Den som söker

I morse strax före halvfem vaknade jag tvärt. Vad var det för ljud? Pulsen gick upp till 177 och jag låg blickstilla i sängen och lyssnade. Där var ljudet igen. Det kom inte från vägen. Det var nån utanför vårt hus, men var? Sakta, med öronen på helspänn vek jag täcket åt sidan och satte mej på sängkanten. Men nu var det tyst, inget konstigt ljud hördes längre.

Hjälp, hade tjuvarna tagit sig in i huset? Vad skulle jag göra nu? I skumrasket irrade min blick omkring på jakt efter ett tillhygge. Den tunga ficklampan? Jo, men den är så kort att då skulle jag hamna alltför nära bovarna. Plastgalgarna i garderoben kunde jag glömma. Bästa skrämseln skulle de nog få om jag rusade helnäck ut från sovrummet och skrek ett primalskrik. Det skulle nog sätta skräck i skurkarna minsann. Lite ljudlöst försökte jag harkla mej för att öppna rösten och så smög jag mej sakta iväg mot dörren, stack försiktigt ut huvudet, kusten var klar och det var tyst i huset. Försiktigt, försiktigt steg jag ut i korridoren utan att det hördes ett knyst, såg mej om till höger och samtidigt uppfattade jag en rörelse i vänstra ögonvrån. Med hjärtat i halsgropen tog jag de få stegen till toan, lade låset på dörren så fort jag slunkit in och försökte lyssna så gott det gick genom suset i huvudet. Pulsen slog så att det dånade i öronen.

Jag räknade långsamt till 20, fick kontroll på andningen och då hörde jag alldeles tydligt hur ytterdörren öppnades. Sjuttons, sjutton, nu hade jag ju precis gjort det där som alla offer gör i deckarna: Jag hade lämnat kvar min telefon i sovrummet! Inte tagit den med mej. Hur skulle jag nu kunna påkalla hjälp? Tänk om skurkarna hade förgripit sig på bisin min, som somnat på soffan? Och nu var jag alldeles ensam utan minsta möjlighet att få hjälp.

Då hör jag plötsligt en vissling, som låter som koltrastens drill. Koltrasten svarar och bisin min fortsätter att vissla som en koltrast. Vilken lättnad! Han hade också vaknat till det konstiga ljudet och trodde att det var nån som knackade på vårt fönster, så han smög sig ut för att se efter. Inte en människa syntes till, tack och lov. Men vem knackade?

Den enda vettiga förklaring vi hittade i morse i dagsljus var att fåglar hade letat efter insekter på fönsterblecket där värmen håller i sig länge. Och så lät deras pickande på något sätt som om de knackade.
Nu funderar jag om jag ska försöka skaffa en golfklubba att ha i sovrummet. Ja, och att sätta upp en kamera utomhus för säkerhets skull. Det är kanske inte så tryggt att bo så här inpå landsvägen?

Igår kväll fick vi besök, riktigt fint besök:

Det var nästan så jag frågade om jag skulle fått provköra den där triken. Men jag kunde hålla mej, för jag kom på att det nog skulle vara för svårt för mej trots allt. Dock, den här modellen med två framhjul och ett bakhjul är stadigare på vägen än tvärtom.

Den som söker skall finna, heter det ju och att jag har letat idag på förmiddagen. Var sjutton finns min varvräknare? Jag vet att jag slängde in den i en av mina femtioelva projektkassar, men i vilken? Skulle jag nu behöva gå igenom dem alla?

Njaa, vänta nu lite, jag har ju...

... den där Addi2go-appen och där finns ju en varvräknare.

Gäller bara att ha telefonen med och ha den laddad. Lätt, som en plätt eller hur? Jag kan till och med säga vilket varv jag är på när jag trycker på mikrofonikonen. Föreställ er hur glad bisin min blir då jag skulle pilla på min telefon tillika som jag virkar eller stickar. För att inte tala om ifall jag skulle börja prata med telefonen och säga varvnumren. Han kanske skulle kräva att jag återgår till Nokias knapptelefon!

Nå, bisin min kan andas ut, jag hittade min varvräknare uppträdd på en flätsticka i en av projektväskorna. Nu behöver jag alltså inte använda appen.

Har ni firat Jordens dag idag? Visste ni ens att det finns en sån dag?

• Sovmorgon och efter morgonnattens dramatik sov jag ända till halvnio.
  
  
• Yngsta sonen dök upp mitt på dagen och tog med mej till mataffären. Bra, för nu kunde jag komplettera kylskåpets innehåll så vi klarar oss långt in i nästa vecka.
  
  
• Dagens bästa: Att nu på kvällen få sitta på bastulaven och njuta. Finns det något bättre sätt att fira lördagskväll?

Önskar er alla en skön söndag!