Räven raskar över...

 

... ja, snart traskar den över isen i Forsby...

Den här räven däremot sitter på min plåtlådas tak och håller utkik mot stan. Vem vet om det kommer besök?

Julafton kom och gick

och inget blogginlägg igår ni fick!

Beklagar, men jag hade inte riktigt tid att öppna datorn igår.

Sordin på stämningen igår lade dels bisin min, som lyckades försena oss så till den milda grad från julbjudningen att vi mötte julgubben på väg ut. Suck! Den karlen tar knäcken på mej! Bisin min alltså, inte julgubben. Bisin min har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget, ingen framförhållning och oftast ska han bara lite... Och alltid har han en massa viktiga uppgifter, så pensionär han är. Och jo, en hel massa saker skulle inte fungera utan honom, det är sant. Men åtminstone en gång i året kunde han väl passa tiden. Är det för mycket begärt?

Det andra som lade sordin på feststämningen var att den nästyngsta sonen hade stegring och magont och därför fick försmäkta alldeles ensam hemmavid. Men sånt är livet i dessa förkylningstider där man inte riktigt vet om det är coronan, influensan eller något annat otyg, som är i farten.

– Julen är barnens, konstaterade M:s och A:s farfar igår. Och mycket riktigt, utan dem skulle det inte vara det där julstimmet och stojet och framförallt inte den där rena omedelbara julglädjen. Inte så mycket julpapper och tomma kartonger heller! 😊

När vi vuxna gläder oss åt bordets håvor, så koncentrerar sig de små på julgåvor. Här har dottern dukat upp julstubbe, julostkaka med lingon och hemgjorda chokladbollar. Delikat efterrätt till laxpajen, skinkan och salladerna. Mums! Och tack!

Milton tyckte att det var mycket stoj för ingenting, så han la sig mitt på golvet och tog det lugnt!

Med tanke på att det inte skulle vara några julklappar åt de vuxna i år heller, så fick vi nog alldeles för många och så fina sen! Tack för dem!

Så här snygga och framförallt sköna tofflor fick jag av M. Och vet ni vad? Jo, hon hade gjort hela två julpaket av dem! Tackar! De här tofflorna och den varma sköna pläden jag fick av yngsta sonen har värmt mej i stickfåtöljen idag. Myyys!

– Jag förstår mej inte på de sociala koderna, sa yngsta sonen igår då vi satt vid julmiddagen här hos oss.
– Alltså hur menar du nu, frågade jag.
– Nå, när syrran säger att det inte ska vara några julklappar och sen är det ändå julklappar till alla, också till de vuxna. Men i år var jag förberedd, svarade han nöjt!

Nöjd var också jag då vi kom hem från dotterns och fann bordet dukat och lådorna i ugnen samt diskmaskinen tömd. Äldsta sonen hade varit i farten i köket. Så vi kunde samlas och njuta av den goda maten, som vi hade i precis lagom mängd. Potatislådan tog slut igår och makaronilådan idag, så det blir liksom inget svinn precis. Hurraaa!

Vi har inte så mycket juligt här hemma. Inga julgardiner, inte mycket pynt vare sig ute eller inne och ingen gran. Bisin min är inte särskilt förtjust i det där som han kallar julploj.

Och precis just därför, så måste jag ju köpa en sån här handtvål, som sjunger "We wish you a Merry Christmas, we wish you a Merry Christmas and a Happy New Year". Bisin min är inte precis glad över det här. Han frågade redan efter "vanlig tvål". Men jag sa förstås att den är slut. Schhhh, säg inget, det finns faktiskt annan tvål i det där skåpet under tvättstället! 😄
Själv tycker jag att den sjungande tvålen låter förvånansvärt bra.

Idag har jag gjort just precis det man ska göra på juldagen, ta det lugnt och njuta. Och kan ni tänka er, jag har inte ens snaskat på julgodiset. Men min nya klocka är mäkta sur på mej ändå. Den vill att jag ska gå 6 000 steg/dag och inte sitta stilla och sticka! 

Bra saker idag:

• Sovmorgon och ingen som helst stress nånstans. Så skönt!
  
  
• Har inte behövt stå i köket och laga mat! Jihaaa!
  
  
• Har lagt upp en ny sockstickning och borde nu inte göra annat än sticka!

Så nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på julhelgen!