
Glad är jag också över att jag fick kursplaneringen klar för andra institutet idag på förmiddagen. Nu återstår endast det i stan. Men där finns en hel del timmar att planera, så det behövs nog mera tid. Och ibland känns det som att tiden är på kort.
Dags att småningom börja tänka på refrängen, packa arbetsväskan och sticka några varv innan jag kryper ner mellan lakanen.
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar