Förlorade nattsömnen

Kära vänner, i natt kunde jag knappt sova! Nej, nej, det har inte hänt något värre än att min handarbetsgalenskap har slagit ut i full blom. Jag är så inspirerad och skulle helst vilja hålla på med stickning och virkning dygnet runt! Det lär inte ska finnas bot för den här sjukdomen, som på finska heter neuloosi. Översatt till svenska blir det ungefär stickneuros. Samtidigt som det är ett förskräckligt tillstånd för omgivningen, så är det för egen del riktigt skönt att vara i det där flow-tillståndet. Ni vet, när man går så helt upp i det man gör att allting runt en försvinner?

Dessvärre är bisin min inte alls lika glad över min framfart med stickor, garn och virknålar. Han stönar och muttrar och tycker att jag borde göra någon nytta istället. Men det gör jag ju när jag handarbetar, inte sant? Tvätta fönster, dammsuga, torka golv, bah, det kan nån annan få göra. Jag gjorde ju ändå mat igår, som räckte till idag. I morgon är det nog bäst att jag smiter iväg hemifrån, så jag slipper hushållsarbetet. Jag har ju inte tid med det.

Men alltså, jag lade upp hela fem nya projekt igår! Duktigt gjort, inte sant?

Det här ska bli ett par torgvantar, JyJy2023 nr 11.

Och jodå, jag stickade en liten provlapp, eftersom garnet Merino Extra fine 120 från Schachenmayr är helt nytt för mej. Till all tur har jag fyra nystan av detta, för inte heller här stämmer metrarna. Garnåtgången kan jag dessutom reglera med resårens längd, så ingen fara.

Jag gillar det här garnet, fastän det är gjort i Rumänien på licens för den tyska firman. Det är mjukt och skönt att sticka med. Och framförallt, så har man fattat att stackars stickerskor behöver en ända att börja från! Förresten, jag gillar också färgen!

Det här sjalbörjandet, Pohjola/Northern Sky från boken Lumoavat neulehuivit av Janina Kallio, är jag tveksam till, mycket tveksam. Inte för att modellen eller mönstret är dåligt, utan mera för att jag skulle vilja ha ett annat garn. Men har man en garnkaka i bomull i garnlagret, så har man och den måste jag då använda. JyJy2023 nr 12.
I morse rusade jag in till hobbyrummet, drog ut översta byrålådan och... ja, jag hade alltså i natt kommit på att jag nog ska byta ut det där garnet mot det där gråvita nystanet, som finns där i byrålådan. Men, men det vackert melerade nystanet var sockgarn och för grovt för det här sjalmönstret. Nå, få se hur det blir. Håll tummarna!

Nej, nej, det här ska inte bli en duk, utan en lokerikko, alltså en sån där virkad "grej" med olika fickor för små saker. Ni får se sen vad jag menar. Det här är JyJy2023 nr 13. Och den virkar jag enbart för att jag inte gillar det där Minimoppgarnet. Jag vill bli av med det fortare än kvickt, eftersom det delar sig och därför är besvärligt att virka med.

Men det här hör ni, det här garnet är alldeles, alldeles ljuvligt! Det har jag klappat om länge och väl, för jag har liksom inte hittat det perfekta sjalmönstret till detta fina garn. Men nu får det bli en virkad sjal och därmed basta. JyJy2023 nr 14.
Som ni ser, så var det inte alls lika lätt att hitta garnändan i det här nystanet.

Det sista projektet jag lade upp igår var den här virkade halsduken i restgarner. Och vilken färgglädje och så roligt att se hur detta framskrider. Lite orolig är jag dock över att det är hål i den där halsduken. Men det är säkert så att hålen värmer, eller hur? JyJy2023 nr 15. 

Kolla hur ordentlig jag var då jag virkade 249 luftmaskor! En säkerhetsnål i var 50:e maska, för att underlätta räknandet. Inte för att det nu på riktigt skulle ha gjort nånting om jag skulle ha satt till en maska i slutet på första varvet ifall jag skulle ha räknat fel. Jag har svårt att tro att nån skulle granska halsduken så noggrant att de skulle upptäcka felet och sen ropa: Se så Inge har klåpat! Nä, det är nog mera så att jag själv skulle gräma mej över det hela. Till råga på allt vet jag inte ännu riktigt vad jag ska göra med den här halsduken. Få se...

Nu kanske ni börjar förstå varför jag hade svårt att sova i natt?

Bisin min är dessvärre inte glad:
– Va ska du med alla dom där kassarna?
– Jag har mina handarbetsprojekt i dem.
– Du ska nog laga dom färdiga och int spara dom i kassar.
– Men jag hinner int nu.
– Hurså, du sa ju att du e ledig.
– Jo, men...
– Och si nu, du har stapla kassarna så att de ramlar. Tänk om Tufsen sku ha blivit under den där, som just trilla ner från stoln?
– Nå, men han klara sig ju och den är int så tung.
– Men nu måst du börja sticka färdigt!
– Jo, jo, jo, bara jag hinner.
– Inga nya projekt förrän de här är färdiga.
– Eeeh...

Jag håller ju på med JyJy2023, men det är nog bäst att inte inviga bisin min i det, för då får han spader! Det räcker så bra med en stickgalen i det här huset. Tur i varje fall att jag nu är inne på slutrakan, endast fem projekt kvar att starta. Till två av dem har jag redan både mönster och garn och till ett endast mönster. Men jag måste få sticka lite emellanåt, annars går det på tok.

Och på tal om färger, har ni sett Aurinkokehräs handfärgade garner? Eller sett och sett, helst ska man ju nog känna på dem, eller hur? Nu i lördag 25.2 ordnar de öppna dörrars dag (jo, jo, jag vet att det heter öppet hus på svenska, öppna dörrars dag är en finlandism, men...) i Karis kl. 10 -15. Ja, och så försäljning förstås. Borde vi åka dit? Vi har ju så lite garn... Det tar två timmar att köra dit, hmm.. och jo, nej, som dom säger just i Karis, bisin min får jag nog inte med på noterna. Nog för att vi borde åka västerut, eftersom vi inte har varit där sen i juli förra året, men garn är inget för honom...

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe halvnio, trots en orolig natt, då huvudet surrade av idéer och inspiration.
  
  
• Fick undan gårdagens disk idag på förmiddagen. Lite motigt kändes det allt då jag helst bara skulle vilja sticka och virka.
  
  
• Har i varje fall inte behövt laga mat idag.
  
  
• Hann få färdigt ett skrivjobb före deadline. Nu gäller det bara att ladda upp texten och fotona. Skönt!
  
  
• Fick hjälp med fotona av en vänlig dam. Tack för det.

Önskar er en skön måndagskväll!