Kvällsäventyr

– Är du färdig, frågade bisin min igår kväll efter halvåttans nyheter.
– Jo, totalt, svarade jag där jag satt och virkade så virknålen glödde och tummen just och jämt klarade sig undan en ödesdiger vattenblåsa.
– Bra, då far vi iväg, sa han till min stora förvåning.
Efter över 40 års äktenskap, så verkar vår kommunikation inte riktigt löpa smidigt ännu heller! Jag trodde han menade färdig, som trött, matt eller slut. Men se han menade om jag liksom var beredd. Och eftersom jag hade svarat ja, så var det bara att överge den sköna fåtöljen och den smått panikartade virkningen och följa med ut på ett litet kvällsäventyr.
– Vi kör int sen långt från stan, högst 15 kilometer, sa bisin min då vi satt i bilen.
– Ja, ja, det blir nog bra, vilket som.

Vår första anhalt blev mataffären, som numera har öppet till midnatt. Kan ni tänka er! Här i vår lilla småstad såna öppethållningstider! Men bra för oss, för nu fick vi glass. Den satt vi sedan och åt nere på Tullbron. Det svalkade skönt nere vid vattnet.

Bisin min hittade på att han ville köra förbi det som ska bli bostadsmässa nästa år. Där finns egentligen inte mycket att se. Hittills har en massa pengar pålats in i jorden i den sanka marken. Hur mycket det rör sig om vågar ingen tala om för oss stackars skattebetalare. Skulle vara intressant att få veta hur mycket som satsats på all infrastruktur där. Till saken hör ju att vi som betalare helst inte ska klaga, för allting blir så bra och fint. Tyvärr är de ekonomiska utsikterna just nu lite svajiga, så få se...
Hoppas att de nya invånarna åtminstone får en affär dit till området, fast vete sjutton om det lönar sig med affär där på stället? De andra som varit där tidigare har ju satt fast dörrarna, så...

Sen fick bisin min för sig att han skulle uppleva barndoms- ungdomsminnen och åka ut till sin morbrors sommarstuga. Jag protesterade, för inte kan man dyka upp oanmäld på midsommardagskvällen och inte ska man köra dit med min bil heller, eftersom området är bevakat. Tror ni att han brydde sig om mina protester?
Jo, nej, det gjorde han förstås inte, utan han körde iväg och kom faktiskt rätt. Där på den lilla sandvägen träffade han på sin småkusin och bisin min blev riktigt nöjd. Nu hade han liksom fått dagens sociala dos. Pratstunden blev kort, för myggorna var verkligt ettriga.
För mej var det roligaste att höra att karlen tydligen läser tidningen och hade koll på vad jag skriver!

På återvägen längs den lilla sandvägen berättade bisin min hur det bara var en liten kostig där förr och hur besvärligt det var att frakta virke med mera dit när stugan byggdes. Och så berättade han om hur det var när hans mamma och morbror var ute på vattnet i den lilla båten, som fick motorstopp utanför Hästholmen. Det tog en timme innan morbrodern fick igång den nyckfulla motorn och de kunde återvända till land. Jag undrar hur rädd min svärmor var då? Hon var ju inte van med sjön.

Vi fortsatte söderut ända tills vägen upphörde och vi nådde vattenbrynet.

Där nere på stranden fläktade det skönt och där fanns lämpligt nog en bänk. Jag borde förstås ha tagit med min virkning.

Det var lugnt och skönt endast tre båtar inalles, som vi såg köra förbi.

Hur nån alls vågar köra båt mellan de här stenarna är mer än jag fattar, men så är jag då också en landkrabba!

Utanför på en klippa var det picknick.

Tydligen paddlare i farten. Den ljumma kvällen var som gjord för just den sysselsättningen.

Och på strandstenen en fisktärna. De hördes minsann, liksom måsarna.
Där på stranden skulle jag gärna ha blivit kvar, men bisin min trodde att myggorna skulle komma rusande, så det var bara att packa in sig i plåtlådan igen.

På hemvägen tvärnitade han plötsligt och började leta efter ett ställe att köra åt sidan.
– Jag ska ha de där vita blommorna, muttrade han.
– Men du har ju ingen sekatör i den här bilen.
– Nä, tyvärr, svarade han och hoppade ur bilen och försvann.

Han återvände ivrigt med den här blomsterkvisten.
– Va, tror du att det är för en växt, frågade han ivrigt.
– Jag vet inte. Jag tror inte att jag har sett nån sån där tidigare.

Hemåt fortsatte vi sedan med en sandväg, som vi aldrig hade kört på förut. Det var skog, skog, skog och skog igen tills vi kom ut till asfaltsvägen och kunde köra hemåt genom stan. Spännande med nya obekanta vägar.

I morse kollade jag med hjälp av Google Lens vad det rör sig om för växt. På nolltid kom Google fram till att det rör sig om skogsolvon. Inte direkt en sällsynt växt. Bisin min hade redan börjat dra fram diverse naturböcker och blev smått besviken över att jag fick fram svaret så snabbt.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Finns det något skönare?
  
  
• Har fått njuta av en skön söndag utan alltför många måsten.
  
  
• Har hunnit virka! Det enda jag faktiskt borde göra nu.

Igår kom jag så långt som till varv 81 på dopklänningen. Så i morse hade jag 11 varv kvar på kjoldelen. Snart finns det en viss risk att jag blir liiiiiite stressad.

Önskar er en skön ny vecka!