I kväll när jag kom hem från jobbet i västra grannstaden så såg jag en främmande bil på vår gårdsplan. Eller nåja, främmande och främmande. Jag visste förstås vem som rattat den.
Jag blev jättebesviken.
Det enda jag tänkte på medan jag susade fram på motorvägen var att snart är jag hemma och kan dricka en mugg varmt te och samtala med bisin min om dagen som varit. Och så, så har vi en annan karl i huset. Jag ville inte ens gå in, för jag ville inte överhuvudtaget få några som helst frågor om krånglande teknik. Ja, och så ville jag inte höra historier, som är alldeles för fantastiska för att vara sanna. Tacka vet jag besök av trevliga karlar! 😀
Jag satt alltså ute i min plåtlåda på egen gårdsplan och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Efter tio minuters betänketid, så smög jag mej in "garagevägen", mycket tyst och mycket försiktigt. Fräckt nog gav jag mej inte alls till känna. Skulle det ha varit en annan kväll skulle jag förstås ha gått in som vanligt och hälsat vänligt, lyssnat snällt och svarat lika snällt. Men inte i kväll, för alla datorer i datasalen i västra grannstaden krånglade! När jag försökte öppna lärardatorn på eftermiddagen när jag anlänt till jobbet, så fick jag ett meddelade om att lösenordet var låst. Åh, kära nån, hade jag råddat igår och stängt av den på fel sätt? Hur kunde jag vara en sån klåpare? Okej, bäst att ta till det gamla vanliga knepet, det vill säga starta om datorn. Sagt och gjort, men, men, inte hjälpte det inte. Testa en annan dator, nej, det gick inte att skriva ut morgondagens kursmaterial därifrån heller.
Sen hade jag inte längre tid, för det var dags att dra igång undervisningen. På kvällen visade det sig att alla datorer var låsta och det gick inte att logga in i dem. Kvällsvaktmästaren hade ett svettigt jobb att få alla datorer igång med andra inloggningsuppgifter för de timlärare, som behövde dem.
Vad hade alltså hänt? Jo, data-avdelningen hade uppdaterat datorerna utan att säga någonting om saken. Efter kontorstid får man inte tag på nån därifrån, så det finns liksom ingen hjälp att få. Dessutom är avdelningen nu just så överhopad med jobb på grund av välfärdsområdenas datorsystem, som ska fixas genast och inte i morgon. Allt annat datastöd får stå tillbaka. Men alla behöver få sina system att fungera och ingen borde få lämnas vind för våg.
Nå, till all tur hade alla mina kursdeltagare med sig sin egen dator, så det klarade sig. Efter sportlovet ska det minsann bli spännande att se om datorerna nu har fått Windows 11. Men visst kunde de ha meddelat om den stora uppdateringen, eller hur?
Inte är det väl meningen att vi användare ska famla i blindo?
Ja, som ni ser har jag ett spännande jobb där den ena dagen inte är den andra lik och där jag aldrig kan vara säker på att tekniken fungerar. Hoppas att jag i morgon åtminstone kan skriva ut materialet till torsdagens kurs. Spännande att se om det fungerar här i stan.
Bra saker idag:
- Vaknade långt före väckarklockan.
- Överraskade bisin min med ett hjärta vid frukosten.
- Var iväg med svärdottern och Lillan på garnuppköp på förmiddagen! Ja, ni läste rätt, garnuppköp. Men sakta i backarna nu. Det var svärdottern, som köpte garn, inte jag! Jag köpte lite sommarkläder åt Lillan istället och det är underbart att få göra det. Lillan själv sa inte så mycket om modellerna utan den detaljen fick modern sköta om!
- Fick en fin vänsång via WhatsApp av min kära vän!
- Fick en dikt av en kursdeltagare. "Jag tänkte att den här passar dig", fick jag höra. Tack, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar