En garnmagnet

Huh, snart är klockan 22.00 och jag är rejält trött. Det tar på att vara på jobb igen, ska jag säga. Jag kanske är gjord för ledigheter? Vad tror ni?

I torsdags kom bisin min hem och smågnolade lite samtidigt som han fnyste:
– Har du hört så löjlig text, frågade han.
– Alltså va då för text?
– Nå den här: På skridskobanan fick jag hjälpa dig. att spänna remmen om din vita känga, men sedan skrinna' du iväg med Per och Stig.
– Den låter vagt bekant. Vem sjöng den?
– Jag vet int. Det var i radion i Hälsningskarusellen.
Jag funderade så det knakade och mina små grå blev nästan illröda av ansträngningen. Röda, vänta nu, där har vi det.
– Är det månne Ett litet rött paket?
– Int vet ja, svarade bisin min smått otåligt. Och så glömde vi mer eller mindre bort det hela, ända tills igår!

– Har du sett, ropade jag upphetsat igår då jag tog fram korsordet i senaste numret av Hemmets Journal.
Och så började jag skratta, så att bisin min trodde att jag blivit tokig. Och sen trodde han att jag hittade på allting. Men det här var igen en av de där konstiga tillfälligheterna. Först hör bisin min en sång i radion och sen hittar jag sångtexten i ett korsord!
Och jag hade rätt. Sången heter Ett litet rött paket.
– Du är int klok, sa bisin min.
– Hur kan du veta och komma ihåg sånt där?
– Nå, sidu en del har bra minne och den här spelades mycket på radion då jag var liten flicka. Jag kunde faktiskt sjunga en finsk tango också när jag var liten. Men där minns jag nog inte längre alla orden. Det var min gudfars bror, som lärde mej den.
Bisin min skakade bara på huvudet och tyckte nog att hans barndom var ett strå vassare med fiskefänge och skogsutflykter. Inget sjungande där inte. Nå, sånt där går inte att jämföra. Men hur det än är så sprider sång och musik glädje. 
Ja, det gör ju korsorden också förresten, i synnerhet då man vet svaret!
Och förresten, bisin min är musikalisk, kan spela både gitarr och bas.

Bra saker idag:

• Veckans första och längsta arbetsdag är avklarad. Skönt.
  
  
• Unnade mej en god lunch i lugn och ro på Ripakka!
  
  
• Hittade en bra parkeringsplats utanför min arbetsplats i västra grannstaden. Tjohooo!
  
  
• Det var inte halt på vägarna i morse då jag skurrade iväg till Nickby i Sibbo.
  
  
• Blev bjuden på kakao på jobbet i västra grannstaden.
  
  
  
• Och fick de här vackra nystanen av en kollega. Stort tack! Som ni märker, jag behöver liksom inte ens köpa garn själv. Jag är som en garnmagnet! Farligt, farligt.

Nu önskar jag er alla en fin tisdag.
Själv ska jag igen iväg västerut i morgon på eftermiddagen. Kvällsjobb.