Onsdag kväll och här sitter jag igen framför datorn för att lägga sista handen vid morgondagens distansföreläsning. Kursen jag har på förmiddagen, sista gången för höstterminens del, är så fix och färdig den klan bli. Skönt nog behöver jag inte förbereda någonting alls till fredagen, för då har vi utvecklingsdag på jobbet. Vad som riktigt står på agendan minns jag tyvärr inte nu, men jag är säker på att det inte kräver förberedelser, tack och lov. Att det sedan kan bli uppgifter att utföra efteråt är en helt annan sak.
Det finns faktiskt rätt mycket annat än undervisningen, som ska klaras av. Det går under rubriken Övrigt arbete. Det utförde jag sent igår kväll då jag kontrollerade att timlärarnas löner stämde. Inte allas förstås, utan dem jag är ansvarslärare för.
Idag har jag haft sovmorgon och det var riktigt, riktigt skönt att inte behöva stiga upp förrän jag vaknat ordentligt. I morgon är det igen tidig väckning så jag hinner till norra grannkommunen. Tror att jag måste ta den längre vägen för säkerhets skull.
Ni kanske har märkt att julhysterin ökar för varje dag, som går? Eller nåja, det märks ju inte om man håller sig borta från både affärer och tv-reklamer. Men den här reklamen är allt lite smågullig. Tänk om den där långtradarchauffören skulle komma och rädda en ur en snödriva!
Jag har öppnat första luckan i julkalendern. Men jag ska nog inte ge mej i kast med några adventshandarbeten. Nej, bort det från min att-göra-lista. I Instagram såg jag en utmaning, som handlade om att göra färdigt årets alla halvfärdiga arbeten. Och nu känner jag att mina 24 timmars dygn inte kommer att räcka till, i synnerhet inte om jag dessutom tänker njuta av sovmorgnar.
Om man ändå ville sticka eller virka nytt, så skulle man göra det åt barnen, så att de lär sig att uppskatta hantverk. Bra idé, inte sant? Så oberoende av vad de stackars barnen säger, så liksom stickar jag till dem. Det sades nämligen inte hur gamla eller unga barn det gällde. Kanske det var därför, som dottern drog till med det där årliga: "Vi ska inte ha några julklappar", när vi talades vid i telefon i kväll. Höh, jag blev lite tagen på säng där, så jag stammade bara fram ett svagt "nähä". Men ju mera jag tänker på det, så... ja, det är härligt att få ge paket, att rimma klurigt på paketkorten och göra julklapparna personliga och vackra. Förstås behövs det tid för det, men ja, det är nog största julglädjen, att få ge.
Här i huset har vi inte tagit fram adventsljusstaken. Dubbelmorfar säger att det inte är bra att bränna ljus. Det lär ska ge ifrån sig någonting, som vare sig krukväxter eller katterna gillar. Hmm... Det känns som lite hastigt påkommet om ni frågar min åsikt. Tidigare har vi nog haft tända ljus. Det man förstås måste göra är att vakta, så det inte börjar brinna.
Ute i lyktan vid vår portingång har ett ljus nu brunnit ända sedan lillajulsafton.
Idag frågade så dubbelmorfar om jag har köpt ett blåvitt ljus till måndagen. Höh! Vi skulle ju inte bränna ljus! Men nej, jag har köpt Fazers blåvita chokladpraliner, men inget ljus. Han lär nog nöja sig med godiset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar