En fin dag

I morse åkte jag iväg hemifrån vid niotiden. Dubbelmorfar var inte glad.
– Va ska ni dit å göra och få smittan?
– Nå, vi är försiktiga och vi besöker inget köpcenter, svarade jag och åkte iväg tillsammans med yngsta sonen. Han körde och jag visste endast var vårt första stopp skulle ske, Varusteleka. Vi var på jakt efter sköna långkalsonger och en flanellskjorta åt dubbelmorfar. Men tji fick vi! Kalsongerna var slutsålda, återstod endast inhemska merinokalsonger för 90 €. Huh, alltför dyrt för vår budget. Flanellskjortorna fanns endast i små storlekar.

Medan sonen provade en rock gick jag runt lite på måfå. Varusteleka affären är lite speciell, minst sagt. Jag beundrade en riktig militärjeep och fick plötsligt syn på någonting brunt.

Hohoo! Jag hade hittat en julklapp från Varusteleka! "Du får den, ta alltså med den här" stod det och jag nappade den förstås snabbt innan nån annan skulle få syn på paketet.

I paketet hittade jag en riktigt macho reflex. Tack för den. Yngsta sonen var nöjd med sin nya rock, som har huva. För övrigt så blev det ju ett förmånligt juluppköp när det inte riktigt fanns någonting att köpa, som dubbelmorfar skulle ha använt.

Från Varusteleka tog sonen mej till ett av sina favoritlunchställen. Han kör som en infödd Vandabo och hittar till olika ställen, som jag inte ens har hört talats om, än mindre vet var de finns! Mätta och belåtna satte vi oss åter i bilen och den här gången var målet en överraskning och min egentliga julklapp av yngsta sonen. Han tog mej till tehimlen! En hel affär helt tillägnad te av olika sorter. Den låg på ett industriområde lite bakom allfarvägen, så jag skulle aldrig ha hittat dit. Och här blev jag smått lyrisk, så mycket te att dofta på, så många härliga och vackra tekannor, så mycket fina tillbehör och så snyggt allting var ordnat och upplagt. Och vilka blandningar man skulle ha kunnat göra. Och så fick man förstås smaka på dagens te. Det värmde gott. Nu har jag då hittat en alldeles ny affär tack vare sonen. Och förstås kom jag hem med lite te, fastän jag egentligen inte skulle behöva mera te just nu...

Från en prydlig affär till en lite minst sagt rörigare affär, nämligen partiaffären Heino. Dit får man gå endast om man har deras kort, alltså om man har ett företag eller som i sonens fall, arbetsgivaren har försett en med ett litet kort. Att vi alls hamnade där beror på att dubbelmorfar sent igår kväll kläckte ur sig att vi nog ändå behöver en skinka till julen! En liten en på 2 kilo. Men här fanns ingen skinka. Massor av andra grejer, så jag kom hem med en springform för kakor, en mindre än den stora jag har från förut i skåpet. Annars så var det liksom inte förmånligare där i partiaffären än vad det är i vanliga matbutiken. Det som skilde mest är att här finns storförpackningar av diverse slag, som används på pizzerior och liknande matställen.

Eftersom vi fortfarande var utan skinka, så kurvade vi på hemvägen via västra grannstaden och besökte Herek. Där fanns minsann skinkor, till all tur. Och där träffade vi också på barnens kusin iklädd tomteluva. Nöjda styrde vi kylaren österut och hemma var vi igen strax före halvtre.

En fin dag tillsammans med yngsta sonen och besök i tre olika affärer, som jag aldrig hade varit i tidigare, Forsman Tea, Heino och Herek. Inte illa, eller hur?

– Man hinner bara ner till pannrummet så har du redan främmande män i köket, sa dubbelmorfar senare på eftermiddagen då jag hade fått ännu en julklapp levererad hem.

Ett helt berg med bröd! Jästbröd och havrebröd samt en jullimpa. Så goda skinkpastejer att vi på tremanhand här i huset redan har ätit upp nästan hälften. Och så en stor fin bullakrans. Oj, oj och ett stort, stort TACK för den fina julklappen!

Nu är det endast tre nätter kvar till jul, så nu får jag allt sätta lite fart på mitt paketerande, annars vet jag inte hur det hela slutar.

Men kära ni, stressa inte, ta det riktigt lugnt...