Förenat nytta med nöje

Sent omsider idag kom vi med bisin min iväg österut på eftermiddagen. Egentligen var det på tok för varmt för en liten utflykt, men tiden börjar rinna ut, så det var bara att bege sig iväg.

Vi landade här, i Fredrikshamn, en bilfärd på ungefär 40 minuter om man tar motorvägen och följer hastighetsbegränsningarna.

Fredrikshamn är berömd för sin flagga och tattoo, som nu redan är över.

Min plåtlåda skulle in på sin årliga granskning. Nuförtiden är det verkligen bekvämt då man inte behöver beställa tid på förhand och då man kan åka vart man vill i landet för att hoppeligen få den godkänd.

Den här gången hade jag tyvärr inget handarbete med mej, så jag satt ute på en bänk ytterom Jysk och väntade, väntade och väntade. Ändå gick det rätt snabbt, men jag skulle så gärna ha velat virka på någonting nytt. Hade redan letat fram garn och mönster, men inte hunnit prova ut grovleken på virknålen

Såg en mer eller mindre konstig parkering. Här upptas hela tre rutor och dessutom är bilen inte bakom det gula strecket som den borde vara.  Nå, tur att det fanns gott om plats.

Eftersom jag rörde mej med bisin min, så var ett besök i någon trevlig affär, något trevligt café eller ett loppis helt uteslutet. För att nu inte tala om garnaffärer. Men nånting nytt och roligt ville vi ändå göra, nånting som inte kostade skjortan och som inte skulle ta hela kvällen i anspråk.

Och vart tar man sig en het dag om inte till stranden?! Och eftersom vi redan var på Tjärholmen, så fortsatte vi längre längs med den vägen eller kanske det heter gata?

Bisin min tänkte först stanna vid Tullmagasinet, men jag var tveksam, mycket tveksam. Jag borde förstås ha googlat och kollat allt det intressanta. Men det var ju en sorts vi-vet-inte-vart-vi-är-på-väg-utfärd.

Där skulle också ha funnits en museibåt, som vi kunde ha besökt. Men vi körde vidare till följande parkeringsplats, för nu kurrade magarna ordentligt.

Hoppfullt gick vi till det första etablissemanget, Taverna Tervanaru. Men, men köket var stängt! Vi travade vidare, förbi glasskiosken och kom till Rampsi. 

Utsikten och fläktande vindar från sjön var härliga, så vi beslöt att stanna här.

Vi beställde vår mat och smuttade på vår öl. Och jo, lugn, bara lugn, bisin mins öl var alkoholfri. Sen väntade vi, väntade och väntade. Det var mycket folk där på den stora terrassen, många åt och andra tog "ein kaaler" eller två, för att sedan njuta av det fina sommarvädret.

Vi hade på förhand bestämt med bisin min att vi skulle äta fisk. Men snyft, snyft, laxsoppan var slut, likaså den stekta gösen. Så det fick bli fish and chips istället. Inte precis gourmetmat, men nån sorts fisk i alla fall. Man kanske inte kan kombinera sjöutsikt och milda fläktar från havet med fisk?

När vi skulle återvända hemåt var det superhett i bilen, som stått i gassande sol, så bisin min öppnade dörrarna, tog fram min kamera och sa att jag skulle fota båtarna! Höh!
Sen försvann han själv i skuggan och talade i telefon med mr J. Och om ni tror att det handlade om bilar så tror ni helt rätt. Nog för att mr J ringde för nån vecka sedan i panik. Hans byte av telefon gick inte riktigt lika bra som mitt.

Bra saker idag:

• Bisin min dammsög och tvättade min plåtlåda, som äntligen, äntligen fick sina nya mattor insatta. Han torkade också damm invändigt i bilen och putsade fönstren.
  Lite sur var han allt över att jag inte var ute tillsammans med honom och hjälpte till, men jag hade annat för mej...
  
  
• ... jag stickade nämligen färdigt ett par sockor. Jag ville ha tåhoptagningen fixad, så det inte skulle bli några ynka varv kvar och socka nummer två skulle än en gång ha blivit i bottnen på projektväskan.
  
  
• Min plåtlåda gick igenom besiktningen! Tjohooo!
  
  
• Trevlig dagsutfärd till för oss nya ställen.

Önskar er en riktigt skön fredag.

Själv ska jag nu virka 6 luftmaskor i lingarn och så får vi se vart det leder...