– Va, ska du int blogga i kväll, frågade dubbelmorfar bestört då jag inte ännu släpat mej hit till datorn.
– Nä, jag tror int det. Jag har ingenting att skriva om.
– Men du kan ju skriva om det som har hänt idag, sa dubbelmorfar stöttande.
– Men det har ju int hänt något annat än att jag igen har jobbat hela dan.
– Så skriv om det då.
– Men ingen e intresserad av att höra hur jag fick sitta ensam och vänta i mitt Teamsmöte medan deltagaren som beställt digistöd på distans hade glömt bort mej och befann sig utomhus och njöt av det vackra vädret.
Ja, alltså jag har igen suttit mer eller mindre hela dagen framför datorn. Lite skraj blev jag vid lunchtid då det knackade på dörren och innan jag ens hade hunnit säga: "Stig in", så klev mr J in genom dörren. Han och dubbelmorfar satt sen i köket (var annars så här på landet?) och pratade medan jag jobbade vidare.
Och vad gjorde jag då som tog sådan tid? Jo, först svarade jag på all e-post som samlats under veckoslutet och på eftermiddagen och kvällen hade jag alltså undervisning. Jag hann också byta lösenord till en hel del tjänster. Sånt ska ju göras med jämna mellanrum och nu på kvällen satsade jag ännu lite tid på att skriva en tre sidors steg-för-steg-guide. Inte för att jag vet om det har någon betydelse, för det verkar som om min två sidors guide för hur man ansluter till Teams-möte är obegriplig. Kanske det ändå behövs någon som är närvarande och förklarar allting klart och tydligt?
Begränsningarna i rörelsefriheten på grund av covid-19 pandemin har stötts och blötts av vår regering idag. Restaurangerna kommer fortsättningsvis att vara stängda och det till den 18.4 om förslaget går igenom i riksdagen. Säkert ramaskri för dem som är trötta på pandemin och för dem som tycker att det inte finns andra människor i världen än just jag själv, som måste få göra precis som jag vill. Strunt nu i att andra utsätts för smitta på grund av oansvarigt, själviskt beteende, här ska demonstreras. Suck!
Och jo, visst känns det lite trist att inte kunna bege sig ut på äventyr, men i ärlighetens namn, så är det inte värt att utsätta sig för onödig fara. I lördags sent på eftermiddagen frågade dubbelmorfar om vi skulle göra nånting. Vad då, frågade jag och så beslöt vi oss för att ta en liten åktur. Vädret var inte det bästa, så vi steg aldrig ur bilen och inte hade vi lust att gå in nånstans heller. Så vi tog en liten biltur och höll oss hela tiden inom stadens gränser. Inte såg vi till många andra bilar, inga djur och inte just människor heller. Men det var ändå riktigt skönt att komma lite bort hemifrån.
Från det ena till det andra, sa hon som ingenting har att skriva om, jag går nu och dreglar över en ljuvlig morgonrock från Novita. Den där i ljuslila färg... åååh, men jag vågar inte börja på ett sådant evighetsprojekt. Det står dessutom att mönstret är haastava, alltså utmanande. Men åååh, precis vad jag skulle behöva för att ersätta min över 20 år gamla noppiga fleecemorgonrock, som är på tok för varm om somrarna.
Och plötsligt har jag drabbats av ett enormt habegär, för jag skulle också vilja ha Laine Magazines 52 Weeks of Shawls. Men, men... kanske jag nu snällt håller mej till barbiekläder... och gratis mönster från nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar