Tunika med storpolo

I morse då jag svävade mellan dröm och vakenhet var jag tvärsäker på att jag hörde M:s röst, att hon var här och pratade med dubbelmorfar. En stund låg jag och spände hörseln till det yttersta, men det var riktigt tyst i huset, så jag vände på mej och somnade om.

Nej, M var inte på besök, men jag talade med henne i telefon igår. Hon pratar så snabbt att det är svårt för mej att hänga med. Så mycket fick jag reda på att hon hade varit till affären och att hon hade fått ett nytt mjukisdjur. Då jag sa, men du har ju så många mjukisdjur redan, så svarade hon förstås nää och på frågan hur många hon har, så räknade hon ända till tolv stycken. Jag är rätt säker på att hon glömde bort ungefär hälften!

M hade lite tråkigt igår, för hon ville gå ut, men lillasyster ville stanna inne och leka. Lilla A tycker det är supertråkigt utomhus för kläderna är i vägen och inget kan man göra med handskar/vantar på händerna. Det är inte lätt.

Apropå påskbakning ännu, jag kom på i natt att det är ju totalt onödigt, för man får ju ändå inte ha gäster. Men kanske en? Två? Tre? Häxbesök kan man nog glömma, för tänk hur smittsamt det skulle vara med häxor, som springer runt i alla hus!

Igår tog jag mej i kragen och fick färdigt ett pyttelitet projekt, som jag nu vågar sätta upp här på bloggen, för M surfar knappast hit till min blogg och får syn på det, som ska bli hennes... ja, gissa vad?

Modell: Tunika med storpolo, modell nr 15 - 15 från Järbo Garn

Garn: Restgarner i ylle

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 2,25 och 3

Det var riktigt roligt att sticka det här lilla plagget. Det ljusblåa matchar precis med hennes ögonskugga. Den här dockan är inte M:s utan den finns här i huset och bra det, så jag har någon att kolla måtten på. Den där mönsterstickningen var också trevlig. Ett mönster, som man kunde anpassa till någonting annat, som t ex sockskaft, sjal osv.
Det goda med de här småprojekten är ju förstås det att hit försvinner de allra minsta restgarnsnystanen, de där små bollarna. Jippiii!

Det som däremot inte var roligt var det här: Allt fästande! Det skulle kanske inte blivit så mycket om inte det ljusblåa garnet skulle ha tagit slut och jag fick skarva i med annat. Å andra sidan så skulle man faktiskt ta av garnet och sticka var sida om polokragen för sig. Och det var just fästandet, som tog sin lilla tid.

Baksidan blev så här. Jag har bett dubbelmorfar att fixa en liten galge av ståltråd, men han stirrar bara på mej med något vilt i blicken. Jag fattar inte varför, för han är så händig. Och plagget behöver ju hänga i garderoben. 

Själv fattade han inte varför jag tog bort tunikan från Barbiedockan, då jag hade haft sånt sjå att få den på henne. Hon var minsann styv i armarna. Kanske hon skulle behöva lite yoga eller pilates?

– Nu måst du sticka byxor åt Ken, konstaterade dubbelmorfar idag.
Jodå, det gör jag så gärna, för titta vilken guldgruva jag hittade med fantastiska mönster! Nu kommer jag nog inte att ha tid med något annat än Barbiekläder...

Men först måste jag få ett litet beställningsjobb färdigt...