Bytesfars

Förra veckans onsdag var jag ju iväg med yngsta sonen och vi besökte hela två teknikaffärer, eller nåja han besökte nog en tredje medan jag valde att kolla runt lite i Goodwill. Där fyndade jag faktiskt två t-skjortor åt karlarna här i huset och båda har redan varit i användning.

Men till saken, i teknikaffären i västra grannstaden beslöt jag ju att slå till och äntligen skaffa mej en ny telefon. I över ett halv års tid har jag velat fram och tillbaka utan att komma till skott. De två senaste telefonerna jag har haft privat har varit arvegods från yngsta sonen, då han har fått lösa in sina arbetstelefoner, så nog var det ju på tiden att jag skaffade mej en ny egen.

Åsikterna om hurudan telefon jag behöver har gått isär. Yngsta sonen anser att telefonen är till för att ringa med och inget annat, så det behövs inga tekniska finesser på den. Äldsta sonen igen tycker att jag absolut behöver sista tekniska skriket. Bisin min tycker att jag kan nöja mej med den stryktelefonen (hans ord för smarttelefon) han fick, en telefon han inte använder. Och själv visste jag inte alls hur jag skulle tänka om anskaffningen. Jag ville ju gärna ha den där läckra modellen S22, men inte ville jag satsa över 1 000 euro på en telefon. Den håller ändå inte så många år innan uppdateringarna slutar och den blir en säkerhetsrisk. Nästyngsta sonen sa mycket klokt:
– Int ska du köpa telefon för kamerans skull. Du använder ju ändå den riktiga kameran.
Och det var ju helt rätt konstaterat. Jag fotar helst med min Nikon, så är det nu bara.

Det första man måste besluta är ju hur mycket pengar man vill satsa och det är svårt. Utan att veta desto mera om jag får eller framförallt hur mycket jag får i semesterersättning, så beslöt jag mej för att den summan kan jag satsa på en ny telefon. Vi reser ju inte iväg nånstans ändå, så jag behöver inte semesterpengarna till det.

Det började ju inte särskilt bra där i affären då försäljaren försökte visa mej till knapptelefonerna!!! Jag är fortfarande förtörnad över den åldersrasism han visade. MORR! Jag borde ha vänt på klacken direkt och gått ut därifrån. Men i den första affären lite längre bort västerut hade jag redan hoppfullt tittat på kampanjtelefon som kostade 399 €. Lite förbryllad dock över att en telefon med sämre minneskapacitet av samma märke kostade 499 €. Här var alldeles säkert någonting lurt. Och mycket riktigt när jag frågade i den andra affären, så berättade den unga gossen att kampanjtelefonen snart var två år gammal och att det inte fanns garantier för hur länge man skulle få uppdateringar till den. Nå, vem vill köpa en färdigt gammal telefon? Inte jag i alla fall. Nog, för att telefonerna har legat länge i lagret och måste uppdateras det första man gör när man har laddat dem och tar dem i bruk. Men inte ville ja ha en över årsgammal telefon nu, då jag äntligen skulle köpa en ny. 

Inte ville jag ha nån kinesisk telefon och ingen iPhone heller och till sist blev det ett snabbt Samsungbeslut, liksom bäst att hålla sig till det som fungerat. Killen lyckades också prångla på mej ett pansarglas och ett svart mobilskal fast jag mycket hellre skulle ha velat ha någonting i lila eller rosa. Sånt hade dom förstås inte till salu där.

Killen förklarade också att det endast följer med en sladd för laddningen men ingen kontakt. Jag hummade lite till svar och var smått osäker på vad han menade. Han trodde att det skulle gå bra eftersom jag hade kvar laddningskabeln till min gamla telefon. Så jag gick ut ur affären några hundralappar fattigare, men absolut inte lyckligare. Det här var ett nödvändigt ont, inte alls samma lycka som förra veckans torsdags inköp!

Hemma var det bråttom och jag hann inte genomföra telefonbytet förrän i lördags och det var då det hela började, farsen.

Laddningsledningen såg ut så här: USB-C i bägge ändarna! Och jag har förstås ingen adapter! Ingen stöpsel (kontakt) heller, som passar.

Min gamla laddningskabel fungerar inte, för stöpseln har ingen USB-C ingång! Ajjo, se kabeln är ju också lite skadad. Kanske det är det som har gjort att min telefon laddat så långsamt? Laddaren till min arbetstelefon ser likadan ut, förutom att den är svart, så det var inget alternativ.

Jag fick låna äldsta sonens laddare och pluggade glatt telefonen i väggen. En timme senare upptäckte jag att min nya telefon hade dött totalt. Den 1%-iga laddningen hade gått ner till noll, för inte heller den laddningskabeln fungerade trots rätt USB-C uttag. Nu var goda råd dyra!
Till all tur har bisin mins pensionärsdator rätt uttag, så jag fick ladda telefonen via datorn! Tänk att han den minst intresserade har supermodern utrustning! Men superbra för mej!

Själva bytet från gamla telefonen till den nya gick smärtfritt med appen Smart Switch. Skönt att den fungerade också på min gamla telefon, annars hade det nog blivit problem. En hel del appar hamnade jag att logga in på på nytt förstås, men jag märkte att jag faktiskt inte saknade så mycket att vara utan till exempel Instagram, tvärtom, det var mycket lugnare!

Förstås kunde jag inte vara utan laddare till min nya telefon, så det var bara att krypa till korset och beställa en riktig stöpsel/kontakt från Verkkokauppa. Det gjorde jag i söndags och i tisdags var den redan i stan.

Och jösses, så fort det går att ladda nu med riktiga don. Antar att den här inte fanns i den där tekniska affären, för annars skulle väl nog den där killen ha velat sälja? Eller han kanske bara ville bli av med mej snabbt? Efter att ha tagit så miste på mina teknikkunskaper. Man ska aldrig utgå från att ålder är ett hinder för att lära sig teknik! För det är det inte. Vem som helst i vilken ålder som helst kan lära sig!

Bra saker idag:

• Ingen väckarklocka! 
  
  
• Skön frukost med nyaste Allers A-korsordet.
  
  
• Det har regnat. Jippii!
  
  
• Jag fick undan två måsten på förmiddagen. Skönt!
  
  
• Efter lite grävande så hittade jag min herrsockstickning som blivit på hälft! Tjohooo!
  
  
• Och inte nog med det, jag hittade till och med mönstertidningen i samma projektkasse! Det är till att ha ordning.
  
  
• Och alla de där kassarna, som finns i hobbyrummet och som jag trodde innehöll UFO:n visade sig innehålla garn, som jag sorterat fram och tillbaka! Tjohooo!
  
  
• Och jag hittade clipsen, som jag behöver då jag ska sy ihop stickat eller virkat. De fanns i en av mina projektkassar.
  
  
• Bisin min har stekt malet köttbiffar (köttfärsbiffar) till mat idag! Mums och tack för det!
  
  
• Han har också tagit hand om disken. Supersnällt, tack!
  
  
• Och nu, nu kan jag lugnt sitta och sticka resten av eftermiddagen och kvällen. Så skönt att inte behöva sträcka iväg nånstans alls utan bara få njuta av en lugn hemmakväll.

Hoppas att ni också får en fin fredagskväll.