Det blå garnet

Tidigt igår morse läste jag de sista sidorna i boken Det blå garnet En bok om att sticka.

Det är Karin Erlandsson, som har skrivit den här underbara boken. Den kom ut i höstas och jag hade verkligen tur, som fick låna den av en kollega. Det tog inte lång tid att läsa boken, som består av 24 kapitel. Vartannat kapitel består av stickhistoria och fakta och vartannat om Karins egen stickning. I de kapitlen är det lätt att känna igen sig och den sköna och tröstande tanken "Jag är inte ensam" infinner sig ofta. Igenkänningsfaktorn är alltså hög.

En del har klagat över att boken saknar bilder, men det stör inte mej. Tvärtom, utan bilder blir den här boken liksom mera tidlös. Visst skulle det kanske vara kul med en bild på till exempel hönsestrikk, men jag ser inte att det skulle ge något mervärde till själva boken.

Här ett fantastiskt utdrag ur boken:
" Ingen stickerska behöver mer garn. Det är ett faktum. Det borde vara möjligt att gå till garnbutiken, köpa garn till en tröja och inte mer, sticka färdigt tröjan, fästa alla trådar och först därefter köpa garn till nästa tröja. Ingen gör så.
    Ett nystan är en försäkran om att allt är möjligt, och om jag äger ännu fler nystan blir ännu mer möjligt. Därför samlar jag på mej ett lager.
    Jag blir inspirerad då jag går i garnbutiker och varje nystan är ett löfte. Vem kan låta bli att köpa löften om de kostar 3,90 styck? Och jag måste passa på om jag hittar ett ovanligt garn, ett snyggt garn, ett garn på rea, en färg som håller på att ta slut, ett garn som passar till den där andra tröjan man har tänkt sticka om fem tröjor och så några extra nystan ifall det angivna antalet skulle vara för litet.
    Dessutom, säger jag mej själv, spelar det ingen roll om det blir lite restgarn för jag kan alltid sticka en barntröja eller en restgarnströja.

Att jag köpte blått garn på min födelsedag är ingen exceptionell händelse. Jag köper garn på en tisdag och på en lördag också, och man skulle kunna hävda att jag inte ska köpa mer garn förrän jag stickat upp lagret jag redan har hemma. En dröm i taget, skulle vän av ordning säga.
    Men jag vill när som helst kunna sticka vad jag än känner för. Jag ska inte vara begränsad av garnbutikens öppettider och utbud, jag ska vara mitt eget garnförråd nog.
    Problemet är att drömmarna är så förgängliga. Just då jag köper garnet tänker jag mej att jag omedelbart ska sticka med det, men om något annat (garn) kommer emellan glömmer jag ivern och kastar mig in i nästa projekt.
    Peridovis ger jag mej själv köpförbud och inventerar förråden. Det är också inspirerande, men märkligt nog lyckas jag alltid sakna just den färgen som skulle göra tröjan komplett. Alltså måste jag till garnbutiken och komplettera, och när jag är där och ser det där tjocka ullgarnet i den där vackra färgen... Ni förstår hur garnförrådet utökas."
Utdrag ur kapitlet Förrådet från boken Det blå garnet En bok om att sticka skriven av Karin Erlandsson.

Visst är det här liksom på pricken beskrivet hur vi stickerskor fungerar? Eller nåja, det finns säkert också en och annan riktigt förnuftig stickerska, som har just precis den garnmängd, som behövs för just det projekt, som är aktuellt. Duktiga dom, värre är det för oss andra, som vill ha friheten att just när som helst sticka vad som helst.
En riktigt läsvärd bok både för oss som stickar, men också för dem som inte gör det. Boken är inspirerande, humoristisk och full av värme och kärlek och framförallt  respekt för hantverket och dess traditioner. Heja kreativiteten.

Bra saker idag:

• Har klarat av veckans första arbetsdag och det gick bättre än väntat.
  
  
  
• Blev på förmiddagen bjuden på en god vändagsmunk av kollegan . Mums!
  
  
  
• Fick en godispåse av samma kollega, en härlig vändagsgåva. Undrar om jag alls kommer att ha tänder kvar efter detta! 😁
  
  
  
• Hittade riktigt fina och lockande böcker i bokbytarhyllan i Söderkulla bibliotek där jag startade min arbetsdag i morse. Rena rama fyndet!
  
  
• Hann äta en god lunch på Veljekset.
  
  
• Hittade en parkeringsplats på gatan utanför min arbetsplats i västra grannstaden. Tjohooo! Alltid skönt när det fungerar smärtfritt med parkeringen i den staden.
  
  
• Blev bjuden på kakao två gånger där på jobbet.
  
  
• Påbörjade äntligen idag listan, som ska vara färdig sent i höst och firas med bubbel och middag!
  
  
• Kunde bistå alla "mina" kursdeltagare idag. Skönt att det inte krisade ihop sig totalt, trots tio år gamla maskiner, varav en som dessutom hade Windows 7, som operativsystem!
  
  
• Bisin min hade tagit hand om disken! Härligt att komma hem till ett tomt diskbord. Jo, det heter diskbord och inte diskbänk! Eller, nåja heter det? Är diskbord kanske en finlandism?
  HUPS! I skrift ska man använda diskbänk, så glöm att jag skrev diskbord! Okej, och nu är ni väl ordentligt förvirrade och vet inte alls om det är fråga om bord eller bänk. Men hur ni än vill kalla det där diskbordet, så var det till min stora glädje tomt ikväll då jag kom hem från jobbet.
  

I natt hamnar jag nog att fundera på den här retfulla tomma rutan i Allers A-korsord nr 7. Antagligen någonting enkelt, men just nu är jag alldeles tom i huvudet...

Ahaa, nu vet jag vilken bokstav jag ska skriva dit. Hurra, nu är A-korsordet färdigt!

Önskar jag er alla en riktigt fin tisdag!