Hur kan dom veta?

Idag steg jag tidigt upp, duschade och gjorde mej i ordning. Jag skulle vara redo då husbonden, alltså dubbelmorfar kallade. Han å sin sida försvann ut redan före åtta och sedan varken hörde eller såg jag nånting av honom förrän över tre timmar senare.

När han återvände hörde jag honom prata finska utanför vår dörr. Jag trodde att han talade i telefon, så döm om min förvåning då han steg in tillsammans med Timo. Ou nou, och vi som har så råddigt och.. 

Nåja, det var försent, mannen var redan innanför dörren och dubbelmorfar hade lovat kaffe, så det var bara att röja av ändan på matbordet och bjuda på bulle och kex, som råkade finnas hemma. Timo tackade nämligen nej till smörgås. Trevlig karl, som kan en massa om djur och är specialiserad på ormar.

När Timo hade gått frågade dubbelmorfar:
– Nå, kände du igen honom?
– Näe, kan inte säga att jag skulle ha sett honom förut.
– Inte ens på TV?
– Näää.
– Han var ju med i Big Brother, skrattade dubbelmorfar, som vet att jag inte har sett ett endaste avsnitt av den såpan.
Så nu har vi då haft en TV-stjärna på besök hos oss idag. Det ni! Så kan en helt vanlig fredag i mars starta.

 Själv har jag igen börjat undra över en av livets stora gåtor:

Hur kan fåglarna veta när det är dags att återvända? Dom har ju inget yr, så de kan kolla på väderleken. Och jodå, jag vet att vissa av dem stannar kvar över vintern och andra får stanna på vägen hit, för att det är så kallt. Men med tanke på att det i år har varit snö både i Grekland och Spanien, så hur sjutton kan fåglarna veta när det är dags för flyttning norrut? Deras system borde ju bli helt ur balans när väderleken är så konstig.

Och på tal om fåglar, de minskar i skrämmande takt och vi har många hotade arter. Deras naturliga miljöer har helt enkelt försvunnit tack vare det värsta odjuret i naturen, nämligen människan.

Bäst att koncentrera sig på stickningen...

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut.