Blåvitt

– Du e ju alldeles grå på ena sidan, sa dubbelmorfar med vilt uppspärrade ögon.
– Var då, frågade jag och försökte vrida mej för att se om det var på höger ryggsida eller vänster.
– Ditt hår, flämtade dubbelmorfar kippande efter luft som en abborre på torra land.
– Det har länge varit grått, svarade jag och skrattade rått. (Se där, nu fick jag till ett rim!)
– Men du brukar ju färga håret, fortsatte han nu med något osäkert i rösten.
– Nå nej, det gör jag inte alls. Det är farligt, giftigt och inte bra för miljön.
– Men så ofta som du går till frissan, jag trodde...
– Haaa, jag ofta till frissan? Nu har du tappat tidsgreppet igen. Jag borde gå mycket oftare för att ha snygg kalufs, men...
Dubbelmorfar skakade förvirrat på huvudet. Jag kunde inte låta bli att konstatera:
– Stackars dig. Du är gift med en gråhårig gumma!!! Och sen skrattade jag så tårarna rann. Han är för festlig, dubbelmorfar. Här har vi kämpat på med sorger och bekymmer, glädje och gamman, stått sida vid sida trofast, men han har ändå liksom inte riktigt sett mej! Kan man bli så hemmablind? Han kanske har sett mej som den flicka jag var då vi träffades och började sällskapa? Alternativt som den flerbarnsmor med okammat hår, som tog hand om hushåll och barn framom håret? Eller, så har han inte sett till mitt yttre utan endast mitt inre? Mest troligt är väl att han endast har varit ouppmärksam och inte sett mej alls! Borde jag testa och fråga honom vilken ögonfärg jag har och se vilket svar jag får?

Idag firas Finlands självständighetsdag. Nåja, firas och firas, ingen militärparad och ingen fest på presidentens slott i år på grund av covid-19, som liksom aldrig tycks ta slut.

Hos oss firar vi blåvitt med tända ljus. Vi är tacksamma för de insatser våra fäder, morfäder eller farfäder gjort, likaså för alla lottor. Och det kan inte hjälpas, men firandet blir ofta en nostalgisk återblick på de krigsinsatser, som hjälpte oss att behålla vår självständighet. Så idag ska filmen Okänd soldat sändas på TV och därmed basta. Traditionalisterna vill se den första från år 1955 och de övriga den från 2017. Själv vet jag inte riktigt, som vanligt är det boken jag gillar mest.

Google har gjort en doodle dagen till ära. Inte illa, eller hur? När Finland firade 100 år som självständig nation fanns det många olika slags hyllningar ute på nätet. En av mina favoriter är den här versionen av Finlandia. Och vi har ett verkligt vackert land att vara stolta över. Tack till alla våra veteraner!

Ha en riktigt fin fortsättning på självständighetsdagen!