Igår kväll på bastulaven funderade jag lite grann, hur skulle man klara sig utan bastu? Man skulle aldrig liksom bli riktigt ren och musklerna skulle aldrig bli så där skönt avslappnade. Efter varje bastubad känner jag mej som en ny människa. Det är så skönt.
Bastukvällen avslutades igår med lite tv-häng. Utbudet på våra gratiskanaler en fredagskväll är inte stort och inte särskilt lockande heller, men vi fastnade framför Soffpotatisarna. Det ger en snabbrepris av programmen som gått i veckan och hur olika människor har reagerat på de programmen. Det ger också sentimentala återblickar på hur det var förr då familjen faktiskt bänkade sig framför tv:n och tillsammans tittade på programmen. Det jag reagerar på är att alla nästan alltid tycks äta och dricka någonting. Men vad, det skulle jag bra gärna vilja veta. Och så förstås handarbetandet, alla som stickar.
– Oj, så mycket sockor dom stickar, sa jag åt dubbelmorfar.
– Mmm.
– Hur många är det riktigt som stickar i det här programmet. Kan du räkna?
– Nä, int vet jag. Du får sii själv.
– Jag borde också börja sticka framför tv:n.
– Men du sir ju int på tv.
– Det är just det, jag kanske måst börja nu.
– Nä, jag tror int att det lönar sig, fick jag till svar och så stannade samtalet av en stund.
– Siii, ropade jag och hoppade upp och ner i gungstolen, hon stickar en puppesocka.
– Lugna dej. Du behöver int bli så upphetsad.
– Men sii nu så fin den e.
– Mmmm.
– Och siii hon den där behöver int alls sii på sin stickning. Oj, nej ändå, nu måst nog ...
– Ta det lugnt nu.
Det var rätt givande att få se alla stickningar, men inte orkade jag ta mej upp från gungstolen och gå efter mitt eget lilla projekt, ett projekt som nu inte riktigt blev som jag ville. Måste göra rätt och göra om och förvandla "felet" till någonting användbart.
Idag har jag varit iväg till stan på ett tidningsuppdrag. Någonting som jag inte har gjort på jättelååång tid. Och jag träffade en verkligt passionerade stickerska. Kul!
På eftermiddagen satt jag en stund på vår balkong och njöt av solen och Mästarkrysset. Och jodå, jag började med Carl-Unos och övergick sedan till Startskottet. En del tomma rutor kvar, som får mogna lite.
I torsdags då jag var iväg på vårt veckovisa uppköp, så kom jag hem med hela två dubbelnummer.
Det här blir ju dubbelt upp inte sant? Alltså, fyra tidningar istället för två eftersom det är dubbelnummer. Dubbelmorfar var som vanligt lite sur:– Här är ju bara annonser, ingenting att läsa och inga serier och tänk så mycket kattmat du skulle ha fått för dom här pengarna.
Bah! Jag skulle nog ha köpt helt andra saker än kattmat för den eventuella sparade slanten. Och gissa vad jag skulle ha satsat på istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar